I denna mer än hundra år gamla fäbodstuga tillbringade jag ett antal av min barndoms somrar. Notera att det finns en dörr och ett (igenbommat) fönster längs framsidan  samt en liten farstukvist på gaveln också. Jo för det här var inte en utan TVÅ sommarstugor i samma hus. Min mormor disponerade den främre delen där det fanns en liten skrubb till vänster med en väggbyggd säng i. Den skrubben användes som förrådsutrymme. I rummet rakt fram drev hon sommarbutik fram till 1961 eller kanske -62. 

Till höger fanns köket med två fönster. Där bodde hon och morfar (så länge han levde) samt jag hela somrarna på 60-talet. Ström hade vi men varken rinnande vatten eller avlopp. Tvätta sig fick man göra i en balja eller då hela kroppen skulle rengöras fick man gå ner till sjön. Övriga toalettbestyr fick man sköta på utedasset.

Nu har ingen bott där varken på somrarna eller annars på väldigt många år. Vem vill bo så primitivt när det finns bättre? 

Jag var där tidigare ikväll och stötte ihop med några människor jag inte sett på evigheter. Samt bevittnade andras midsommarfirande med stång och allt. Resningen av stången skymtar bakom ladan till vänster på nästa bild.

Ett antal mammor och barn dansade sedan till musik på burk. Jag tittade på, glad att slippa vara med.

Efter en kortare tipspromenad där jag fick nöjet att bidra med kunskapen att den som för närvarande är James Bond på film heter Daniel Craig, traskade vi tillbaka till syrrans och svågerns stuga.

Den nedre bilden föreställer min enda levande moster med sin äldste son. Tillika min kusin, Per.

Den där odrägliga ungen är fem år yngre än jag och jag (men inte han, tack och lov) minns att jag inte alltid var så snäll mot honom då jag inte ville att han skulle följa efter mig. Men eftersom han inte minns kan jag ju inte ha orsakat så stora trauman.  

En lugn och stillsam midsommarafton går mot natt och jag är hemma igen efter ännu en spiknykter midsommar.

På många sätt är såna midsomrar egentligen de bästa. Jag menar... åtminstone de 13-14 första midsomrarna i en människas liv brukar ju vara fria från alkohol. I alla fall för de flesta. 

Och när man som femtiofemplussare eller mer tittar tillbaka på sin brokiga levnadsvandring är det ju oftast dessa man minns som de lyckligaste. Då inga bekymmer fanns, då ens drömmar inskränkte sig till enklare saker som en godispåse, en god glass eller så.

"Du blir så ensam när du drömmer grandiost

Du blir så hånad, bränd och blåst..."

Så sjunger Winnerbäck i sin "Dom sista drömmarna" Lyssna på den!

Om du orkade titta på hela klippet så får du ett till som bonus. Samma låt men annan artist!

Är lillkillen charmig eller är han charmig?

Här är det verkligen gullighetsvarning!

Egentligen ingen sång för ett så litet barn att sjunga men jag älskar det och kan inte låta bli att dela med mig.

För att jag kan! Och för att jag vill. Och för att det vore elakt att INTE dela detta underbara klipp!

Men också av beundran. Det där är ingen enkel melodi att lära sig för någon som inte ens börjat skolan. Och texten måste väl vara ännu svårare med ord som "samvetskval" för att ta ett exempel.

Hoppas att du som läser hade tålamodet att lyssna igenom både Winnerbäcls original och lillgrabbens härliga cover på hans låt. Om du gjorde tycker du säkert som jag att det var väl använda minuter.

Min midsommar är därmed fullbordad och jag gläds med storasyster som har en enda ynka vecka kvar att jobba. Sedan har hon fyra veckors semester och därefter blir hon pensionär. Grattis, syrran och ha en riktigt lång och underbar tid som pensionär!

De kära ordbrukarna, som du och du och DU tillönskas en fortsatt trevlig midsommarhelg i Almunge, Sangis, Ödåkra och Mattmar. Eller var din säng nu står...