Två dagskift gjorda men... INGA nattskift kvar att gruva sig för! Borde kanske ha köpt trisslott eftersom jag hade turen att bli utlånad till portvakt/reception/telefonväxel för resten av veckan. Den tillförordnade chefen där ringde igår och frågade om jag kunde ställa upp och ersätta hans semestervikarie som blivit sjuk. Han hade kollat mitt schema och räknat fram att jag skulle jobba 24 timmar under två nätter och föreslog att jag istället skulle jobba dagtid i 20 timmar under tre dagar. Givetvis med full ersättning för OB-tilläggen.

Då var det inte svårt att tacka ja, kan jag säga. Dels slipper jag de förhatliga nattskiften och dels behöver jag bara jobba 20 timmar av 24. Plus det faktum att jag kan komma till jobbet "just-in-time", stämpla in och börja jobba. Utan att först byta varje klädtrasa på kroppen och förflytta mig nästan 1 km till arbetsstället. Eller att till fots gå samma sträcka tillbaka, duscha och byta om igen innan jag kan åka hem.

Att jag dessutom arbetar i luftkonditionerade lokaler i shorts och kortärmad skjorta istället för långkalsonger, långärmad undertröja, skyddskor, arbetsbyxor och jacka plus hjälm, skyddglasögon och visir är ju bara ren vinst.

Så nu ser jag fram emot att få kampera med Annika i portvakten i tre dagar. Vem av tjejerna som än jobbar så ser jag dem båda som trevliga arbetskamrater och vi har massor att prata om, i den mån vi får tid att göra det.

Om jag ska leta nackdelar blir det svårt att hitta någon. Det skulle väl vara då att på fredag morgon då skiftlaget går hem från sista natten har jag min arbetsdag kvar.

Men å andra sidan... Då jag slutar kl.16 är de sådär sista-natten-trötta och orkar just ingenting. Det slipper alltså jag den här gången.

Och ja, ni läste rätt några rader upp. På min ordinarie arbetsplats är långkallingar, långärmad undertröja obligatoriskt för alla. Året om! Två lager kläder både upptill och nedtill ska vi alltid bära p.g.a att vi hanterar flytande metall och elektrolyssmälta som håller en temperatur av 950-1000 grader. Så för att skydda oss mot brännskador från eventuella stänk är det vad som gäller. Trots att temperaturen i ugnshallarna ligger mellan 35-50.

Men vi klagar inte! Inte såååå mycket, i alla fall. För de flesta av oss var ju med på den gamla onda tiden innan fabriken byggdes om till modern teknik och då var det etter värre. Som att skotta blötsnö i en bastu, brukade jag beskriva det om jag skulle förklara för nån utomstående hur det var att arbeta i den fabriken på sommaren.

Jag har lagt till två nya bloggar i min länklista. Den ena kallas bilspanaren och jag hittade den av en slump. En foto- och bilintresserad person tar bilder av udda bilar och lägger ut dem på bloggen. Jag älskar sånt! Då och då händer det att jag googlar efter bilder av morfars gamla Vanguard Junior från femtiotalet eller farfars DKW. Eller den Opel Kapitän från 1959 (en udda modell) som min familj ägde i min späda barndom.

Så nu ska jag försöka att själv ta lite bilder av udda bilar och visa upp dem här. En tidigare chef till mig äger och kör en Fiat av mycket liten modell och dessutom väldigt gammal. Sent 60- eller möjligen tidigt 70-tal. Ytterligare ett antal udda bilar brukar stå på parkeringen där jag arbetar så jag ska försöka få några bilder av dem också.

Det är roligt med nostalgi. Är det månne ett ålderstecken, det där med att tycka att det var bättre förr?

Eller... Bättre kanske det inte var men nog är det rätt skoj att få återuppleva sin första bil, till exempel. Eller den som föräldrarna ägde i ens barndom. För att inte tala om den man körde i bilskolan!

Den andra länken går till Wilma Blogghund. Wilma har precis flyttat till en ny matte. Som precis förlorat sin mångårige vän och bloggare Sigge Svamphund (http//:svamphunden.bloggagratis.se).

Sigges blogg följde jag troget eftersom jag delar hans och hans mattes intresse för svampplockning. Men tyvärr gick Sigge ur tiden nyligen och bloggar inte mer. Men jag ser fram emot att få följa Wilmas väg mot att bli lika duktig som han på att spåra svampar med sin nos.

Inget hade jag att skriva om idag heller. Men tror ni inte att jag sket ur mig ett inlägg lik förbaskat! Så är det med oss inbitna ordbajsare. Vi skriver oavsett om vi har nåt att säga eller ej. För att vi vill.

Och... För att vi KAN!

Godnatt, käraste ordbrukare, i Väckelsång, Malexander, Åbyggeby och Vuollerim! Sov gott och vakna torrt!