Nu är jag osäker igen. Än en gång gäller det min väna fransyska som just nu står på sin parkering och lär bli stående där åtminstone imorgon. Är hon min Madame eller är hon "den där förbannade franska ragatan"?

Jag har väl aldrig haft så mycket krångel med en bil på så kort tid som med den här. Först kupéfläkten som till sist fixades av bilfirman. Men den stannade igen och jag bad Magnus & c:o på fordonskliniken att få igång den i samband med att jag lämnade in henne för kamremsbyte. 

Men då de konstaterade att det var samma motstånd igen som gått åt h-e så sa han att jag skulle reklamera det hos firman. Vilket jag gjort. Och de har beställt ett nytt. Igen! 

Dessemellan har jag ju också tvingats renovera bromsarna baktill för dryga 4 500 samt betala över 5 000 då startmotorn brann och förstörde batteriet också. Plus en sevice med olje- och filterbyte för att säkerställa att bilen skulle rulla många mil än. Och under den rullningen så pajade alltså det där motståndet för andra gången.

Men medan jag väntar på det och alltså inte har fungerande AC i bilen eftersom inte fläkten går så måste det förstås hända nåt mer.

Det började efter jobbet igår. Jag åkte till mitt närmaste Willys för att fylla på lite förnödenheter och då jag skulle åka därifrån funkade inte styrservon. Misstänksamt besiktade jag noga asfalten där jag stått parkerad för om drivremmen gått av borde väl den ligga där, tyckte jag. Det gjorde den nu inte och jag körde hem med noggrann bevakning av alla mätare och varningstecken. Utifall samma rem drev generator eller vattenpump.

Men jag fick inga signaler annat än att ratten var tung att vrida på, särskilt i lägre farter.

Så imorse startade jag henne för att åka till jobb. Fortfarande tungstyrd som en gammal rysk lastbil men nu kände jag också att bilen kändes alldeles stum i bakvagnen. Citroen har ju sin alldeles egen gashydrauliska stötdämpning och fjädring och när jag slår av motorn och låser dörrarna sänker hon sig ner tills underredet bara är en liten bit från marken. Och då jag låser upp går det åt andra hållet. Men nu gick det aldrig åt andra hållet så när jag skulle åka hem fick jag inte upp chassit över den nivå där bilen bara får köras i en hastighet av 10 km/timme.

Jag körde hem. Kanske inte i 10 knyck men väldigt, väldigt långsamt och försiktigt.

Efter att ha konsulterat det allvetande internet troooor jag att det kanske är drivremmen för kylkompressor och servo som tackat för sig . Och är det bara det så lär jag väl förlåta henne igen. Men med min tur så räknar jag med att fackmannen talar om att det kommer att kosta tusenlappar och åter tusenlappar att få henne i körbart skick.

Så jag vet inte ännu hur jag ska göra. Har sökt min tama husmekaniker men han är upptagen på annat håll. Det blir, i vilket fall som helst, en bussresa till jobbet imorgon och när jag slutar tänkte jag försöka ta reda på lite mer. Om jag kan. Och om jag orkar.

För blir det samma väder som idag så har man inte så mycket energi efter jobb och tidig uppstigning.

Jag kommer att ta över dotras VW Golf (1994 års modell) men i nuläget är den avställd med körförbud och reservdelar måste köpas för att få den i bruksskick igen. Inga stora pengar handlar det om men givetvis händer det den månad då jag får årets hittills sämsta lön. Vi jobbade bara en helg i juni och jag blev ju dessutom tvungen att sjukskriva mig med ett helt skift som karens. Det kostade mig nästan 2 500 kronor. En av skiftarbetets baksidor att karensdagen tar så mycket pengar av en.

Utan bil är jag alltså nu igen och under mina svartaste stunder här ikväll har jag tittat ut på den där grå Citroenen som nästan ligger på asfalten här utanför och tänkt att hon är den sämsta bilaffär jag gjort. Med pengarna jag kostat på för reparationer och kamremsbyte (för säkerhets skull) så kunde jag ha köpt en dubbelt så dyr bil.

Nåja, ännu vet jag inte hur det slutar så jag kanske inte ska måla fan på väggen ändå. Fan är nog redan målad på tillräckligt många väggar redan! 

Två arbetsdagar på 6-7 timmar vardera återstår av min arbetsvecka och imorgon bitti ska jag öppna luckan klockan sex beredd att försöka få finska, tjeckiska, polska och bulgariska långtradarchaufförer att förstå att de måste ha heltäckande klädsel på sig då de stiger ur bilen på fabriksområdet. Den förare som klagade mest idag var dock pursvensk och jag hotade med att anställa honom och därmed även tvinga på honom långärmad undertröja och långkalsonger. Jag berättade om vilka regler som gäller för oss (gäster slipper undan med ETT lager heltäckande klädsel) och antagligen har han ikväll skrattande berättat för sina när aoch kära om den där galna gubben i portvakten på "långa fabriken" som försökte ljuga i honom att alla som jobbar nån annanstans än i kontorshuset går omkring med dubbla lager kläder året om.

Verkligheten överträffar dikten, sägs det. Låt oss hoppas att verkligheten överträffar mina värsta farhågor imorgon!

Låt oss också hoppas att alla mina ordbrukare får en god natts sömn från Trelleborg till Treriksröset.

Och givetvis överallt annanstans också!