Ganska intressant, det här fenomenet med bloggande vardagsmänniskor. Såna som är precis som jag och du men ändå så totalt annorlunda. Det finns bloggar om allt även om häst/hund/smink/mode dominerar.

Men de allra flesta bloggar handlar väl ändå om människan som sitter monterad i andra änden av fingrarna som slapar texten på tangentbordet. Om vårt behov av att  få berätta om våra glädjeämnen och sorger. Om vår vardag.

För det mesta är jag dålig på att kommentera men då och då tar jag mig i kragen och skriver några rader till författaren då jag på något vis berörts av hans/hennes texter eller bilder. Och det borde vi kanske alla göra lite oftare för precis som jag själv blir de flesta väldigt glada åt kommentarer.

Dock har jag helt slutat att kommentera inlägg som jag ogillar eller som gör mig förbannad eller irriterad. Några bloggare skriver så att man enkelt kan förstå att det här skrevs av någon som kanske inte har riktigt "alla koppar i skåpet". Dessa kommenterar jag heller aldrig men ett par av dem kan jag inte låta bli att titta in på med jämna mellanrum för att läsa och skaka på huvudet och vara tacksam att jag inte behöver ha med personen att göra i det verkliga livet.

Ofta slumpas jag in på en blogg som drivs av en SD-politiker i Kalmar. Jag läser ibland och är inte så värst förvånad över bloggarens egna ord. Men när man ser kommentarerna (kan bli hundratals på ett inlägg ibland) så¨är det ju nära att nackhården reser sig av obehag. Där spyr man galla över det man kallar PK-media och PK-politiker samt över flyktingar förstås. Liksom över både judar, muslimer och mörkhyade.

Då undrar jag vad som egentligen har hänt med mitt land. Med mitt Sverige som jag alltid varit stolt över och älskat. Jag har inget behov av att hävda någon ensamrätt på det utan står med öppna armar för de som behöver en fristad från krig, förföljelse och terror.

Och hatet bara ökar!

FAST sossarna i regeringen bytt riktning i flyktingfrågan och gett oss en av Europas tajtaste gränser. FAST Kinberg-Batra på den andra kanten inte tycker att det är svårt nog att komma in hos oss. 

SD är inte längre det enda partiet som vill bromsa ökningen av invandring till Sverige, S har redan gjort det.

Personligen tror jag att lösningen stavas integration. Satsa på att så fort som möjligt få de nya svenskarna i arbete och egen bostad. Så faller argumentenn om att de livnär sig på vår välfärd som de inte varit med och skapat. 

Men för rasisterna spelar det kanske ingen roll. Om migranter/flytingar får arbete kommer de väl att skrika om att de tar jobben för svenskarna.

Det finns ännu mer skrämmande bloggar än den nämnda Kalmarpolitikerns men de lämnar jag därhän. En gång skrev jag en kommentar på en av dem och den dagen hade jag över 10 gånger så många besökare på min egen blogg än annars. Samt ett tiotal hotfulla kommentarer som jag inte publicerade.

Efter den betan slutade jag kommentera annat än då jag kan skriva nåt positivt. Men DET ska jag försöka göra oftare för naturligtvis de flesta andra likadan som jag i det avseendet att man bli glad när nån skriver kommentarer.

Dagen utanför mina fönster är gråaktig. Det är typ inget väder alls. Sen en timme tillbaka har jag en högrev i ugnen på 75 graders värme. Saltad och pepprad ligger den i ett foliepaket med en skvätt rödvin i och bakas sakta men säkert till läcker middag åt sonen och mig. Om han kommer hem...

Det blir en liten potatisgratäng till honom och rödvinssås till köttet. Har lagat detta förut och det blir otroligt smarrigt. Inte ens en deciliter vin behövs för att sätta smak på hela köttbiten. Och av skyn som bildas gör man rödvinssåsen. Underbart!

 

Fröken Odört

9 oktober 2016 13:51

Jag är också ledsen över hur vårt land utvecklats, och menar som dig inte på det att vi numera är tydligt multikulturella (det har vi ju varit sedan medeltiden i princip) utan på rasismen och främlingsfientligheten som sprider sig.
De har ju tagit över i princip varje forum på nätet och skriver man något människovänligt blir man hotad eller så väller deras hatiska kommentarer över en. Bara för några veckor sedan skrev jag på en sajt om ett fattigt muslimskt land som jag bott och arbetat i, där jag skrev att vi faktiskt skulle kunna lära oss något av dom (de tar exempelvis in fler flyktingar per invånare i landet än vad vi gör och i princip ingen där har något emot det och där lever flera olika religioner i fred med varandra "trots" att merparten är muslimer), men det föll ju inte SD-anhängarna i smaken som började håna mig samt skriva om de dåliga sakerna med det landet. För tydligen är det helt omöjligt att lära sig något bra om det finns något dåligt också. Sverige är perfekt...eller? För om vi inte är det, har vi då något att lära andra?

http://froken-odorts-torparliv.bloggplatsen.se

Göran

9 oktober 2016 13:56

Det handlar om byhålementalitet i kollossalförmat. Den är lika gammal som människan själv. Fast för rassarna har hela Sverige blivit en byhåla.

 

skogsnuvan

9 oktober 2016 15:00

Som du väl vet vid det här laget så håller jag verkligen med dig. Vi är alla människor och det är skrämmande att det blir värre och värre med utlänningshatet och hatet över huvud taget. Jag brukar inte läsa annat än bloggar som jag tycker har en fin människosyn som du till ex och det är alltid roligt att läsa din blogg utom möjligen när du skriver om fotboll och ishockey. Ha en jättefin helg kära bloggvän

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Göran

9 oktober 2016 16:01

Tack o detsamma till dig!

 

Bengt

10 oktober 2016 09:45

Ha, ha din kommentar den var goe

http://berghemmaren.bloggplatsen.se

Göran

10 oktober 2016 11:00

Härligt att du tog det på precis rätt sätt. Var lite ororlig att jag kunde uppfattas som elak eller ironisk. Men så menade jag ju inte alls och jag är glad att du förstod det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...

Har ni tänkt på att kungen har namnsdag idag igen?  Nej det är varken Carl, Gustaf, Folke eller Hubertus i almanackan. Men det är... DEN SEXTONDE!!! Jodå, jag vet att jag skrivit den förut en gång men eftersom jag kom på det så återanvänder jag d...

  Så har jag då äntligen fått träffa mitt allra första barnbarn. Min vackre dotterson Luis i sin bilbarnstol på golvet i mitt kök. De anlände i eftermiddags, de nyblivna föräldrarna med sitt lilla underverk. Och nu har jag fått hålla honom, snif...

Facebook kan vara roligt ibland och har jag inget bättre för mig kan jag ju alltid fördriva tiden med att spela Quiz Planet, frågesportspelet där man kan spela med sina nätvänner och tävla i kunskap. Eller kanske snarare en blandning av tur och kunsk...

Det här blir mitt  sista inlägg som tar upp religioner. För den här gången, åtminstone! Möjligen återkommer jag till ämnet nån gång i framtiden, det får vi se. Jag vill vara tydlig med att jag inte missunnar någon deras tro. Eller att jag tycker ...