I förrgår natt drabbades jag av ett smärre missöde. Som de flesta nätter måste jag gå upp åtminstone nån gång och besöka badrummet. Så även denna natt. Men precis där hallen byter namn till badrum hade antagligen sonens katt gjort en rivstart och knycklat ihop badrumsmattan till en knöl tvärs över tröskeln.

Den såg förstås inte jag i det relativa mörkret och störtade in i badrummet innan jag ens hunnit tända lampan. Vad jag dock hann var att ta emot mig mot badkarskanten och när tyngdlagen lekt färdigt med mig låg både jag och badkaret på golvet. Jag kände mig oskadd men när jag kom på fötter igen såg jag att en fot på badkaret var trasig.

Så när morgonen kom ringde jag hyresvärdens sevicetelefon och felanmälde skadan. Vid det laget hade jag också konstaterat att mitt ena knä hade en svagt blåaktig ton så alldeles oskadd var jag inte ändå.

Höll mig sen hemma hela dagen i väntan på den raske vaktmästaren. Men ingen vaktmästare kom. Inte förrän imorse. Och då var den där foten snart reparerad. Men eftersom jag sett hur vidrigt skitigt det var under och bakom badbaljan fick jag honom att hjälpa mig att baxa ut karet därifrån så jag skulle komma åt att städa upp.

Säkert har ni också sett den där Cillit Bang-reklamen i TV ("Bang - och smutsen är väck!"). Jag mindes att jag i ett svgat ögonblick kostat på mig en flaska av det där mirakelmedlet och tänkte att nu ska vi väl se om det är så bra.

Och... riktigt lika magiskt som på TV var det väl kanske inte. Men bra var det faktiskt. Så rent som nu har nog inte det badrummet varit sen jag flyttade in.

Knäet lär väl återgå till sin normala grisskära färg inom ett par dagar och jag känner att jag nog hade tur som inte slog mig mer för vurpan var rejäl.

C-more (det som tidigare hette Canal plus) har tydligen tagit till sig av min kritik för de inte bara visade Timrå på TV i måndagens länsderby mot Modo utan jag ska få se dem igen imorgon kväll. Borta mot Karlskoga. Jag hinner precis hem och tända brasan i öppna spisen. Det missade jag i måndags och kanske var det därför TIK förlorade. Om jag har brasan igång hela matchen brukar de alltid vinna. Så imorgon ska det eldas!

Matchen i måndags bevisade precis det jag brukar säga - att det inte alltid är bästa laget som vinner. Alltså inte ens de som för dagen spelar bäst hockey. Utan de som lyckas bäst med sin taktik. Och det gjorde Ö-vikarna och kan därför skryta med att de i alla fall inte har förlorat mot Timrå denna vinter. Att de sedan fortfarande huserar i varsin ände av tabellen kanske de vill tala lite tystare om...

Allt har en ände - även två veckor långa ledigheter i årets mörkaste veckor. Imorgon bitti är det dags att kränga på sig blåstället, skyddskor, hjälm och hörselkåpor igen för tolv nya timmar på "gruvan". På tisdag morgon går jag av sista natten och belönas med sex nya fridagar.

Så det kanske är bäst att jag tar och umgås med min kudde ett slag så jag orkar. Ha en fin natt tillsammans eller var för sig, kära ordbrukare i Gäddede, Örsundsbro, Väckelsång och Gånghester.

Vi ses! När andan faller på...

Såg att SD har uteslutit Anna Hagwall efter hennes antisemitiska uttalanden. Undrar hur det går med Ekeroth den här gången då...? Men han tillhör ju innersta kretsen, eliten i partiet, så jag gissar på att toleransen är större mot honom.

Frågan är väl bara hur många gånger han kan kliva över gränsen utan att det får konsekvenser. Järnrörsskandalen var ju några år sedan och jag har sett bloggar där Sverigedemokrater förnekar att det ens har inträffat. Hur de förklarar alla filmer av det som finns på "tuben" (Youtube) har jag ingen aning om. Säger de att det är trickfilmat, photo-shoppat eller att nån annan, utklädd till ledande SD;are figurerar där för att smutskasta partiet vars sanningar av dem anses sannare än alla andra? Vore intressant att få veta...

Vad som vore ännu mer intressant att få veta är hur det kan komma sig att ju fler uppenbart rasistiska människor de utesluter och ju fler skandaler som inträffar rörande SD och rasism så verkar ju fler och fler gilla dem.

Vad skulle hända om de gick ut i talarstolarna med en öppet rasistisk, invandrarfientlig approach? Skulle de få 30-40 % av valmanskåren bakom sig då?

Att det funnits och finns mycket mer smygrasism i Sverige är inget nytt för mig. Det är mer än tjugo år sedan jag började ta debatter med folk i alla möjliga sammanhang när jag märkte att dessa åsikter stadigt ökade i antal.

Då, på 90-talet, var jag dels orolig över hur det skulle komma att drabba mina två äldsta barn. Som alltså varken är blonda eller blåögda som de två yngre.

Resultatet är nästan värre än min farhågor då. De drabbas varenda dag men är tack och lov starka nog att inte låta sig nedslås av det. Båda är födda i Sydkorea och det syns på dem. Men båda har varit här sedan tre månaders ålder och känner alltså inget annat hemland än Sverige. De är svenskar och känner sig som svenskar. Precis som jag tycker att det ska vara. Men fler och fler slänger glåpord efter dem. På stan. På bussen eller var som helst.

På 90-talet var det oftast en skinnskalle, en omogen tonårskille som försökte hävda sig inför kompisarna genom att skrika "svartskalle" eller "blatte" och liknande. Idag kan det vara vem som helst från ungdom till pensionärer.

Vet inte om jag har berättat förut om min första kontakt med den mogna rasismen, d.v.s den som kommer från folk som verkligen borde ha bättre förstånd. Så jag gör det ändå....

Vi ska tillbaka till senhösten 1987...

Jag och exfrun hade äntligen fått hem vårt efterlängtade första barn och var stolta förälder till en dotter. Vi åkte till närmaste stora ICA för att handla och jag satte dottern med bilbarnstol och allt i en kundvagn medan vi plockade varorna i en korg. Då får jag syn på en svensk stereotyp av modellen; Gammal barnkär tant som särksilt älskar bebisar. Tanten, som väl var nånstans runt 75-80, hade sett barnstolen och möjligen dotras lilla mössa som kanske stack upp. Jag såg på flera meters håll hur hon laddade upp för att få gulla med en obekant liten unge och hon satte fart mot oss. Hon log med hela kroppen och lyfte armarna som om hon tänkte kasta sig över mitt barn.

DÅ... hade hon kommit förbi såpass att hon fick se korpsvart hår runt ett litet ansikte med mandelformade ögon och ett stort skratt. Då fick "gammal-barnkär-tant-som-särskilt-älskar-bebisar" en chock och satte händerna för ansiktet först. Sedan tittade hon väldigt föraktfullt på mig innan hon tvärvände och skyndade därifrån. För att ni riktigt ska förstå föraktet hon utstrålade kan jag säga att jag inte hade blivit förvånad om hon hade spottat mig i ansiktet.

Jag är en i grunden fridsam man. Jag slåss inte. Har aldrig gett mig på en annan människa med våld. Men ilskan jag kände över denna kränkning mot mitt barn liknar inte många andra ilskor jag upplevt.

Jag blev alldeles stum. Trodde inte mina ögon och öron. Tanten sa inte ett ord men hon visade med hela sin uppenbarelse hur besviken hon blev att det inte satt en blåögd lintott i vagnen. Och det var nog bra att hon hade vett att hålla käften för endast VH (vår herre) vet väl hur det slutat annars. "Småbarnspappa misshandlade åldring på ICA" kanske det hade stått i tidningen dagen efter, vem vet?

Jag vet i alla fall att i den stunden insåg jag att min dotter skulle få en del att fightas mot genom sitt liv. Och det har funnits stunder då man undrar om man kanske gjorde dem en otjänst genom att ta dem till Sverige.

En annan äldre dam i exets släkt hade en annan reaktion när hon fick höra att vi tänkte adoptera. Hon sa; "Är det inte bättre att hjälpa dem där de är?" Hon menade som ett fadderbarn som man skickar pengar till

Jag vet andra adoptivföräldrar som blivit ganska upprörda över även sådana uttalanden. Av nån anledning tror visst en del att folk adopterar barn för att göra en insats, att rädda en liten stackare från nöd och fattigdom.

Men jag skulle nog våga påstå att ingen adopterar av det skälet. Utan av lika egoistiska skäl som när folk skaffar biologiska barn. Man vill ha barn för att liksom fullfölja varje människas livsuppgift. För att få bilda familj "på riktigt"! Nästan ingen tänker i välgörenhetstermer. Och det är väl tur det! Varje barn borde ha rätten att vara väntat, efterlängtat och älskat. Och kan inte den biologiska familjen ge dem det så är det väl bara bra om någon annan ger dem det istället.

Annars... så har jag varit duktig idag. Har flängt omkring som en lusig gris och bytt gardiner, strukit dukar och tvättat fyra maskiner som nu är uppburet och inlagt i skåp och lådor.

Därför tyckte jag att jag förtjänade ett glas vin nu när allt var färdigt. Och när det var urdrucket var det inte alls svårt att övertyga mig själv om att jag förtjänade minst ett till. Det smuttar jag på nu och det är en mycket trevlig bekantskap. LEVA heter det och är rödvin på BiB (bag-in-box). Jag har köpt det vita Leva-vinet några gånger och tycker om det men när jag för ett tag sedan besökte systembutiken i centrum upptäckte jag att det fanns en röd variant också. Rekommenderas varmt. Inte så dyrt heller, jag är nåstan säker på att det kostade under 200 kr för en trelitersbox. Tyvärr har jag inte kommit mig iväg till det där gårdsmejeriet som sålde så härliga ostar när jag var på marknad i augusti men kanske kan det bli en tur under nästa frivecka.

Min långa ledighet börjar rinna ut nu, börjar jobba igen på fredag.

Och... om det beror på vitaminerna jag köpte eller nåt annat vet jag inte men jag tycker nog att jag börjar bli en liten aning piggare. Jag somnar fortfarande sittande då och då men inte alls lika ofta eller lika länge som förut.

Och inatt borde jag väl sova extra gott med både gott samvete efter att ha jobbat ikapp lite med hushållssysslorna samt några glas rödtjut i kroppen. 

Så imorgon! Då jävlar, då tar vi dom! 

(Vilka som är vi och dom vet jag inte riktigt men det kändes bra med en liten pepp-ramsa!)

All positiv pepp som finns skickar jag också till er, kära ordbrukare i Hamburgsund, Klockestrand, Skogstibble och Kolåsen. Eller var ni nu finns...

Ikväll smäller det i NHK Arena alldeles intill motorvägen förbi Timrå. "Slaget om Västernorrland" eller "Surströmmingsderbyt" (sytande på att Röda ulven och Oskars sponsrar resoektive lag)

Nu är det alltså dags för de rödvita att visa de där Nolaskogsarna var skåpet ska stå. Vi har revansch att utkräva efter neslig förlust i höstas i Ö-vik.

Den gången var visst Timrå kvar i bussen då första perioden drog igång. En av de sämre matcher man gjort den här säsongen. Så jag förväntar mig en rejäl uppryckning ikväll.

Men att Timrå ligger topp-tre och Modo krigar på undre halvan har ingen som helst betydelse i en sådan här match. Det här en sån där kamp då det visar sig vem som krigar för klubbmärket och inte. Vi har en hatkärlek mellan oss, vi och Modoiterna och de mest primitiva av oss gläds nästan mer när motståndarlaget förlorar än när egna laget vinner.

Men sånt håller inte jag på med. Jag vill varken Modo, Ö-vik eller Ångermanland något ont så länge de förlorar mot Timrå. Och genom historien finns det ett antal Modo-matcher som etsat sig kvar lite extra i minnet.

Den första ägde nog rum i början av 70-talet innan elitseriens tillkomst. Det var sista matchen i grundserien (Norrra Allsvenskan) och vinnande lag skulle bli fyra i serien och därmed gå till slutspel. Och Timrå tog ledningen och ökade på den ända upp till fem eller sex mål mot noll. Då fick en Modospelare plötsligt ett smörpass i mittzonen och därmed friläge med TIK;s målvakt Christer Sehlstedt. Som chansade på att åka ut och möta Modoiten men blev bortfintad och liggande på isen medan Nolaskogsar´n gled mot det tomma målet för att sprätta upp pucken i nättaket. Men... han missade, trots tom bur, och pucken gick strax över ribban!

I den stunden insåg jag vad äkta skadeglädje är för elakare flatskratt har nog aldrig rungat i den ishallen.

I mycket mer modern tid satt jag på läktaren under en slutspelsmatch (kanske 7-8 år sedan) och var alldeles lugn. Jag tyckte jag såg alla de tecken hos Timrå som brukar föregå en seger men allt ändrades på ett par sekunder. Efter ett ihopslag med klubborna i Timrås försvarszon flög pucken högt upp bland lamporna och Johan Backlund, som stod i Timrås mål försökte följa dem med blicken men den landade i nacken på honom och studsade in i mål.

Och erfarenheten säger mig att det lag som gör sådana mål oftast vinner matchen eftersom de sänker självförtroendet på den som släpper in det så mycket.

Och det är väl precis det det kommer att handla om ikväll - att får det andra laget ur balans. Då kommer också misstagen, felpassen och snubblandet som kan utnyttjas av de andra. "Det är små marginaler!", säger ofta coacherna i intervjumikrofonen. Och visst är det en klyscha men det ligger mycket i det också.

Har inte riktigt bestämt om jag ska se matchen på plats eller hemifrån. Men eftersom C-More tydligen fattat att Timrå spelar bra hockey som dessutom är rolig att titta på så har de bestämt sig för att visa matchen på TV ikväll. Så soffan lockar också...

Nej, jag har inte konverterat till asatro eller nån annan tro heller. Balder är företaget som äger huset där jag blor. I somras såg jag hur man bytte ut elstolparna på parkeringen. Och fylldes genast av onda aningar.

Delar av parkeringen på jobbet har sådana stolpar. Med timer försstås.

Man ställer in den tid man vill att bilen ska vara varm så sköter elsystemet resten. Beroende på utetemperatur slås strömmen av och på i intervaller. Jag hade ställt tiduret på "high noon" (tov på dagen på ren svenska) men då jag kikade ut strax innan såg jag att frosten på rutorna nästan helt låg kvar. Och då var det ändå bara fyra minusgrader!

Hur ska det bli när det blir 25-30 grader kallt? (Inte helt osannolikt)

Självklart fattar jag varför. De nya stolparna lär betala sig själva på en halv vinter i minskad elförbrukning. Så till veckan kanske man ska gå in på deras kontor och fråga hur mycket de sänker hyrorna för bilplatserna.

Jomen... när deras kostnader ökar tar de ju ofelbart ut det av sina kunder. Så då borde väl även säsnkta kostnader komma hyresgästen till del? Eller...?

Likaså monterade de en liten termometer med sändare i varje lägenhet i våras. Den lilla manicken skickar med jämna mellanrum uppgifter om temperaturen här till en dator som styr värmen i husen. Där lär de ju också ha tjänat en slant för nog har innetemperaturen gått ner. Inte så mycket att det gör mig något, jag är inte så frusen av mig, men det blir ju fint att få lite lägre hyra.

Eller kan det vara så att eventuella ökade vinster bara går till aktieägarna?

"Kan di va´så jävvli´a?" (som de sa i TV-programmet Helt apropå för 25-30 år sedan)

Jo, det kan di säkert!

Dessutom skickade de nyligen ut ett erbjudande om att få en standardhöjning på lägenheterna. Man kunde få en såndär flaschig modern spis där hällen är på ett ställe och ugnen på ett annat. Tvättmaskin och diskmaskin fanns också det som tillval mot en "smärre avgiftsökning". Men nu fick jag veta att två av de andra tre som har likadana lägenheter som jag fått sina vitvaror uybytta utan att betala något. Så jag ska gå dit till veckan och försöka få loss ny kyl och frys samt en modernare spis. Jag misstänker att Archimedes hade ett finger med i spelet då min nuvarande spis byggdes. Kanske kan jag få den utbytt mot en med motsvarande standard med dagens mått. Gärna glas- eller keramikhäll och ännu mer gärna en varmluftsugn så jag kan torka svamp fort och enkelt.

Egen tvättmaskin behövs inte och ryms inte heller. Såvida man inte byter badkaret mot en duschkabin. Nej, det blir trångt ändå för mitt badrum är knappa 2*2 meter.

Men en diskmaskin skulle jag kanske kunna tänka mig att sslanta upp några tior i högre hyra för. Jag kan ju erbjuda mig att efterskänka min del i vinsten på värmen i lägenheter och bilar...