Äntligen en vinst för mina rödvita hjältar. Och det på bortaplan dessutom mot "spöket" AIK! Låt vara att det skedde i förlängningen så det blev två poäng istället för tre. För man ska ju också komma ihåg att Timråledningen valde att låta de nyss hemkomna JVM-spelarna vila. Och där finns ju lagets två mesta målskyttar denna vinter, Elias Pettersson och Jonathan Dahlén. 

Solnalaget däremot skickade in sin JVM-spelare (David Karlström) på isen men jag tyckte nog att han såg lite trött ut.

Och C-More har åter funnit nåd hos mig. Jag klagade ju efter c:a 25 omgångar att de bara visat dåvarande serieledarna Timrå i TV två gånger medan AIK, Södertälje och Västerås syntes i rutan var och varannan match.

Men på sistone har jag faktiskt fått se mitt favoritlag från den sköna soffan istället för hårda datastolen och 19 tums skärm. Det får jag göra även nästa match som kommer på måndag efter att jag gjort dagskift nummer två.

Så tack, C-More, allt är förlåtet!

Det är alltså måndag morgon för mig och mina kamrater på skiftlag 65 imorgon bitti. Och det ska bli intressant att se om jag orkar hela dagen eller får kasta in handduken i förtid. Har mått hel- eller halvtaskigt hela friveckan och saknar kraft och energi. Men så illa att jag sjukanmäler mig från morgonen är det inte ändå. Det gör jag bara vid feber eller om trasig rygg eller annan kroppsdel gör det omöjligt att ta mig dit.

För en av baksidorna med mina arbetstider är att om jag ringer mig sjuk ikväll eller imorgon bitti så blir ju karensavdraget 12 timmar och inte åtta som för vanligt folk. Det är dessutom söndag så förlusten skulle bli runt 2000-2500 kronor efter att Magda fått sitt.

Magda = Magdalena Andersson, vår rikshushållare. 

Så jag får väl känna mig för och ta det så varligt jag kan. Och orkar jag så är det väl bara att kämpa sig igenom två dagskift och lika många nätter. För på torsdag morgon börjar ju min nästa tvåveckors ledighet.

Inte för att jag kommer att få vara helt ledig, jag ska in på olika möten flera gånger. Men då handlar det om några timmar per gång. Timmar som blir extraslantar på februarilönen eller komptimmar att använda när man behöver lite extra fritid.

Så när jag dyker upp här nästa gång står väl skrivet i stjärnorna. Men ni överlever säkert, käraste ordbrukare, oavsett om det dröjer nån dag eller ett par månader. För som en bumerang kommer jag tillbaka. Jag kommer alltid tillbaka!

2017 har rullat igång så sakteliga. De fem dagar som hittills gått pekar väl inte åt något särskilt håll. Mne jag misstänker nog ändå att det blir som jag skrev här senast - att det blir ett hundår till!

Som alla år. Närapå, i alla fall.

Ledig som jag är tänkte jag unna mig lite nattsudd under den gångna natten. Jag steg upp vid ettsnåret och boade ner mig i soffan för JVM-finalen mellan Kanada och Sverige. Men man är ju inte 25 längre, jag orkade bara första perioden. Sen var det bara att släcka ner och krypa tillbaka ner i bingen.

Vilket ju förde det goda med sig att jag slapp sitta och bli förbannad för att våra svenska pojkar inte rådde på Kanada i en slutspelsmatch nu heller. Inget JVM-guld eller silver detta år, alltså

Så nu sitter jag här och gruvar mig för att gå ut och försöka få bort snön från Madame Citroen såpass att hon kan ta mig till Willys. Från fönstret här ser hon ut som en igloo ungefär efter gårdagens ihärdiga snöande. Där har hon stått sedan i tisdags morse då jag kom hem från sista nattskiftet. Motorvärmarkabeln sitter visserligen i men med den korta tid som den får verka (startklockan som bestämmer) så finns inte en chans att snö och is ska smälta. Särskilt med tanke på att kvicksilvret visar -20.

Har inte mått så vidare bra senaste dagarna vilket är del av förklaringen till att jag inte varit ute nånting. Dessutom hade jag tvättstugan igår så jag hade att göra ändå. Men idag måste jag så då får man låta bli att känna efter så noga hur man egentligen mår. Handla är nödvändigt och sen vid tolvtiden är jag kalllad på ett möte på jobbet.

Så det är väl bara att ta sig i kragen och bita ihop!

Imorgon har jag bjudit hit syster och svåger på middag så då får jag så lov att må tillräckligt bra. Vi har länge pratat om att börja bjuda hem varandra lite mer regelbundet. På vanlig vardagsmat, alltså.

Det blir alltså ingen oxfilé eller sjötunga Walewska. Men knappast blodpudding eller kålsoppa heller utan nånstans mitt emellan. Jag tänkte koka ihop en gryta gulasch och servera med antingen ris eller potatis. Både värmande och gott i vinterkylan.

Då behöver man kött. Högrev, tänkte jag. Och det brukar de nästan alltid ha till vettigt pris på Willys liksom de grönsaker jag också behöver för denna ungerska läckerhet. Ett glas rött smakar bra till den så det får allt bli en sväng till Systembolaget också.

Annars... så är jag ledig till och med lördag. På söndag morgon är det måndag för mig och då min fredag kväll infaller nästa tordag morgon är det åter dags för 14-dagarsledigt. Så här års känns det nästan som om de kommer stup i ett, de där långa ledigheterna. På gott och ont.

Visst är det skönt att vara ledig men jag hade hellre behållit min rätt till sommarsemester. 14 dagar i januari eller november är liksom inte njutbart på samma sätt som 4 sommarveckor.

Men det är ju som det är med det så det är bara arr "gilla läget"!

Inte var det väl nån större mening med detta blogginlägg men jag lägger ut det i alla fall. För att visa vem det är som bestämmer på denna blogg, om inte annat.

Kanske lyckas jag bättre nästa gång, kanske inte. Sköt om er i kylan och mörkret, kära ordbrukare i Moheda, Bollstabruk, Listerlandet och Åmål.

Och minns att om bara lite mer än fem månader...

SÅ ÄR DET MIDSOMMAR!