Det blir mycket hockey nu. Men det är ju den tiden på året så kanske inte så konstigt. Mitt hjärtas rödvita hjältar besökte ikväll en annan klubb med samma färger, nämligen Mora IK. Masarna som toppar tabellen i suverän stil mot mittenlaget Timrå borde väl vara en munsbit för dalalaget. Icke sa Nicke!

Eller rättare sagt... Icke, sa Jonathan Dahlén, Sebastian Lauritzen, Johan Matsson med flera. 

Jo, Mora tog ledningen i den första perioden men i den andra behövde Timrå bara 41 sekunder för att ändra 1-0 till 1-2 på jumbotronen i Smidjegrav arena i Mora. Timrå ägde den andra perioden fullständigt och Mora ska vara glada att underläget stannade vid 1-2 i andra pausen.

I den tredje kvitterade masarna och en kort stund kändes det som om matchen stod och vägde.

Då kom äntligen 2-3 på ett tjusigt backskott från junioren Hardegård. Mora tog timeout och chansade med att ta ut målvakten för att nå en kvittering. Men denna gång gick det inte utan Timrå kunde lägga in pucken i tom bur till seger med fyra mål mot två.

Det är knappt att jag vågar skriva det med risk att få det nedstoppat i halsen sen när allt går åt pipsvången men....

Det känns i kroppen som om Timrå IK är på väg att "göra en Leksand". Det gryr ett hopp inom mig att TIK ska göra om Leksands bravad från ifjol och gå hela vägen fast man inte var ett topplag i allsvenskan.

Alla ingredienserna som behövs finns ju i laget. En målvakt av hög allsvensk klass, ett försvarsspel som nästan alltid sitter hur tryggt som helst. Samt två av landets absolut mest talangfulla ungdomar.

Om 3-4 år kommer Elias Pettersson och Jonathan Dahlén att vara firade stjärnor på andra sidan Atlanten. I NHL.

Tänk så skoj det vore att få ta steget upp med dessa två, som kommer att vara ännu bättre nästa vinter. Plus ett kopppel andra lovande junisar som får täppa till luckorna då supertalangerna till sist flyttar till USA eller Kanada.

Storhetsvansinne? Nej, jag tycker inte det! Jag har ju inte precis gått ut och lovat eller ens krävt det av dem . Men jag blir inte jätteförvånad om de gör det.

Min gamla kära förkylning blommar för fullt igen och har det inte vänt till på fredag så får jag nog åka tillbaka till doktor Hassan eller någon av hans kolleger på vårdcentralen. Jag åt ju min antibiotikakur precis som jag skulle enligt bruksanvisningen och bättre blev jag ju. Men nu är jag tillbaka ungefär där jag var senast jag besökte vårdcentralen. Vaknade många gånger igår natt men steg inte upp förrän vid halv åtta imorse. Sedan tog jag det ganska lugnt och satt mest vid datorn på förmiddagen. Där jag somnade ideligen redan vid halv elva.

Så... då beslöt jag att låta kroppen få som den ville - jag kröp i säng och sov i tre timmar. Sen ungefär samma procedur igen innan jag återtog ryggläge strax före kl. 17 och slumrade sött i en dryg timme.

Ändå lyckades jag somna flera gånger under Mora-Timrå också.

Och somnar jag under en bra och spännande hockeymatch så är det nåt som inte stämmer riktigt. Då är något fel i kroppen. Så jag tar mina multivitaminer imorgon också men om jag är lika trött som idag så får jag nog tillkalla vetenskapen och be om ett nytt expertutlåtande.

Kanske är det bara åldern. Jag fyller ju sextio i december. Kanske får man vänja sig vid en mer ostadig hälsa.

Men jag vill ju gärna tro att jag skulle kunna få vara skapligt frisk och rask i åtminstone några år till.

Klockan tickar på och har nu passerat halv elva. Jag ska stänga ner här så fort jag kontrollerat om jag blivit rik på dagnes travspel. V86 på Solvalla och Jägersro.

Sköt om er, kära ordbrukare i Tänndalen, Sangis, Smygehuk och på Ölands södra udde. Vi ses! Tror jag...