Rockens förfader Chuck Berry har gått ur tiden och generation 1940-70 har sorg. Men om man tänker till en liten aning så kanske vi snarare ska vara glada att han fick ett så långt liv. Hur många i den branschen blir 90 år? Eller ens 60?

Nej, skrämmande många i artistfacket lämnar långt, långt i förtid.

 Varför? Stress? Droger? Alkohol?

Jo, jag tror att dessa saker är starkt bidragande till att så många artister, skådespelare m.m går bort alldeles för tidigt. Någon sa en gång att konstnärer är människor med känsliga själar. Därför behöver många av dem en tillflyktsort där de får vara ifred och den hittar man kanske ibland i ruset. I det destruktiva livet! Nu vet ju inte jag om "Chucken" var någon renlevnadsman eller ens måttlig med njutningsmedlen. Eller om han bara hade tur att få leva så länge. Som min farfar som både rökte och snusade sedan tidiga tonår och inte spottade han i glaset heller. Han blev dryga 80 men var född i det gamla fattigsverige år 1900 så det kanske är som att bli 90 idag.

Nej, i likhet med de andra riktigt stora så kommer Chuckens verk att leva i århundraden om inte för evigt. Musiken dör aldrig! 

På jobbet natten till idag diskuterades huruvida det är vår eller inte. Snön är nästan borta och det var plusgrader ute för andra natten på raken. Men jag påstår nog att än dröjer det några veckor innan Gumman Tö kan utropa sig till segrare över Kung Vinter och stampa ner honom i jorden så tussilago och vitsippor kan komma upp. Arbetskamraten P som är en klurig man med mycket humor sa att visst måste det väl vara vår, det är ju alldeles gult i slänten utanför balkongen vid vår matsal. Nu var det ju inte tussilago han menade utan slänten är gul av cigarettfimpar...

Där står en ganska stor behållare avsedd för dessa cigarettrester men när den är full kastar rökarna sina lämningar överallt. Men "Det som göms i snö kommer upp i tö..." som Robert Broberg sjöng en gång.

Det är egentligen egendomligt det där att rökare aldrig tycks märka när askfatet är fullt. Tidigare fick man röka på själva balkongen men det ändrades för några år sedan eftersom röken då tränger in i lokalerna. På den tiden var det alltid jag och några andra icke-rökare som tömde den. Om du, som jag, är icke-rökare så vet du ju hur vedervärdigt en full askkopp luktar. Jag tror aldrig jag såg en rökare tömma den.

Men de känner ju förstås inte heller lukten på samma vis. Jag minns ju ännu när jag själv slutade röka för snart 40 år sedan. Det skedde på Valborgsmässoafton och då jag ungefär två veckor senare återfick fullt luktsinne spirade ju naturen och jag kände dofter jag inte upplevt sedan barndomen. Det gjorde upplevelsen mer positiv och bidrog säkert till att jag klarade av det. Jag feströkte någon gång ibland de första 15 åren men sedan 1994 är jag helt rökfri. Risken att jag ska börja igen är minimal om inte obefintlig eftersom jag avskyr lukten av cigarettrök.

Pipa är en annan sak men nästan ingen röker ju pipa nu för tiden.

Söndag kväll är det och jag har snart avverkat första dagen av min frivecka som började klockan sex imorse. Den blir inte ograverad för jag ska på en kurs på onsdag, hela dagen, och dagen därpå är det skyddskommitté igen.

Och imogon är det tvättdag. Skönt för det börjar bli tomt bland mina skjortor. Bäddat rent i sängen har jag redan gjort så det ska bli skönt att få krypa ner mellan rena lakan om ett tag.

För övrigt... så anser jag ännu att Donald Trump borde avsättas!

 

skogsnuvan

20 mars 2017 14:27

Förr var det vanligt med pipa, mest alla gubbar satt och sög på en sådan. Nu har jag inte sett en piprökare på jag vet inte vad. Knappt en rökare heller som tur är. Här är det ingen som röker och jag är helt allergisk mot rök så jag är glad för det. Nu kommer tiden med goda lukter att ta över men än dröjer våren. Här är nästan en meter is på sjön och just nu börjar det snöa. Nåja det är väl bara att ha tålamod och du. åka spark på skaren ute på sjön har också sin tjusning faktiskt

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Så har jag då äntligen fått träffa mitt allra första barnbarn. Min vackre dotterson Luis i sin bilbarnstol på golvet i mitt kök. De anlände i eftermiddags, de nyblivna föräldrarna med sitt lilla underverk. Och nu har jag fått hålla honom, snif...

Facebook kan vara roligt ibland och har jag inget bättre för mig kan jag ju alltid fördriva tiden med att spela Quiz Planet, frågesportspelet där man kan spela med sina nätvänner och tävla i kunskap. Eller kanske snarare en blandning av tur och kunsk...

Det här blir mitt  sista inlägg som tar upp religioner. För den här gången, åtminstone! Möjligen återkommer jag till ämnet nån gång i framtiden, det får vi se. Jag vill vara tydlig med att jag inte missunnar någon deras tro. Eller att jag tycker ...

"Vi har vår i luften, flickor! Var har ni er?" Det skämtet är så gammalt att det inte ens var nytt i min fars ungdom på 30- och 40-talen. Och kanske är jag lite för snabb med att utropa vår bara för att vi här på Sveriges midja är inne på andra dag...

Jag skriver ju ofta om bloggens backspegel. Om hur bra stöd den är för minnena. Men av just denna dag har jag minnen ändå som härrör från långt innan jag ens hade hört ordet blogg. Och än mindre sett en persondator. Jag talar om den sjunde april 19...