Kurs hela dagen idag. Och... jag är tröttare än efter 12 timmar i fabriken. Därför ska jag snart uppsöka min kudde och försöka få någon timme innan det är dags att åka och hämta dotra från jobbet. Hon slutar en timme efter midnatt så bussarna har sagt godnatt då för ett bra tag sen. Bra om jag kan sova lite innan dess för det blir ingen sovmorgon imorgon bitti heller. Igår natt höll jag mig vaken tills det var dags och kanske är det det som jag betalar priset för nu. Det blev bara fem timmar då och det är kanske i minsta laget.

Kursen handlade om att arbeta med projekt. Att leda och driva projekt på arbetsplatsen och att delta i projektgrupper. En man i min ålder och en dam på kanske 30 skulle vara våra kursledare men det blev till sist en one-man-show.

Vi hade några kortare grupparbeten men en stor del av tiden var det mer som ett föredrag av Anders, som den manlige kursledaren hette. Så här efteråt kan man fråga sig vad hans kollega egentligen gjorde där för på hela dagen hörde jag henne bara svara ja och nej på två direkta frågor. Jag hade förväntat mig att de skulle dela på jobbet.

Jag är alltså inte särskilt nöjd med min utbildningsdag.

Dagens mest positiva minne var lunchen. Den åts på ett av stans bättre ställen som heter Opus. Ingen slafsig buffé utan söta servitriser som tog upp beställningen vid bordet. Det fanns ett tiotal rätter att välja på och jag åt något som jag aldrig smakat men alltid velat pröva. Sjötunga Walewska hade de och det var riktigt gott även om jag hade hört att det ska serveras med sparris och hummer. Någon sparris såg jag inte till och ingen hummer heller. 7-8 små kräftstjärtar från burk fick ersätta hummern men det var riktigt gott ändå.

Vi blev bjudna på maten av företaget men då jag lämnade restaurangen tittade jag på den inramade griffeltavlan bredvid dörren där menyn stod. Samma meny som vid bordet och längst ner stod priset. Jag såg ju klassen på maten de andra åt och vid de andra borden också så jag förväntade mig att det skulle kosta betydligt mer än på de ställen jag äter om jag äter lunch ute. Men priset var 100 kronor och däromkring ligger ju de flesta så dit går jag nog fler gånger har jag en känsla av.

Sen... kan jag ju inte gå förbi dagens tråkiga nyhet att Sven-Erik Magnusson till sist förlorade striden mot cancern.

I min tidigaste barndom var han min första idol. (T.o.m före Hep Stars-tiden!) Så jag hedrar honom med klippet från youtube nedan. Texten skrevs som dikt av min släkting Gustaf Fröding, kusin eller tremänning med min morfarsfar. Jag minns inte säkert vilket men det spelar ju ingen större roll... Musiken tror jag Sven-Erik själv har gjort.

Om jag har någon favorit bland deras låtar så får det bli den här i konkurrens med "Så många mil, så många år".

Därmed tackar jag mina kära ordbrukare om ni orkade läsa ända hit. Nu är det i alla fall över!

Och... håll med om att Donald Trump borde avsättas!