Så har det äntligen hänt, det som inte hänt sedan allsvenskans allra första omgång. GIF Sundsvall har tagit tre poäng, d.v.s vunnit en match. Örebro blev det som föll offer för Norr-landslaget denna gång. Efter två förluster och fem raka oavgjorda. Man hade inte gjort mål på tre matcher men ikväll slog vi till med att göra två stycken. Bollen var visserligen inne en tredje gång också men då hade den strax innan varit över kortlinjen och därmed lika död som mitt badkar. Så den struten dömdes bort, helt korrekt.

Kanske är det lite önsketänkande men jag tyckte faktiskt att GIF växte ganska mycket efter första målet. Man fick en annan säkerhet i passningarna och spelarna vågade hålla i bollen mycket mer. Att närkingarna fick en spelare utvisad med ganska lång tid kvar hade förstås också sin betydelse. Man säger att det är små marginaler som avgör och det stämde ikväll, tycker jag. Och hoppas förstås på att detta nyvunna självförtroende stannar kvar i grabbarna till nästa match. Det börjar ju bli lite varmare ute nu så det bör väl komma lite mer folk på matchen mot IFK Göteborg som gästar Sundsvall den 22 maj. IFK sladdar ju också i tabellen och är just nu på platsen närmast under giffarna.

Men de har ett, på papperet, betydligt starkare lag så det gäller att vara noggranna i försvaret och ta vara på de chanser man får om man ska slå dem.

Vilodag i hockey-VM och svenskarna ska resa till Paris för att spela kvartsfinal mot Schweiz. Joddlarna från alplandet mopsar upp sig och säger att det nog blir svårt för Sverige att slå dem eftersom det är så dålig is i hallen i Paris. De har själva spelat gruppspelet där och menar att de är vana vid det problemet nu. Men det skulle förvåna mig storligen om inte Tre Kronor skickar hem dem att bygga gökur eller göra getost fram till nästa höst.

Även ikväll skickar jag en medkännandets tanke till Tovas familj i Hudiksvallstrakten, 7-8 mil söder om mig. Hennes pappa hade anmält pojkvännen för att ha misshandlat henne och där finns ytterligare en parallell med min egen dotter. Hon var också i ett sånt förhållande för drygt ett år sedan men hade turen att polisen agerade direkt. De hämtade pojkvännen till förhör och sedan anhölls han och häktades och blev sittande fram till rättegången där han fälldes på samtliga åtalspunkter. Annars vet man inte vad som hade hänt.

Jag tycker att det är dags för politikerna att reagera och agera mot männen som slår. Svartsjuka är inte kärlek - det är kontrollbehov. Och om du som läser har en dotter så säg till henne att aldrig, aldrig, ALDRIG finna sig i att bli slagen eller illa behandlad på annat sätt. Har han slagit EN gång så är det en gång för mycket. 99 % av de som har slagit en gång slår igen. Och igen. Och igen.

TIlls någon sätter stopp för honom eller tills han går över gränsen och tappar kontrollen...

Vad man ska göra vet jag inte men man kan ju börja med att se till att polisen har nog med resurser för att ingripa i ett tidigt skede och sätta stopp så fort det bara går.

Tovas pojkvän vet jag förstås inget om men dotterns träffade jag ju och kan säga att han var absolut ingen hårding. Tvärtom så fick jag mer intrycket av att det bodde en rädd liten pojke i honom. En osäker liten grabb som ville ha uppmärksamhet och bekräftelse. Och som inte hade fått lära sig något annat sätt att lösa problem än med våld.

Som jag sagt så många gånger förr - förövaren är själv nästan alltid också ett offer. På ett eller annat sätt.

Och det löser man inte med att arkebusera eller hänga honom som en del vill. Inte heller med att låsa in honom och kasta bort nyckeln.

Nej, det måste till någonting större, någonting väldigt stort. Till att börja med måste vi införa nolltolerans mot våld redan på dagis. Men förstås allra först i hemmen, vilket blir oerhört svårt.

Jag skulle önska att det dök upp en Hans-Rosling-typ som brann för just detta och kunde visa och förklara för de som inte förstår.

Ondskan kan bara bekämpas med kärlek och vänlighet! Men oj, så långt det är kvar...

Sov gott, kära ordbrukare i Rävlanda, Stora Blåsjön, Katthammarsvik och Bergafjärden. Eller var ni nu bor...