Undrar nån vad rubriken betyder? Gör då bara tvärtemot vad Sundsvallsdialekten gör med många ord med "U". En äkta inföding här bor inte i Sundsvall utan i "Sönnsvall". Jag gjorde tvärtemot när jag skrev rubriken. Som min ena halvsyster då hon var liten. Ö blev gärna U när hon pratade. Så hon hade nog också sagt "umma futter" p åden tiden. Men så kom hon inte från "Sönnsvall" heller.

Det finns en gammal anekdot om en liten Sundsvallspojke som av fröken i skolan ombads säga några fåglar som började på Ö. Han tänkte en bra stund innan han svarade...

"Örn..., Öggla och..... JAAA! Öndölat!!!"

För att återvända till rubriken så har jag haft just det ett tag. Ömmande fötter, alltså. Delvis beroende på vikten de får lov att bära varje dag men allra mest därför att jag har försummat dem rent förjävligt. Ni vet, den där håglösheten som jag skrev om häromsistens. Den har också fått mig att skjuta upp det där med att ta hand om de delar av min kropp som behövt det. Jo, jag håller mig ren, borstar tänderna och rakar mig ganska regelbundet men med fossingarna har det varit sämre. Förhårdnader på både hälarna och på sidorna framtill bakom stortårna och djupa sprickor som gör att det ofta blivit smärtsamt att trampa golv eller andra underlag.

MEN... man är väl inte sämre karl än att man kan ta sig i kragen och rycka upp sig! Det har jag gjort nu sen ett par dagar tillbaka. En elektrisk fotfil inhandlades för det facila priset av 129 kronor (Tack för det, Lidl!) och den är faktiskt helt suverän. Några sprickor finns fortfarande på hälarna med de är inte alls så djupa som när jag började bearbeta dem. Sedan ett par dagar har jag ägnat en stund åt detta efter middagen. Först Lidl-maskinen och sedan ner med baktassarna i varmt vatten med grönsåpa. Denna kur lärde mig min f.d svärmor och inget mjukar upp som såpvatten. Sedan tar jag den gamla hederliga raspen och filar bort allt löst. Avslutningsvis smörjs fötterna med fotsalva och får glida in i ett par sockar för att inte kladda ner där jag går. Så snart har jag renoverat dem till närapå nyskick! För nu vill jag ju kunna använda dem mycket mer och det är trevligare om det inte gör ont.

Med stegräknarens hjälp vet jag att jag ökat antalet meter jag gått sedan i måndags. Bara på jobbet har jag idag gått nästan 5 km. Så man kan verkligen säga att jag är "på gång!"

En futtig dag återstår av denna arbetsvecka och jag kommer att gå minst lika mycket som idag. Sen är jag ledig i en vecka och då ska jag köra igång med att träna på gymmet på jobbet också. 

Två skandaler har de lokala journalisterna grävt fram också. Den ena handlar om landstingets förra HR-chef som kvitterar ut dryga 60 lax i månaden som fallskärm fast hon fått nytt jobb nån annanstans. Maktens människor förnekar sig inte, minsann!

Den andra är lite mer komplicerad och handlar om att brukare av hemtjänsten i flera kommuner har getts rätten att vägra ta emot hjälp från personal med utländsk bakgrund. Gamla, sjuka och funktionshindrade kan alltså kräva att deras hjälpare ska vara pursvenska. Jag får liksom en dålig smak i munnen av sådant där.

Men ändå upprör det mig inte på samma sätt som andra rasistiska tendenser. För jag kan förstå att om man är åttio-plus och kanske med begynnande demens så är det svårt att acceptera det man inte känner till, inte är van vid.

Jag kan förstå att det kan vara svårt för en sån människa att umgås med folk som kanske pratar dålig svenska. Och om man dessutom inte hör så bra så behövs det inte så mycket brytning för att det ska kännas svårt att förstå. Det behöver inte betyda att den gamle är rasist.

Men för nysvenskarna i personalen känns det säkert kränkande att få höra att tant Gertrud eller farbror Albert inte vill ha dem i sina hem.

Och hur ska man lösa det? Tja, jag är ju ingen expert på området men kanske man kan pröva med att hemtjänsten i möjligaste mån jobbar i par där nysvenskar får jobba med "gammel-svenskar" som hjälper till med det språkliga.

För om man bara kan ta bort den där rädslan hos brukarna så tror jag att de flesta kommer att inse att de utlandsfödda hos hemtjänsten är lika bra/dåliga som sina helsvenska kollegor

Valfrihet i all ära men om den går ut över andra så måste man hitta någon sorts medelväg!

En tidigare arbetskompis berättade att när hans thailändska fru för första gången följde med när han besökte sin gamla mormor på 90 plus blev tanten så förtjust i henne att de knappt kunde gå därifrån. Varför? Jo, för att hans fru tog mormoderns händer i sina och gned och masserade dem hela tiden medan de pratade. I den delen av världen har man andra traditioner och just beröring och närhet är man noga  med. Man har helt enkelt fattat att många gamla och ensamma lider av olika grad av beröringsabstinens. Detta gäller även små barn som man bär nära kroppen så mycket som möjligt. Så att hans mormor älskade när någon masserade hennes händer är egentligen inte svårt att förstå. Närhet och beröring är ju några av våra allra mest grundläggande behov.

Nåja, skandaler finns det gott om! Överallt! Själv tycker jag det är skandal att Donald Trump fortfarande är president i nordliga Amerikat!

Sparken, tack! Nu!