Alla inlägg under juni 2017

Av Göran - 9 juni 2017 21:12

Fredag kväll och tanken var att kolla på VM-kvalmatchen mellan Sverige och Frankrike. Men dessvärre var jag bara tvåa på TV;n så jag offrar väl matchen då. Det kommer ju nya matcher hela tiden. Och det är ju just det som är sportfånens livsnerv. Hur hårt man än ramlar i backen efter nesliga förluster så tar det oftast bara någon dag att karska upp sig och se fram emot nästa match, nästa säsong. För DÅ... Då jävlar!!! Då ska de få se, alla de där som dömt ut ens favoritlag.

Svenska herrlandslaget i fotboll håller fortfarande på att lära sig leva utan Zlatan, den kanske störste vi någonsin haft. Med ålderns rätt tackar han ju nej till landslaget numera. Men det finns en hel del sportjournalister som älskar att spekulera kring utopin att Sverige skulle kvala in till nästa VM och om inte "Ibra" kanske skulle ställa upp då.

Personligen har jag förstås en helt annan åsikt i frågan. Vore jag förbundskapten skulle jag inte ens ställa frågan till honom. Har man sagt nej så har man sagt nej! 

Dels ska det förstås respekteras men också med tanke på de spelare som spelat oss dit. För gör Zlatan comeback kommer hela laget och spelsystem och allt att byggas på just honom. Vilket inte vore juste mot de som tagit oss dit!

Det är lite som de där människorna som fortfarande drömmer om att ABBA ska återförenas och göra konserter och spela in skivor. Det hoppas jag djupt och innerligt att de INTE gör.

För att jag är en "Tjalle Tvärvigg"? En "kärring mot strömmen"? 

Nej, därför att jag inser att efter 35 år skulle de helt enkelt aldrig klara av att motsvara folks uppskruvade förväntningar. Att tro att fyra människor som fyllt eller närmar sig sjuttio skulle låta lika bra som när de var 30-35 är ju helt befängt egentligen.

Själv har jag haft min "nya-tag-vecka" där jag påbörjat resan mot bättre form, lägre vikt och mera ork. Varenda dag har jag rört på mig. Och jag vet att bara jag hänger i så kommer konditionen tillbaka så småningom. Än så länge har det handlat om skogspromenader men dessa har förlängts lite för varje dag. Förtfarande får jag stanna och vila och hämta andan ganska många gånger men jag vet att trägen vinner. Om jag bara hänger i så ska jag förbättra värdena på flera olika plan. De byxor jag burit under det senast halvåret (i huvudsak två pat svarta jeans) måste jag ha bälte på mig för att hålla dem kvar. Och från slutet av april har jag dragit åt dem två pinnhål hårdare.

Imorgon ska jag ta en sväng till Birsta och köpa mig ett par nya byxor att bära imorgon kväll då det bär iväg på båtresa med MS Medvind runt Alnön med ett gäng glada arbetskamrater från samma företag när facket bjuder på båtresa med skärgprdsbuffé som det så vackert heter.

Då tänker jag, för en kväll, skita totalt i allt vad träning eller viktminskning heter. Unna mig att både äta och dricka vad jag får lust med. Det kommer att rinna ett antal stora starköl genom min strupe. Annars har jag inte smakat en pilsner sedan påskafton. Och efter imorgon blir de tvärstopp igen.

Men under och kanske före och/eller efter båtresan tänker jag kosta på mig att festa loss. När gjorde jag det senast? Jo, förra året då facket bjöd på samma resa. Så EN gång per år måste man väl få slå sig lös och vara fri och tanklös.

Om det sedan innebär att jag får betala för det på söndag med en viss dos av "krapula" så får jag väl genomlida det också. Det ska bli ganska illa för att jag inte ska tycka att det är värt det.

Min tama husmekaniker har lovat att plocka upp mig en halvtimme innan så jag behöver inte ens åka buss. Han har en kvinnlig arbetskamrat på sitt skiftlag som inte dricker alkohol alls och hon har lovat vara chaufför i hans stora och rymliga bil så vi kommer både till och från båten. Kanske kommer jag ihåg att få med mig kameran och kan lägga ut lite bilder efteråt, det får vi se.

I skogen har jag dock haft den med ett par gånger och tänkte visa up lite hur fint ordnat det är i spåren ovanför mitt hem. Stigarna jag brukar gå är en del av ett spårsystem på säkert 3-4 mil runt södra stadsberget. Så jag har möjlighet att förlänga mina promenader nästan hur långt som helst.

Här syns t.ex den gamla "NTO-stugan" som ursprungligen byggdes av nykterhetsrörelsen. Sedan togs den över av kommunen och var en av ett tjugotal liknande stugor runt staden som var öppna på helgerna på vintern och där skidåkande familjer kunde endera köpa kaffe, smörgåsar, korv eller halstrad sill eller också bara gå in och sitta där och äta medhavd matsäck.

 

Hit gjordes skolutflykter under de tre åren jag gick i lågstadiet. Både under barmarks- och skidsäsong. Och sista veckan före sommarlovet gjorde vi varje år en utflyktsdag hit med hela skolan och spelade brännboll på den stora gräsyta som finns där. Idag har man ordnat med grillplats och ett gammaldags hederligt utedass. Jag rekommenderar dock att brukare tar med eget papper för jag kan inte tänka mig att någon går dit och fyller på...

Bäckar och broar finns det gott om också. Detta är en av dem...

 

Ni kanske ser att det sitter en avlång skylt på trädet bakom så jag tog en bild på närmare håll av den...


 

Inte helt enkelt att läsa texten men om du klickar på bilden så kommer den upp i större format och då ser du att det står "Suckarnas Bro". Någon humoristisk människa har alltså gjort sig besväret att tillverka skylten, bära dit den och hänga upp den i trädet. Vad allt kan inte människor hitta på för att få ha lite roligt?

Vad däremot kommunen eller kanske skidklubben har fixat är små rast- och grillstugor här och där längs spåren. Ganska enkla byggnader men ändå. De fyller ju sin funktion. Och att de används styrks av att i den jag fotgraferade fanns flera tomma korv- och korvbrödsförpackningar samt en ölburk där färgen ännu inte bleknat. Alltså måste den ha kommit dit rätt nyligen.

 

Nu vet ni lite om hur det ser ut runt spåren där jag förhoppningsvis ska traska bort ett och annat kilo under kommande månader. Vackert och fridfullt är det i alla fall trots närhet till både stad, Europaväg och tunga industrier. Allt som hörs är egentligen fågelkvitter och möjligen vindens sus i träden.

Där uppe ägnar jag varken rasister, SD eller Trump en enda tanke. Jag bara njuter av naturens stillhet och tänker snälla och glada tankar.

Man mår bra av skogar. Särskilt av att gå i dem. Och givetvis UTAN hörlurar där man spolar musik genom huvudet. Lyssna på lugnet och tystnaden istället. Lyssna på skogen och stillheten. Och känn hur livet sakta men säkert återvänder i din trötta slitna kropp.

Med det lägger jag ner för idag och önskar mina kära ordbrukare en härlig natt och heög.

Vi ses igen! När andan faller på...


ANNONS
Av Göran - 3 juni 2017 08:40

Hur ska det gå? Idag åker GIF Sundsvall västerut för att möta våra närmaste grannar i fotbollsallsvenskan. Östersund har tagit fotbolls-Sverige med storm ifjol och i år genom att vara mycket bättre än "experterna" trott. Framför allt är de mycket bättre än expertisen i storstäderna och riksmedia VILL att de ska vara.

Etablissemanget inom fotbollen vill nog helst inte ha några norrlandslag i allsvenskan. De vill ha Solna som seriens nordligaste punkt. Allt som är norr om nationalarenan förknippar de med långa och dyra resor. De vill inte åka hit upp och riskera att kanske till och med förlora. Det har många gjort i Jämtlands fotbollsmetropol, både i år och ifjol.

Matcherna mot grannen förra året slutade med en storseger (här i Sundsvall) och en stor förlust i ÖFK;s egen kula.

Men det som är allra roligast med Östersunds framgångar är att det inte finns något hat mellan de båda norrlandslagen.

I Stockholm finns en otäck rivalitet mellan AIK; Djurgården och i viss mån Hammarby. Där är det hat och stora slagsmål i anslutning till derbymatcherna. Här på Sveriges midja är vi vänner och respekterar varandra. ÖFK;s supporters är en förebild för fotbollsfans över hela landet, tycker jag.

Medan matchen pågår unnar man förstås inte motståndarna några framgångar. Inte så att vi skriker hata-ramsor men då håller båda sidor på de sina. Men så fort den är slut gläds vi åt varandras framgångar mot resten av seriens lag.

Så jag hoppas på fullsatt arena i Östersund, strålande sol samt bra spel och seger för GIF i eftermiddag. Gärna också något mål som är paritet med Noah Sonko-Sundbergs läckra cykelspark i derbyt från förra året i Sundsvall.



Sånt ser man inte ofta. Egentligen är det bara Zlatans fullträff mot England vid invigningen av Friends arena som var ännu snyggare av de mål jag sett. 

Men det behöver inte vara vackert så länge mitt lag gör de mål som krävs för tre poäng. Skitmål räknas, de också!

Lördag med en hel ledig vecka framför mig. Vad ska jag då göra med den? Tja, jag tänkte ta bilen uppför de branta backarna till skidstadion här ovanför och ta med stavarna på en rejäl promenad i skogen. Jag skulle kunna gå även upp dit men då skulle jag vara så trött då jag kom fram att jag nog vände innan jag kom till skogen. Därför tar jag bilen en bit eftersom jag då säkerligen kommer att gå längre totalt än annars. Stegräknaren är jättebra om man vill tävla lite mot sig själv, mot sina egna resultat från dagen innan och tidigare. Få bevis inför sig själv att man ökat dosen motion dag för dag, vecka för vecka.

Lite har jag säkert gått ner också. Har inte vägt mig på rätt länge men brallorna börjar sitta lösare och jag har fått gå in ett hål på bältet för att inte riskera att bli anmäld för sedeslöst beteende om jag tappar dem.

Därmed önskar jag de trogna ordbrukare en trevlig helg med varandra eller var för sig. Njut av försommaren hur den än ser ut för den kommer inte åter förrän nästa år.

Trump sitter kvar och jag kan för mitt lv inte förstå varför!

ANNONS
Av Göran - 1 juni 2017 18:59

Undrar nån vad rubriken betyder? Gör då bara tvärtemot vad Sundsvallsdialekten gör med många ord med "U". En äkta inföding här bor inte i Sundsvall utan i "Sönnsvall". Jag gjorde tvärtemot när jag skrev rubriken. Som min ena halvsyster då hon var liten. Ö blev gärna U när hon pratade. Så hon hade nog också sagt "umma futter" p åden tiden. Men så kom hon inte från "Sönnsvall" heller.

Det finns en gammal anekdot om en liten Sundsvallspojke som av fröken i skolan ombads säga några fåglar som började på Ö. Han tänkte en bra stund innan han svarade...

"Örn..., Öggla och..... JAAA! Öndölat!!!"

För att återvända till rubriken så har jag haft just det ett tag. Ömmande fötter, alltså. Delvis beroende på vikten de får lov att bära varje dag men allra mest därför att jag har försummat dem rent förjävligt. Ni vet, den där håglösheten som jag skrev om häromsistens. Den har också fått mig att skjuta upp det där med att ta hand om de delar av min kropp som behövt det. Jo, jag håller mig ren, borstar tänderna och rakar mig ganska regelbundet men med fossingarna har det varit sämre. Förhårdnader på både hälarna och på sidorna framtill bakom stortårna och djupa sprickor som gör att det ofta blivit smärtsamt att trampa golv eller andra underlag.

MEN... man är väl inte sämre karl än att man kan ta sig i kragen och rycka upp sig! Det har jag gjort nu sen ett par dagar tillbaka. En elektrisk fotfil inhandlades för det facila priset av 129 kronor (Tack för det, Lidl!) och den är faktiskt helt suverän. Några sprickor finns fortfarande på hälarna med de är inte alls så djupa som när jag började bearbeta dem. Sedan ett par dagar har jag ägnat en stund åt detta efter middagen. Först Lidl-maskinen och sedan ner med baktassarna i varmt vatten med grönsåpa. Denna kur lärde mig min f.d svärmor och inget mjukar upp som såpvatten. Sedan tar jag den gamla hederliga raspen och filar bort allt löst. Avslutningsvis smörjs fötterna med fotsalva och får glida in i ett par sockar för att inte kladda ner där jag går. Så snart har jag renoverat dem till närapå nyskick! För nu vill jag ju kunna använda dem mycket mer och det är trevligare om det inte gör ont.

Med stegräknarens hjälp vet jag att jag ökat antalet meter jag gått sedan i måndags. Bara på jobbet har jag idag gått nästan 5 km. Så man kan verkligen säga att jag är "på gång!"

En futtig dag återstår av denna arbetsvecka och jag kommer att gå minst lika mycket som idag. Sen är jag ledig i en vecka och då ska jag köra igång med att träna på gymmet på jobbet också. 

Två skandaler har de lokala journalisterna grävt fram också. Den ena handlar om landstingets förra HR-chef som kvitterar ut dryga 60 lax i månaden som fallskärm fast hon fått nytt jobb nån annanstans. Maktens människor förnekar sig inte, minsann!

Den andra är lite mer komplicerad och handlar om att brukare av hemtjänsten i flera kommuner har getts rätten att vägra ta emot hjälp från personal med utländsk bakgrund. Gamla, sjuka och funktionshindrade kan alltså kräva att deras hjälpare ska vara pursvenska. Jag får liksom en dålig smak i munnen av sådant där.

Men ändå upprör det mig inte på samma sätt som andra rasistiska tendenser. För jag kan förstå att om man är åttio-plus och kanske med begynnande demens så är det svårt att acceptera det man inte känner till, inte är van vid.

Jag kan förstå att det kan vara svårt för en sån människa att umgås med folk som kanske pratar dålig svenska. Och om man dessutom inte hör så bra så behövs det inte så mycket brytning för att det ska kännas svårt att förstå. Det behöver inte betyda att den gamle är rasist.

Men för nysvenskarna i personalen känns det säkert kränkande att få höra att tant Gertrud eller farbror Albert inte vill ha dem i sina hem.

Och hur ska man lösa det? Tja, jag är ju ingen expert på området men kanske man kan pröva med att hemtjänsten i möjligaste mån jobbar i par där nysvenskar får jobba med "gammel-svenskar" som hjälper till med det språkliga.

För om man bara kan ta bort den där rädslan hos brukarna så tror jag att de flesta kommer att inse att de utlandsfödda hos hemtjänsten är lika bra/dåliga som sina helsvenska kollegor

Valfrihet i all ära men om den går ut över andra så måste man hitta någon sorts medelväg!

En tidigare arbetskompis berättade att när hans thailändska fru för första gången följde med när han besökte sin gamla mormor på 90 plus blev tanten så förtjust i henne att de knappt kunde gå därifrån. Varför? Jo, för att hans fru tog mormoderns händer i sina och gned och masserade dem hela tiden medan de pratade. I den delen av världen har man andra traditioner och just beröring och närhet är man noga  med. Man har helt enkelt fattat att många gamla och ensamma lider av olika grad av beröringsabstinens. Detta gäller även små barn som man bär nära kroppen så mycket som möjligt. Så att hans mormor älskade när någon masserade hennes händer är egentligen inte svårt att förstå. Närhet och beröring är ju några av våra allra mest grundläggande behov.

Nåja, skandaler finns det gott om! Överallt! Själv tycker jag det är skandal att Donald Trump fortfarande är president i nordliga Amerikat!

Sparken, tack! Nu!

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24 25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se