Sommaren rullar undan i en hiskelig fart. Snart slut nu även på juli månad. Och snart slut på mitt vikariat som portvakt och receptionist. Både skönt och vemodigt på samma gång. Skönt därför att jag snart bli ledig en ganska lång tid men även vemodigt eftersom jag efter denna långa ledighet ska återgå till mitt vanliga arbete i lååånga fabriken.

Jag gillar mitt sommarjobb eftersom jag möter så många olika människor och ställs inför så många olika problemställningar som ska lösas. Idag, till exempel, dök det upp en polsk tradarchaffis som hade familjen med sig i lastbilen. Och jag får inte släppa in passagerare på området och särskilt inte barn. Den här mannen hade sin fru och sin lilla dotter på gissningsvis fyra år med sig på resan från Gdynia och hit.

Tack och lov var han hyfsat bra på engelska så det gick bra att förklara för honom att frun och dottern måste stanna på utsidan medan han lastade sin metall. Jag visade dem in i foajén och talade om var toaletten fanns och de verkade nöjda med det. Men efter mannen kört in för att lasta sin bil och släp mindes jag att vi häromdagen fick en liten chokladkaka av en svensk chaufför som själv blivit bjuden på godis som vi fått av utländska förare.

Han satte upp en besviken min då han kom till oss och såg att vi inte hade något godis att bjuda på (skämtsant irriterad, såklart) och jag svarade att vi tyckte att det nu var hans tur att bjuda tillbaka. Så i måndags kom han igen och hade med sig en miniatyrchokladkaka av märket Marabou. Jag tog emot den och tackade men eftersom varken jag eller min kollega, Tanja, äter sådant så hamnade den i kylen.

Men idag då den lilla fyraåriga polskan hälsade på mindes jag chokladen och gav henne den. Och bara den glädje som strålade ur den lilla tjejens ögon och ansikte gjorde det värt besväret. Tänk att en så liten bit choklad kan göra en liten unge så lycklig!

Lycklig blev jag själv också när jag besökte bilprovningen i eftermiddags och fick Madame Citroen godkänd vid efterkontrollen. Bromsljuslamporna var förstås en piece of cake men larmen var jag på en verkstad igår och fick dem släckta av deras dator. Nog är det väl förjävligt att man ska måsta ombesikta fast det egentligen inte är nåt fel annat än nån dator-bugg som påstår att något är fel.

'Nåja, nu är det gjort och imorgon är det fredag! Så jag väljer att vara glad för det istället. Sedan har jag bara två veckor kvar att jobba innan min långa och välförtjänta ledighet.

Om vädret ser lovande ut kanske jag tar årets första svaamptur i helgen som kommer. Hoppas verkligen på ett bra år nu när jag äntligen har varmluftsugn igen och kan torka pepparriska, sandsopp och trattkantareller igen!

Trattisarna lär väl låta vänta på sig åtminstone en månad till men gula kantareller, blek taggsvamp, Karl-Johan och diverse andra soppar kan mycket väl vara plockfärdiga.

Men innan dess ska ännu en arbetsdag klaras av. Har stängning imorgon och börjar jobba först kl. 7;24 och arbetar sedan till 16:00. Sedan är det helg!

God helg till er också, högt vördade ordbrukare i slott och koja, världen över! Vi ses! När andan faller på....