Det stundar ödesmatch för GIF Sundsvall imorgon kväll. Kalmar FF kommer på besök och jag kan inte låta bli att påminna om den där junidagen för 41 år sedan då jag stod/satt på läktaren för att bevittna nykomlingsmötet mellan mitt lag IFK Sundsvall som vunnit den norra div.2-serien året innan (Division två var på den tiden den näst högsta serien under allsvenskan) och vinnaren av den södra serien Kalmar FF.

När de tankarna kom i huvudet beslöt jag att tänka efter vad jag egentligen minns av den där, för alla Sundsvalls fotbollsnördar, klassiska matchen. 

Jag minns att Kalmars tränare, Kaj Wieståhl, (som för övrigt fick sparken av KFF efter den förlusten) innan matchen gått ut i pressen och raljerat över IFK som ett ihopköpt lag utan egna produkter. Sant såtillvida att de bärande spelarna hämtats från Örgryte (Bo Börjesson och Lennart Ottordahl), IFK Norköping (Olle Nordin) och andra klubbar. Men totalt sett så bestod truppen av fler spelare från Sundsvall eller åtminstone Medelpad än GIF har idag.

Och varför är då matchen för 41 år sedan klassisk? 

Jo, för att IFK Sundsvall tog hem en jätteseger mot smålänningarna. "Vi" vann med 9-2!!!

Jo, det är sant. Nio mål mot två stod det på tavlan då domaren blåste av matchen efter dryga 90 minuter.

Jag minns att sedermera förbundskaptenen Olle Nordin gjorde tre av målen och stjärnvärvningen Reine Almqvist för en gångs skull också gjorde mål (hans sejour i Sundsvall blev aldrig någon störrre succé).

Jag minns också att en dåtida arbetskamrat som var inbiten GIF;are stannade hemma från jobbet i en hel vecka efter den matchen. Minnet säger också att det var ganska mycket folk på matchen men det är mer osäkert.

Idag är IFK Sundsvall förpassat till de lokala serierna, division fyra eller fem (jag vet inte så noga) och rivaliteten med GIF finns liksom inte längre. Inte ens hos mig (som på den tiden inte unnade giffarna minsta framgång)

Det gör jag dock numera och hoppas att spelarna i Kalmar FF känner historiens vingslag imorgon kväll då de springer in på konstgräset på "Nya Idrottsparken" på samma plats dör naturgräs växte 1976 i juni då deras klubb åkte på en riktigt propp just där och förlorade med 9-2.

Men för mig duger 1-0 eller 2-1 till GIF precis lika bra imorgon. Det viktiga är att ta poäng, helst treor förstås.

Dessvärre är jag dock inte särskilt optimstisk. Jag har ju kunnat konstatera att varje motståndarlag som gjort hemläxan och sett att GIF:s anfallsspel nästan alltid går via Erik Larssons fötter och sett till att neutralisera honom också brukar vinna matcherna mot GIF. Malmö FF och Östersunds FK är praktexempel på det. Nu tog vi visserligen EN poäng hemma mot ÖFK men det var ju tack vare en synskadad domare så det räknas liksom inte.

Nej, GIF har problem i allsvenskan 2017. Stora problem! Därför anser jag att klubben borde sparka tränarna och ta in nya röster i omklädningsrummet.

Inget ont sagt om varken Joel Cedergren eller hans spanska kollega men jag tror att föreningen måste visa spelartruppen att det finns handlingskraft även om det inte finns pengar att värva spelare för. 

I mina ögon har Joel gjort vad han kunnat med det material som ställts honom till förfogande. Men det räcker liksom inte. Och då tror jag att man måste agera på annat sätt. 

För att "väcka" en slumrande spelartrupp och försöka hänga kvar i allsvenskan. 

Imorgon kväll ska jag göra min del, åtminstone. Åker in och deltar på plats på "Norra Stå" och skriker så mycket jag bara orkar. Såvida det inte hällregnar...

Resten är upp till spelartruppen!