Jag hade fel! Hur många gånger genom livet har jag inte sagt de orden? Jag var ju gift i nästan 25 år och vi män skämtar ju gärna om hur man som gift man "ALLTID" har fel. (Även när man har rätt och kan bevisa det)

Men självklart menar jag det jag skrev i mina två senaste inlägg. Om GIF-tränaren Joel Cedergren och hans spanske hjälptränare.

Missförstå mig inte, jag har absolut inget emot varken Joel eller Ferran! Men för en klubb i det läge som GIF befinner sig just nu är det viktigaste kanske inte VAD som händer utan ATT det händer något. Och har man inte kistorna fulla med guld som AIK, Malmö FF och Häcken och kan värva spelare som höjer lagets slagstyrka så får man hitta på nåt annat. Men det väljer alltså GIF-ledningen att inte göra i nuläget.

Jag hoppas att de gör rätt! D.v.s jag hoppas att jag förstår det när säsongen är över att de faktiskt gjorde rätt genom att ha is i magen och invänta framgångarna.

Ingen är gladare än jag om det då visar sig att jag ropade "Varg!" alldeles för tidigt. Och jag ska gärna be Joel om ursäkt offentligt om det visar sig att de rider ut stormen och häner kvar i allsvenskan.

För det är ju där jag vill ha dem. I högsta serien. Precis som när det gäller Timrå IK, mina hockeyälsklingar.

Där är säsongen så smått på väg att dra igång men mina förhoppningar på favoritlaget är ganska blygsamma. Tror inte att de har ett lag för att hamna "topp-fem" i hockeyalsvenskan. Så även där hoppas jag att jag har tokfel!

Sommaren, i den mån vi nu haft någon sådan, lider obönhörligt mot sitt slut. Under perioden maj-augusti måste jag dra ner persiennerna mot väster om jag ska se på TV före klockan 21;30. Snart kan jag ha dem uppe dygnet runt eftersom solen går ner allt tidigare för varje dag.

Snart har jag gjort av med två veckor av min långa ledighet också. På lördag sätts den på paus då jag ska in och hjälpa till med företagets 75-årsjubileum i form av "Öppet Hus".

Huset öppnar först klockan elva men jag har lovat att vara där vid 07;30 och hjälpa till med diverse förberedelser. När väl gästeran anländer blir det nog ganska lugnt för då ska jag vara i portvakten och hålla telefonväxeln öppen utifall att något händer med några besökare eller om de barn som är för små för att få gå på rundvandring drabbas av längtan efter sina föräldrar. Tror inte att det blir så betungande.

Onsdag i nästa vecka bryts ledigheten en gång till då jag har lovat avdelningschefen att hålla i skyddskommittéen och dagen därpå lär jag också åka dit för att skriva protokollet.

Efter det är jag dock, såvitt jag vet idag, ledig till den 23/9.

Latat mig har jag gjort ganska duktigt men även promenerat i skogen och kört mina gym-pass. Livsstilscoachen ska jag träffa den 29;e och då hoppas jag att det hänt lite mer på vågen och måttbandet.

Tyvärr verkar det som om jag kommer att få skicka iväg min spritt nya dator till Växjö igen. För efter att ha funkat klockrent i två veckor fick jag nya bekymmer idag. Plötsligt blev liksom bildskärmen grönrandig. Och när jag försökte starta om den kände den inte av tangentbordet. Som tur var så mindes jag att man kan använda skärm-tangenterna för att skriva lösenordet när man loggar in och efter en systemåterställning funkade tangentbordet igen men ränderna var kvar. Så det blir att ringa HP-supporten igen imorgon  och få hjälp.

Man blir som trött....

Tröttheten, kära ordbrukare, borde dock vara botad när jag väl börjar jobba som vanligt igen. Både förra och denna vecka har jag sovit som en sten och inte stigit upp förrän vid halv tio. (Ja, utom de dagar jag haft tvättstugan!)

Det hänrde fortfarande att jag somnar sittande vid dumburken (TV;n) eller här på datastolen men det sker allt mer sällan numera. Kanske håller jag på att besegra tröttspöket inom mig och återvända till de levandes skara.

För så länge det nu varar.....

På något sätt lyckades jag missa att det var Köttbullens dag igår och firade den inte. Igår firade jag kalopsens dag och idag blev det grillade kycklingens dag.

Jag lovar dock att köttbullarna ska hedras i mitt hem innan kommande helg är till ända.

Sköt om er, kära ordbrukare, så inte någon annan måste göra det!