Sverige har förlorat en kompis. För det var väl det han var, Janne "Loffe" Carlsson, hela Sveriges rolige polare. Jag kan tänka mig att om han gick ut på krogen i Sthlm (eller var som helst i Sverige) så hittade han genast människor som betraktade honom som en gammal vän.

Vem och vad var han egentligen?

Ingen lätt fråga att svara på för faktum är ju att han under sitt yrkesliv gjorde så många olika saker att ganska få egentligen har koll på det.

Mitt eget första minne av honom var när jag skulle besöka en skolkamrat runt 1970. Då stod en bil med släpvagn på gatan utanför grannhuset och på släpvagnen stod det "Hansson & Carlsson". Dem kände jag till och visste att trummisen (Janne) var en rolig prick dessutom. Jag visste också att i huset där bilen stod bodde en lärare på min skola. En äldre lärare som gick i pension något år efter. Som dessutom på den tiden var svärfar till "Loffe".

Men han hade ännu inte blivit "Loffe" för svenska folket då utan det dröjde ett par år då han spelade den rollen i TV-serien "Någonstans i Sverige".

Vid det laget bodde han i samma villaområde utanför Sthlm som min faster med familj och de berättade, efter att ha träffat honom på diverse fester och evenemang att han bara spelade sig själv. Det var sådan han var i verkligheten.

En glad spelevink som ville få alla omkring sig att må bra och vara glada.

Han syntes mycket i TV därefter. Hade egen lördagsunderhållning som toksågades av kultureliten men älskades av de breda massorna som vi kallar "vanligt folk". Och det var ju såklart för att han var som vi. Han personifierade nog uttrycket "vanligt folk".

Men han gjorde annat också. Seriösa roller framför allt i SVT;s filmatiseringar av Stig Claessons berättelser. På palmblad och rosor och Vem älskar Yngve Frej för att ta några exempel.

I svenska folkets hjärtan lär han dock bli ihågkommen som underhållare först och främst. Samt för sina roller i Repmånad och Göta kanal.

Så... Vila i frid, kompis! Hela Sveriges rolige polare som var så mycket mer än bara en lustigkurre. Jag hoppas du får cred för den seriösa sidan  också. Om du inte fick det under din levnad.

 

skogsnuvan

31 augusti 2017 17:09

Om det finns en himmel så är det nog självklart att änglarna får det roligt och sitter på sina moln och tokskrattar när Loffe roar dom. Det var en helt igenom härlig människa

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Göran

31 augusti 2017 17:26

Ja, du har alldeles rätt. Det framgick, om inte annat när han deltog i "Stjärnorna på slottet". Och just därför försökte jag teckna ett porträtt av honom skrivet med stor respekt. Just för att finkulturens representanter rynkar på näsan åt såna som han.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...

Har ni tänkt på att kungen har namnsdag idag igen?  Nej det är varken Carl, Gustaf, Folke eller Hubertus i almanackan. Men det är... DEN SEXTONDE!!! Jodå, jag vet att jag skrivit den förut en gång men eftersom jag kom på det så återanvänder jag d...

  Så har jag då äntligen fått träffa mitt allra första barnbarn. Min vackre dotterson Luis i sin bilbarnstol på golvet i mitt kök. De anlände i eftermiddags, de nyblivna föräldrarna med sitt lilla underverk. Och nu har jag fått hålla honom, snif...