Söndag kväll och jag HAR röstat i kyrkovalet. Inte för första gången men nog var det ett tag sen sist. Och eftersom det finns ett parti som jag inte vill att de ska ha något alls att säga till om så röstade jag på deras diametrala motpol.

Annars... så vaknade jag imorse med ett ledset hjärta utan att förstå varför. Kände mig deppig och sorgsen redan från uppstigandet vid 7:30 men det dröjde till framemot 17-tiden innan jag blev varse vilken dag det var.

17;e september, dagen då jag förlorade min älskade mormor 1972. 45 år har gått men sorgen gör sig fortfarande påmind då och då

Då... var jag fjorton år, längtade till femtonårsdagen. Mormor hade då varit min ställföreträdande mamma i nästan nio år. Jag minns dagen ännu. Hur hon, på morgonen då vi åt frukost, frågade om jag hade lust att följa med henne till Norra berget (på andra sidan sta´n) och dricka kaffe på serveringen.

Hon visste att jag hade andra planer eftersom min bästa kompis på den tiden skulle vara hemma hela helgen. De åkte annars ofta till HANS mormor 8-9 mil väster om staden.

Så hon blev inte alls besviken då jag sa att jag skulle umgås med Roger, som kompisen hette.

Han och jag hade, vid den tiden, hittat en rivningskåk som vi gjort till vårt tillhåll där vi smygrökte och bläddrade i tidningar som skulle fått nackhåren att resa sig på den tidens vuxna. Bara strunt idag, dock!

Jag minns att vio tillbringade många timmar i "vårt" hus och lyssnade på bl.a "Sister Jane" som var en hit just då.

När jag sedan kom hem var huset tomt så jag gick till närmaste grannhuset där min äldsta moster bodde. Lika tomt där så jag fortsatte till yngsta mosterns hur, längst upp i backen.

Där stod mosterns man i köket och torkade disk och det var han som berättade för mig att mormor inte fanns längre.

Allt detta kom tillbaka till mig idag då jag fick klart för mig vilket datum det var.

Fyrtiofem år har gått men ändå minns jag det som om det vore igår.

Inte konstigt då att jag kände mig så sorgsen och deppig på morgonen och fram tills jag hade kollat almanackan.

Annars... så har jag varit till skogs idag och det jag hittade föranledde mig att laga middag till mina två parasiterande hemmabarn av färska trattkantareller med färsk pasta och gräddsås.

INGEN klagade på maten, vad mer kan man begära?