Äntligen! Jo, jag vet att det bara är september och att det blir tidigare för varje år men det kan inte hjälpas att starten av en ny hockeysäsong är en källa till glädje. Här har man vankat omkring utan hockey sedan mars-april någon gång. Jodå, fotboll i all ära, men för mig personligen är ishockey och Timrå IK nummer ett ändå.

Eller... Det går liksom inte att jämföra. Det är två så olika sporter. Men hockeyn går liksom snabbare, det rör sig mer och händer mer. Hela tiden.

Och mina rödvita hjältar från cellulosaland norr om staden har börjat så bra man kan begära, tycker jag. Efter en försäsong där man förlorade bara en match men vann sex stycken var det dags för "the real thing" igår.

Tävlingen har börjat och TIK inledde på bästa sätt genom att vinna med 4-0 hemma mot Norrköpingslaget Vita Hästen.

Nio ansikten har bytts ut i truppen och underbarn som Emil Pettersson, Jonathan Dahlén och Jens Löökke har lämnat för Nordamerika eller SHL liksom publikfavoriten målvakten Johan Mattsson.

Men Henrik Haukeland, nyförvärv från Leksand, visade direkt att han är en fullvärdig ersättare genom att spika igen målburen och hålla nollan. Jag har en känsla av att när sådär 10-12 matcher spelats är det ingen som saknar Mattssson längre. "Den norska väggen", Henrik Haukeland, kan bli en ny kelgris för Timråfansen. En sådan där som det pratas om åratal efter de flyttat eler slutat. Som "Pekka" Lindmark en gång, som Bosse Ahl eller min personlige favorit Kimmo Kapanen.

Idag ska jag iväg till "Gruvan" en sväng och bevista ett möte. Så då blir det även ett gympass före det.

En vän hörde av sig och ville att jag skulle följa med på trav ikväll, V86 på Bergsåker. Men jag är tveksam till att stå där och frysa. Själva tävlingarna, loppen, intresserar mig inte så värst. Spelet däremot är spännande och nog ska jag knåpa ihop ett system för några tjugor eller så. Eller så köper jag en påse av Harry Boy.

Rik blir jag väl knappast men det händer ju ändå emellanåt att det kommer in några hundra och till och med några tusen vid enstaka tillfällen. Och jag spelar ju sällan för mer än50-60 kronor. Och aldrig över 150!

När man startade Lotto här i landet spelade jag i 5-6 år tio stående rader ihop med dåvarande svärmor. Antal vinster kan räknas på ena handens fingrar och de översteg aldrig någonsin 100 kr. På travet snittar jag kanske 2 vinster i månaden. Som bäst i modern tid dryga 2000 härom året.

Så då blir det liksom lite roligare även om jag naturligtvis ligger svårt minus gentemot ATG...

Frukosten är avnjuten i form av äggröra med gräslök och lufttorkad skinka till och lunchen är förberedd i en matlåda som jag tar med när jag åker och äter den sedan hon mina flickvänner i portvakten mellan träningspass och mötet.

Dyker upp här som en ubåt gör jag säkert också förr eller senare men för nu... så har jag svamlat klart!