Filmen i rubriken skulle jag se redan när den gick på bio. Tillsammans med tre av mina barn, var det meningen. Men ett av dessa "barn" blev sjuk så vi andra tre gick ut och åt innan vi skulle se filmen. Men då dök det visst upp nåt annat förhinder eller sjukdom hos ytterligare en så...

Tja, vi sa väl bara att det fick bli "en annan gång". Men när jag kollade ett par veckor senare var filmen borta från bions repertoar. Då ryckte jag väl på axlarna och sa kanske att "Shit happens!" och tänkte att om ett år eller så kommer den väl på någon av filmkanalerna jag abbonerar på.

Och jag har väntat och väntat och varje månad spänt kollat om den är med bland premiärerna. Och ikväll då jag damp ner i soffan fick jag se att den går ju NU! Klockan åtta började den och jag missade bara ett par minuter. Och det var SVT av alla kanaler som sände. De brukar ju nästan aldrig vara först att visa biosuccéer. Men kanske var de med och finansierade filmen mot löfte att få vara första TV-kanal som visade den, inte vet jag!

Nu har jag i alla fall sett den och gillar den högt och rent. Och det är skitenkelt att analysera fram varför jag gör det. Jag känner igen mig i den, i många av den lite stelbente Oves alla misslyckanden. Jag har upplevt en del av de sorger som drabbar honom och jag kan även känna igen hans sätt att tänka till viss del.

Och alt detta gestaltas på ett förnämligt vis av den geniale Rolf Lassgård. Vilken skådis!

Nu sägs det att Hollywood ska göra en amerikansk version med ingen mindre i huvudrollen än Tom Hanks, en annan av mina största favoritskådisar. Gene Hackman hade säkert också klarat rollen men jag vet inte om han fortfarande är verksam. Tror inte jag sett nåt nytt med honom sedan "Missisippi brinner" och det var ju inte igår precis.

Julen är över än en gång och jag kan inte säga att jag sörjer nämnvärt över det. Utanför fönstren rasar en snöstorm samtidigt som det är  12 grader kallt.

Jag ska upp imorgon och jobba, dock inte gristidigt! Det handlar om övertid i portvakt och reception och eftersom det är jag som stänger så börjar jag inte förrän halv nio. Chefen de har där mumlade något om att han ville ha mig där både torsdag och fredag också men jag sa att i så fall måste han deala med min chef eftersom jag har ordinarie dagskift då. Så med lite tur behöver jag bara jobba åtta timmar men får lön för tolv de dagarna. Det får jag väl kanske veta imorgon hur det blir. Mannen som chefar över portvakten är inte precis berömdd för sin framförhållning så det beskedet kommer i så fall i sista minuten.

Min jul är inget att ventilera här, konstaterar bara att inte mycket blev som jag tänkt och hoppats. Men som sagt, "Shit happens!" Det har det gjort förr och det lär det göra igen!

Nu, kära ordbrukare, ser vi framåt istället. Bara ett halvår till midsommar! Vi ses!