Med viss möda och icke utan besvär tog jag mig äntligen ut ur mitt vita fängelse idag. Madame Citroen fick sopas fram och därefter skrapade jag det som gick av isbarken på rutorna såpass att jag kunde ta mig in och starta motorn. Sedan fick kupéfläkten göra resten av jobbet. Rejäla drivor mellan bilarna så både jag och grannen har parkerat på platser som ingen hyr för att snörröjningen ska ha en chans att skotta rent på våra platser.

Det är såna här dagar man önskar att man ägde en lagom stor hjullastare. En sån där midjestyrd med snöskopa och plog. De som har det och är villiga att köra skär nog guld med täljkniv just nu. Jag vet i alla fall att de får jobba så mycket de vill, orkar och kan.

När jag åkte till Willys förut för att bunkra lite käk till helgen konstaterade jag också att snökedjorna på alla dessa snöröjningsfordon har gjort tvättbrädor av våra gator och vägar. Inte ens självaste E4 har bar väglag. Där kanske mest beroende på att det är 8-9 minusgrader ute och man saltar inte när det är kallare än minus sju. Så även E4 är spårig och guppig och inte ens Madame Citroens mjuka gasdämpning kan ta bort vibrationerna i bilen helt. Men nog går hon ändå mjukare än många andra.

Nåja, nu är det gjort och jag får väl försöka hålla mig hemma mestadels de närmaste dagarna.

Så nu hoppas jag att VH (Vår Herre) strör ut sin snö nån annanstans ett tag. Varför inte slänga lite på folk som kanske t.o.m blir glada om det snöar lite där de bor? Naturligtvis önskar jag dem inte 40-50 cm som här men tillräckligt för att göra några barn lyckliga bara, tänkte jag.

För ett par år sedan anställde min arbetsgivare en man från Brasilien och från början inkvarterades han i det stora , men numera nästan tomma, kontorshuset utanför fabriken. De två översta våningarna där är numera inredda som bostad och våra senaste Vd-ar har båda använt det som nödboende tills de skaffat nåt trevligare. Brasilianarens familj kom hit precis lagom till första snön i början av december och jag har då aldrig sett ungar bli så saliga över lite vitt på marken. De blev som galna liksom deras mor som rullade sig i snön tillsammans med ungarna.

Jag är alltså fullt villig att dela med mig av vitvarorna till de som kanske uppskattar den på ett annat sätt än jag. Det är väl min generösa natur som gör det, antar jag.

Annars stundar helg så här i början av min två veckor långa ledighet. Har inga speciella planer annat än att se Timrås match mot Malmölaget Pantern framför datorn ikväll. Postkodmiljonären och På spåret får man väl se i efterskott då tid och ork finns. Hockey går före det mesta på TV för mig.

Möjligen tar jag en sväng till Lidl och köper ett par säckar ved så jag kan tända en brasa i spisen ikväll eller någon annan kulen afton.

Med det önskar jag mina kära ordbrukare en fortsatt fin fredag och en härlig helg i Moudosolompolo, Rydahol, Hästveda och Ljustorp. Eller var ni nu finns...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...