Så har vi då äntligen lagt den sista av mina verkliga hatmånader bakom oss för den här gången. "No-good-november", "Dödens december", "Jävla januari" och "förbannade februari" är avklarade och "mysiga mars" ger åtminstone lite hopp.

Ljuset är tillbaka. Jag mötte en granne som jobbar på samma fabrik som jag när han skulle åka till sitt nattskift vid 17-tiden och det var inte mörkt. Lite skymning kanske men absolut inte mörkt. Kvicksilvret står på minus nio just nu men det haf ju varit mycket kallare i början av denna vecka så det är väl ok ändå.

Farmen i TV¤ rullar vidare och som väntat (för mig i alla fall) valde storbionden Robert sin kompis(?) från veckorna i skogen, Stefan som förstekämpe. I högsta grad väntat eftersom Stefan spytt galla över Robert i flera olika sammanhang som de andra farmarna har hört.

Vem väljer då Stefan som andrekämpe? Folket på Farmen verkar tro att han ska välja Dee men jag tror att han tar J-P.

Väljer han Dee blir det kunskap och jag tror att den enda som har en chans mot henne i den grenen är bonddottern Helena från Värmland som satte alla tio svaren i Torpet-finalen och skickade hem "Mulle".

När det gäller Dee har jag, som säkert många andra, noterat hennes egenhet att väldigt gärna vilja förtydliga vad hon nyss sagt fast på engelska. Något en hel del människor i hennes generation gärna ägnar sig åt. 

Annars... så är inte den där kaxiga grupperingen med Stella, J-P och Alexandra så fulla av självförtroende längre utan de är alla rädda för att bli valda som andrekämpe. Jag längtar redan till söndag kväll då vi får facit!

Facit närmar sig även då det gäller Timrå IK, mina rödvita hjältar på hockeyarenan. Imorgon möter de Leksand på bortaplan. Ett Leksand som Timrå har fem poängs försprång till. Det betyder att OM Timrå skulle ta alla tre poängen så är man klara seriesegrare och har därmed fördelen av hemmaplan i en eventull avgörande match i seriefinalen.

År 2000 var senast Timrå hade chansen (och tog den) att gå upp i vad som då hette elitserien, numera SHL. 

Då lyckades man. Bland annat på grund av att man hade seriens bästa målvakt (Bosse Ahl), seriens störste talang (Henrik Zetterberg) samt en lagspelare av absolut toppkvalitet i Anders Huss.

Anders Huss är kvar i klubben men nu som materialare, en rioll jag själv prövat på om än på mycket mer blygsam nivå. Hans roll på isen har numera tagits över av flera spelare. Han var den där spelaren som aldrig gjorde en dålig match men gärna visade vägen genom uppoffrande spel och en härlig inställning. Sådana killar finns nu också. Ingen av riktigt samma kaliber kanske men i gengäld finns det flera. Jag tänker på Didrik Strömberg, Vilmos Gallo och Jeremy Boyce-Rotewall och inte minst terriern Emil Berglund.

Seriens främsta talang är Jonathan Dahlen. Som också Timrå IK har till skillnad från AIK och Leksand. Och bakom honom finns en radda andra talanger som kommer att bli åtminstone nästan lika bra. Jacob Ololfsson, Filip Hållander för att nämna två. Men det finns fler som knackar på A-lagets port. "There´s more where  they came from" för att använda samma språkbruk som Dee i Farmen.

Vi har också seriens bästa målvaktspar med ettan Haukeland och utmärkte reserven Viktor Brattström. 

Så visst har vi vittring på SHL! Men jag törs inte ta ut något i förskott. Först ska vi spela klart serien mot Leksand, Modo och Björklöven innan kvalen tar vid. Hoppet finns där men jag vågar inte riktigt sticka ut hakan och säga att vi kommer att klara det. Hoppas gör jag förstås men...

Förra gången vi gick upp skedde det i en avgörande kvalmatch på hemmaplan mot Nyköping. Då var jag den ende i en fyrabarnsfamilj som inte drabbats av svår magsjuka. SÅ den kvällen ägnade jag åt att byta och tvätta lakan, torka bort spyor och liknande fastjag helst stått på läktaren i Timrå och jublat med alla andra fans.

Så... OM det blir en sån match inom de närmaste veckorna i Timrå så ska jag inte missa den denna gång!

Sov gott vördade ordbrukare i Mönsterås, Ljusnarsberg, Clemensnäs och Morkarla!