Det är en besviken och lite lätt desillusionerad singelfarsa som äntrar datastolen och tar tangentbordet i besittning ikväll. För två dagar sedan var jag hoppfull men med respekt inför direktkvalet till SHL för Timrå IK. 

Idag ståtar vi med två uddamålsförluster. Den första, i söndags, efter förlämgning och ikväll med 0-1 på hemmais.

Om jag kopplar på expertögat när jag tittar på matcherna så är lagen ganska jämna. Jag skulle till och med vilja säga att Timrå spelar lite bättre än Karlskrona, sett över hela matcherna.

Men det är ju inte det det handlar om! Det handlar om att VINNA! Och det har blekingarna lyckats med. De har grislirat och hållit ihop sitt försvar och väntat ut misstagen från Timrå. Och i söndags likväl som idag kom det misstaget till slut. Båda matcherna har avgjorts på ett litet individuellt misstag! I Karlskrona var det amerikanen Michael Parks som klantade till det och ikväll Jesper Dahlroth som vinglade omkring i egen zon och försökte dribbla på blå linjen.

När de (Karlskrona HK) väl fått hål på Haukeland i Timråmålet var det sedan grislir för hela slanten.

Men det lyckades ju! De leder matchserien med 2-0 vilket jag aldrig trott före första matchen. Timrå spelar den bättre hockeyn som är rolig att titta på men vinner inte.

Skillnaderna mellan lagen är små men EN viktig skillnad till KHK;s fördel är att de spelat hela säsongen mot bästa möjliga motstånd inom Sverige. Det gör att Timrå får liiiite mindre tid på sig framför allt i spelet med puck mot vad man är vana vid. Kan vi snäppa upp där en liten aning så kommer matchbilden att förändras redan på torsdag då den tredje matchen går av stapeln. Jag väljer optimismen och tror att Timrå har en växel till att lägga i samt tålamodet att invänta misstagen från KHK.

Det är miljonbelopp som står på spel för vinnande/förlorande lag. Bara i TV-pengar! För att inte tala om sponsorernas bidrag. Så vem bryr sig då om man spelar rolig och publikfriande hockey? Det handlar inte om snyggaste dragningen, puckinnehav eller skott på mål utan bara om att vinna. Till vilket pris som helst! Dags att vi också inser det och hittar sättet att slå dem redan på torsdag!

VI ÄR TIMRÅ OCH VI GER ALDRIG UPP!!!

Så otroligt ledsamt det känns att Erik "Jerry Williams" Fernström inte längre vandrar här på jorden. Denne glädjespridare som funnits i mitt liv sedan jag inte ens börjat skolan. Min kusin hade en vinylsingel som spelades flitigt hemma hos honom när jag var 5-6 år. "Darling Nellie Grey", hette låten och jag älskade den lika mycket som jag på den tiden älskade Sven-Ingvars och lite senare även Hep Stars.

Jag växte till mig och i mellanstadieåldern dök han åter upp i mitt liv. Från femte klass började man anordna disko på min skola en eller två gånger per termin. Och det fanns två låtar som var särskilt populära. Den ena hette "Looky, looky" och hade en särskild dans som hörde till. Och den andra var "Keep on" med Jerry Williams. När den spelades var det nästan ingen som inte var uppe och dansade. Var och en på sitt vis.

Men Jerka, som han också kallades ibland, var också en människa som stod upp för de svagaste i samhället och världen. Och egentligen är det lite märkligt att han aldrig egentligen sjöng politiska texter eftersom han var så engagerad.

Det finns dock ett undantag - hans cover på Beatleslåten "Working class hero". På orginalversionen hörs det tydligt hur ironisk John Lennon låter men i munnen på Jerry Williams får låten en helt annan själ. Jerry menar allvar när han sjunger att det är något att vara stolt över att vara arbetarklassens hjälte.

Och det var ju precis vad han var också. A working class hero! Få artister har haft så bred publik och jag vågar lova att t.o.m inom Sverigedemokraterna finns det masor som sörjer Jerry Williams trots att hans värderingar är ungefär så långt ifrån deras som man kan komma.

Så... Vila i frid, Jerka! Du kommer inte att glömmas på många, många år!