Äntligen är del sex av thrillern över. Den rysare som heter Timrå IK-Karlskrona HK och som till sist vanns av Timrå som därmed tvingade fram en sjunde och helt avgörande match på fredag i Karlskrona. 

Jag kan förstå hur Timrås Jonathan Dahlén tänkte då han, för ett tag sen, sa att det är märkligt att ett lag som förlorat sig genom säsongen ska ha fördelen av hemmaplan i sista avgörande matchen. Men nu är det som det är med det. Det är bara för Timrå att gilla läget och åka ner till Blekinge och kämpa ner dem en gång till.

Jag må väl vara partisk men jag påstår på fullaste allvar att jag tycker Timrå är klasser bättre än KHK sett över hela matchserien. TIK har haft mer fart under skridskorna, man har anfallit och anfallit även då KHK ställde upp fem mans försvar på egen blå linje och bara väntade ut motståndarens misstag.

Därför står det också nu 3-3 i denna oerhört spännande matchserie. På fredag kväll avgörs det och jag grämer mig inte så lite över att jag jobbar natt då och inte lär hinna se så mycket av matchen.

Jag har förstås C-more-appen på min telefon och kan se på den men jobbet måste ju gå först så jag får väl, i bästa fall, följa matchen via radion i något fordon.

All heder som finns åt de nästan sextusen fans som var på plats i NHK arena och skapade en härlig inramning med ramsor och sång matchen igenom. Hoppas att de får ihop ett par busslaster även på fredag som åker ner och stöttar laget i sista matchen. 

Dagskiften är gjorda och två nattskift återstår. Från och med imorgon ska vi sjösätta verksledningen idé om att schemalägga våra jobb ner i mikrober. Scheman som vi måste följa oavsett vad som hände. Några daggående tjänstemän har lagt ner timmar/dagar/veckor/månader på att pränta ner på papper EXAKT när och hur vi ska göra vad.

Tror någon att de frågade vad vi tyckte innan de började? Dum är den, i så fall för de gjorde de INTE!

Det är alltså en ren skrivbordsprodukt av tjänstemän som tror att de är bättre skickade än vi som utför jobben att tala om hur och i vilken ordning de ska utföras.

Jag HATAR toppstyrning/detaljstyrning!!!

I min idealvärld må väl tjänstemän få kläcka idéer och gärna provköra dem också. Men längs vägen till genomförande borde man visa oss operatörer respekten att fråga vad vi tycker och hur vi vill lösa de problem de anser att vi har.

Men så jobbar man inte hos min arbetsgivare! Daggående chefer anser sig nog vara lite förmer än vi eftersom de ideligen bara kör över oss med diverse mer eller mindre idiotiska påfund.

Men... dessvärre är det ju så att arbetsgivaren har rätten att leda och fördela arbetet så för oss är det väl bara att låta dem få som de vill. Göra EXAKT som de säger och på det sättet visa dem hur dumma deras idéer egentligen är.

Vet inte hur många liknande projekt jag tragglat mig igenom under mina år i företaget. Projekt som nästan undantagslöst bara runnit ut i sanden. Endera för att upphovsmännen inte orkat fullfölja genomförandet av sina tankar eller också för att de till slut insett att idéerna inte fungerar i verkligheten.

De sitter vid sina datorer och räknar minuter och sekunder på vår arbeten. Sedan kommer de oftast fram till att vi har hur mycket tid som helst över och att vi måste vara ena jävla latoxar som inte åstadkommer dubbelt så mycket eller mer. Men alla de där sakerna som påverkar oss men inte syns i deras datorprogram kommer aldrig med i deras tankebanor utan de tar den enklaste vägen och tvingar oss till förändringar som är mer eller mindre galna.

Nu ropar kudden förföriskt att jag ska komma och kramas lite med den. Och varför inte? Har man ingen levande att krama så är väl kudden bättre än inget alls?

Så godnatt, kära ordbrukare i slott och i koja i Srömnäsbruk, Sangis, Barkarby och Brattfors! Vi ses!