Fredag kväll för dig - måndag eftermiddag för mig! Jamen, lite så är det väl. Jag började jobba efter frivecka imorse, alltså är det typ måndag för mig.

Ännu en dag med ledningens detaljerade schema och jag kan lova att det är fiasko rakt igenom. Det enda vi är riktigt noga med är vilka klockslag det står "rast" eller "lunch" i schemat. Jo, det är sant - vi som aldrig någonsin kunnat veta säkert när vi får tid att äta vår mat ska helt plötsligt käka på fasta tider.

På gott och ont, kanske. För kroppen mår väl egentligen bäst av att ha fasta rutiner. Men det har vi ju inte ändå FAST vi har detaljerade scheman att följa. Vilken tid man får äta avgörs av vilken arbetsuppgift man är schemalagd på.

Själv har jag gjort tusen andra saker än vad jag skulle eftersom en annan avdelning misslyckades med att förse oss med vad vi behövde för att utföra ordinarie jobb.

Och där har förstås företaget tagit en liten seger för innan schemaläggningen hände det att man fick sitta i timmar och vänta på vad man behövde för att göra sitt jobb. Men nu har de kommit på att då kan vi ju göra annat. Som att städa med skyffel och piassava eller måla väggar eller städa källaren.

När arbetsdagen ar över blev det en sväng till Willys och sedan hem för att se GIF Sundsvall ta sig an Malmö FF på hemmaplan. Matchen slutade 2-2 efter en hel del dramatik i andra halvlek.

GIF har alltås inte förlorat ännu i årets allsvenska. Men de har inte vunnit heller. För det här var andra raka matchen med oavgjort resultat. Och sett till hela matchbilden ska kanske GIF vara nöjda med det. För även om svenska mästarna inte imponerade så syntes det ändå att de har ett lag av betydigt högre kvalitet än Giffarna.

Dock fick jag mig en tankeställare om vilken nivå GIF egentligen håller i år. Expertisen har ju sagt sitt och placerat oss toksist i årets allsvenska. Men jag tyckte mig se kvaliteter jag inte riktigt vågat hoppas på i försnacket.

Nåja, det var andra matchen för i år och man kanske ska akta sig för att dra för stora växlar på den. Det lär visa sig men minns till hösten att jag sa i april att David Batanero skulle vara ett namn man säger med aktning innan året är slut. 

Nej, hörni, imorgon är också en dag. En arbetsdag. Så jag får väl se till att komma i horisontalt läge och lägga igen ögonen så jag orkar följa schemat även då, Vi ses!