Hockeysäsongen är nästan över här i Sverige. Bara VM i Danmark kvar nu efter att Växjö pulvriserat Skellefteå i SM-finalen och bärgat klubbens andra svenska mästerskapsguld på 5 år. Jag såg inte alla finalmatcherna men got och väl tillräckligt för att fyllas av beundran över smålänningarnas sätt att spela hockey.

Nu har de ju norrland och Timrå att tacka för en del av framgången efter Elias Petterssons framfart både i serie- och slutspel. Förra vintern bildade han fruktat radarpar i Timrå IK med Jonathan Dahlén och denna vinte har båda tagit sjumilakliv på sina utvecklingskurvor.

Och därför är det också sååå synd att vi inte får se dem tillsammans i VM i Danmark i maj. Elias är, av någon underlig anledning inte uttagen ännu men det skulle förvåna mig mycket om han inte är given i den slutgiltiga VM-truppen. Och om jag vore Rickard Grönborg (svensk förbundskapten) skulle jag ha drömt våta drömmar om ELias tillsammans med radarpartnern från tiden i Timrå, Jonte Dahlén.

Men jonathan tillhör Vancouver Canaucks organisation och de bestämde att Jonte skulle åka till Nordamerika och spela AHL-sluspel istället för att få chansen i svenska landslaget. Så chansen är liten att det blir av. Inte i år i alla fall.

Däremot kommer de säkerligen att förenas i NHL efter sommaren eftersom båda är tingade av Vancouver.

Då är det ju tur att vi har "silly season", i brist på bataljer på isarna runt om i landet. Den tid på året då journalister och supportrar spekulerar skallen av sig i förhoppningen om klassvärvningar till favoritlaget.

Timrå har redan tappat två spelare som jag gärna sett vara kvar. Didrik Strömberg och Johan Johnsson har båda gått till Jönköping och HV71. Ryktena säger också att målvaktshjälten Henrik Haukeland kommer att lämna för spel i Finland. Tråkigt, det också.

Men kulturbärarna Anton Wedin och Jeremy Boyce stannar. Och Mattias Guter ansluter från Karlskrona, den spelare i KHK som jag tyckte var bäst under play-off-serien mot just Timrå.

Idag har man dessutom gjort klart att sportchefen med fingertoppskänslan, Kent "Nubben" Norberg blir kvar i minst tre år till. Och jag litar på att han kommer att bygga ihop ett slagkraftigt lag innan det drar igång igen i höst. Och det kommer att vara spännande och intressant ända tills lagbygget är klart!

Första arbetsdagen av fyra är avklarad, tre återstår. Och det är med suck och stön man släpar sig dit just nu. Vi är, i och för sig, ganska vana vid idiotiska påhitt som daggående tjänstemän och chefer kommer med men den detaljstyrning de håller på med nu kan driva även den lugnaste arbetaren till vansinne.

Alla som kan aldrig så lite om psykologi och hur människor i grupp fungerar vet att det är ytterst viktigt att man har åtminstone något lite inflytande över sin arbetssituation. Kan styra planering och genomförande någorlunda självständigt. Men våra scheman styr oss idag in i minsta detalj. En arbetskompis frågade imorse vår chef varför det inte står angivet några klockslag när det är tillåtet att gå och pinka. Chefen skrattade förstås och sa att "det får du självklart avgöra själv efter behov.

Men det är ju faktiskt inte så jävla självklart! Styr de över allt annat så är det väl bara en tidsfråga. Det känns som om det är nästa naturliga steg att ta på den väg man stakat ut.

Den 3/5 ska vi ha ett extra möte med skyddsombuden och cheferna för att försöka hitta vägarna att samarbeta kring det de redan bestämt om skyddskommittéens arbete. Då ska jag fråga vem som gjort konsekvensanalysen på den här organisationsförändringen (jag VET nämligen att ingen gjort en sån) som företagets egen policy kräver. Plus vilka skyddsombud som deltagit i planläggningen av den (vet jag också att INGEN har gjort).  Det sistnämnda är de nämligen skyldiga att göra enligt lag - att låta skyddsombuden delta i alla större förändringar av verksamheten.

Får jag då inte jävligt bra svar så kommer jag att på stående fot lämna mina förtroendeuppdrag i protest. Och därefter göra mitt bästa för att ställa företaget inför arbetsdomstolen.

Det får liksom vara nog nu! Ny VD och ny personalchef håller på att ställa allt på huvudet som vi kämpat för i så många år. Dags att någon sätter ner foten och jag kommer inte att tveka.

Men... bitter??? Näää, hur kan du tro det?