Det har gått och blivit fredagkväll i min andra lediga vecka. Tiden går fort när man är ledig! Man brukar ju säga att tiden går fort när man har roligt  men inte vet jag om jag haft så jävla roligt egenltigen. Men ledig har jag varit.

Lördag och söndag återstår innan jag ska stiga upp och åka och jobba igen. Nu blir det inte så mycket arbete i vanlig bemärkelse på mina dagskift. Måndagen är jag inbokad på två möten och dessförinnan ska jag geenomföra en skyddsutbildning med en tjej som ska börja provjobba med mitt skiftlag. Jag känner henne ganska väl och hon har jobbat på min avdelning tidigare men före ombyggnaden till ny teknik. Så hon kan inga jobb även om hon vet vad vi syslar med och hur processen går till. I glappet som uppstår mellan det uppdraget och mina möten tänkte jag förekomma min chef och erbjuda mig göra skyddsronden för maj.

Från 14:30 har jag av min chef utverkat rätten att gå ifrån jobbet för att gå på fackets klubbmöte. Kandiderar man till ett viktigt förtroendeuppdrag ska man vara på plats även kroppsligen, på mötet, tycker jag. Och som tur var delade hon den meningen och beviljade det.

Tisdag har jag möte med skyddsombuden hela dagen, för sista gången på det gamla uppdraget. Som jag alltså kliver oavsett hur det går i valet på måndag. Och efteråt ska vi ut på stan och jag ska högtidligen avtackas. Vilket jag absolut inte hade förväntat mig. Inte utan att jag blev lite rörd när jag fick höra det.

"Tiden går fort när man är ledig/har roligt", började vi ju med. Och jag måste väl ändå medge att det stundtals har varit rätt roligt framför TV;n att följa Tre Kronors framfart i Köpenhamn.

Imorgon är det smeifinal mot USA. Såg att TV-sändningen börjar kl. 14 så jag antar att matchen startar en timme senare. Men då uppstår ett problem...

Eller rättare sagt; Hade det varit på 70- eller 80-talet hade det varit ett problem för då hade jag tvingats att endera välja det eller GIF Sundsvalls mitt-Sverige-derby mot Östersund. Men nu gör jag nog som förra lördagen - ser hockeyn färdigt och sedan GIF-ÖFK i efterhand genom digitalboxen. Jamen, tack GG (Gode Gud) för digitalboxen så man slipper att missa något. Minns ju hur häftigt jag tyckte att det var i slutet på 70-talet då första VHS-bandaren inköptes för nästan sjutusen. Då hade jag bara två kanaler att välja på och inte var det så ofta det krockade i rutan men när det gjorde så kunde jag ju spela in det ena och se det andra.

Idag får det krocka på 7-8 kanaler eller mer utan att det gör något. Vem kunde tro det 1979 då man köpte videobandspelare med kassettfack i locket. Och som saknade fjärrkontroll förutom en dosa som anslöts med kabel till videon och som man kunde använda för att sätta på paus. ALlt annat sköttes handgripligen med rejäla knappar som var tröga att trycka ner då man ville snabbspola framåt eller bakåt.

Det har gått fort sedan dess med den tetkniska utvecklingen. Jag hänger ju knappt med. Runt millennieskiftet skaffade jag mobiltelefon. Då hade "alla andra" redan haft det i åratal. På den gick att ringa och sms;a.

Eller, jo, det fanns några primitiva spel också. Ett hette Snake har jag för mig men jag minns inte alls om man skulle vara ormen eller jaga den. För säkert handlade spelen redan då om att döda och lemlästa.

Annars sitter jag och smuttar på en väldigt god single malt just nu. Med åren har jag mer och mer börjat gilla de mer rökiga sorterna men den här är nästan inte rökig alls. Den är mild med tydliga toner av frukt men framför allt av smörkola. Har läst det i någon test av whisky, gjord av experter men aldrig känt det själv. Men i min Speyburne i glaset räcker det att stoppa ner näsan i glaset så känns en tydlig doft av smörkola.

När jag var på whiskyprovning för dryga tio år sedan började experten lektionen med att fråga oss när man ska ha is i whiskyn. (I Amerika dricker de ju whisky on the rocks, d.v.s med is) ideligen)

Men jag svarade spontant med ett ord - aldrig! Och han höll med men la sedan in en brasklapp att om man råkat köpa eller fått i present en riktigt dålig whisky så varsågod och använd så mycket is du vill. Det är ju så att ju kallare en dryck är desto mindre framträder dess smaker. Några droppar vatten att späda med, däremot, förhöjer nästan alltid smakupplevelsen. De riktigt fina sorterna är otfa väldigt starka vilket gör att styrkan bedövar ens smaklökar. Därför späder jag alltid whiskyn med lite vatten. Jag brukar droppa i det och pröva mig fram till rätt smak och styrka.

Det är också då man lättare förstår experternas målande beskrivningar och känner de där nyanserna som de ofta pratar om. Whisky ska smuttas och smakas noga innan man tar nästa smutt, då b lir det en upplevelse, en njutning!

I barskåpet står en flaska Dalvve från Box destilleri i Bjärtrå i Ångemanland plus en butelj Mackmyra Svensk Rök.

Men dem spar jag till en annan gång. Nu ska jag dricka upp sista skvätten Speyburn och sen är det nog sängdags.

Kanske återkommer imorgon med ett travtips inför V75, vi får se.

Godnatt, svenska folk! Och alla andra folk också. Och fä, för den delen...

Det sägs att "motivation slår klass". Och oj så nära det var att det blivit precis så i Tre Kronors måstematch mot Lettland. Nu är den över och vi vann med 3-2. Man kan också säga att vi vann med ett nödrop för jävlar vad letterna krigade. Jag tror att den här segern är viktigare än någon annan vinst i detta VM för våra svenska hjältar.

Det kändes också, då och då, som om vi hade domarna emot oss när flera gränsfall bedömdes till Sveriges nackdel med utvisningar av svenska spelare.

Men Tre Kronor reste sig och red ut stormen. Att det "bara" blev 3-2 har ingen som helst betydelse, nu är det bara vinna eller försvinna som gäller. Och vi vann ju mot Lettland!

Alla som kan aldrig så lite om hockey fattar att vårt lag SKA slå dem alla dagar i veckan om man tittar på laguppställningen "gubbe för gubbe". Men det är ju inte så enkelt! Matcherna ska vinnas också!

Ärkefienden Finland är utslaget av Schweiz som får spela semifnal mot Kanada medan Sverige ska möta USA. En nation som historiskt sett passar oss illa. Och kollar vi en gång till "gubbe för gubbe" så borde det bli en enkel match för svenskarna men den ska spelas först. Och helst vinnas, förstås!

På lördag går semifinalerna så det b lir bråda tider för mig då eftersom jag gärna också vill följa GIF Sundsvall i det så kallade Mitt-Sverige-derbyt mot Östersund i fotbollsallsvenskan. Men det ordnar sig säkert på något vis. Förhoppningsvis går matcherna inte på samma klockslag.

Mina kolleger bland skyddsombuden på min avdelning hörde av sig idag och jag fick veta att de planerade en avtackning av mig efter lång och trogen tjänst. Så på tisdag kväll, efter jobbet, ska vi ut och äta en bit och säkert också dricka en skvätt eller två. Det ser jag fram emot.

Har idag också bevistat möte i den centrala skyddskommittén, företagets högsta beslutande organ när det gäller skydds- och miljöfrågor. Och det kan inte vara roligt att ha en chefsbefattning på vår arbetsplats just nu eftersom Trumps blockad bakbinder oss än mer än vi är vana vid. Så gott som alla entreprenörer har lämnat företaget eftersom de inte får betalt för sina tjänster. Och vad värre är så har vår huvudleverantör av personlig skyddsutrustnig som handskar, andningsskydd och skyddsglasögon med mera också dragit in sina leveranser.

Det är alltså bara en tidsfråga innan vi måste börja stänga ner verksamheten om inte personalen får tillgång till den personliga skyddsutrustning som instruktionerna säger att vi måste ha.

Tills vidare så väljer jag dock att tro at det kommer att ordna sig eftersom det alltid har gjort det förut. Men det ser inte alls bra ut, just nu...

Det märktes också tydligt vid mötet att flera av de ansvariga cheferna har nerverna utanpå skjortan för närvarande. Därför valde jag också att vara mycket snällare mot dem än jag kanske hade varit annars.

Synd bara att de inte uppskattar det faktum att de har en mycket mer lojal personal än de förtjänar! De behandlar oss illa gång på gång men vi fortsätter ändå att ställa upp för dem.

Jag hoppas dock att de hittar lösningar på alla de där problemen så att vi kan återgå till normala förhållanden igen. Om jag då fortfarande har något med tingens ordning att göra (Läs: Om jag blir vald till företagets huvudskyddsombud på måndag) kommer jag dock inte att lägga fingrarna emellan i de frågor jag anser avgörande för personalens välbefinnande.

Men då ska jag förstås vinna valet först! Och om jag gör det så kommer jag ärligt att kunna säga att jag vann det utan att ha smtskastat mina medtävlande! Vem kommer att ärligt kunna säga det när riksdagsvalet är klart i höst?

Ja, jag bara frågar...

Det är en sån där mellandag idag. Speluppehåll i hockey-VM som hittills varit en enda fest för oss svenska hockeyälskare. Lettland heter nästa hinder som måste forceras på vägen mot medaljerna. Letterna har överträffat både sig själva och sitt lands vildaste förhoppningar redan genom att komma så långt. De slog ut värdnationen Danmark igår och får nu möta Tre Kronor i kvarstfinalen imorgon. Lite synd kan jag tycka, på ett sätt. Tänk vilken fest det blivit om det varit Danmark mot oss. Vilket ös i ishallen! 

Förnuftet säger att vårt svenska landslag slår både Danmark och Lettland alla dagar i veckan bara vi är på tårna och inte underskattar motståndet. Men får de ett tidigt mål eller, Gud förbjude, TVÅ tidiga mål så kan ni räkna med att varenda lettisk spelare är beredd att gå på hörntänderna i sista perioden för att kämpa ner oss.

Och det finns en sak till som oroar en liten aning - vi har inte gjort någon riktig plattmatch ännu i detta mästerskap. Och de år då vi gått hela vägen och tagit guld så har det alltid funnits någon skitmatch som man helst vill glömma efter vägen dit. Obesegrade så här långt och bara tappat en enda poäng.

Och det med en målvakt som snittat ett insläppt mål per match! För visst måste väl Anders Nilsson ha spelat till sig en förstaspade nu? Enligt min bok ska han stå i mål de matcher som återstår. Hellberg är också mycket bra men Nilsson har varit vassare ändå.

Kanonväder har vi haft också här på Sveriges midja. Blir det lika fint imorgon så tror jag nästan att jag tar med en solstol och går ner till stranden här nedanför. Ungefär en halv kilometer hemifrån finns det en fin sandstrand att ligga och lata sig på. Men det blir på förmiddagen i så fall. På eftermiddagen ska jag in till "gruvan" och bevista Centrala skyddskommittéens möte i några timmar. Timmar som ska bli kompledighet till nästa vecka då jag börjar jobba igen. Men eftersom mina båda dagskift är nästan fullbokade av diverse möten så kanske jag kommer att behöva lite kompledighet för att slippa gå 700-800 meter tillbaka upp till fabriken för att sitta av tid i 1½ timme eller så.

Idag fick jag också veta att mina skyddsombudskolleger vill avtacka mig med en lite fest på tisdag kväll efter mötena jag har den dagen. Nästan så jag fick en tår i ögat då jag inbjöds till det tidigare idag. Jag måste väl ha gjort någonting rätt då, i alla fall!

Annars har jag övningskört med yngstingen idag. Det var andra lektionen bara, vi gick handledarkursen förra veckan och utan en sådan får man nämligen inte övningsköra privat. På den stora grusplan som utgör parkering utanför ishallen i Timrå har jag drillat sonen i start och stopp, växling upp och ned, motrobromsning samt att klara av att växla utan att titta på växelspaken . Inte mindes jag att DET kunde vara så svårt. 

Men han börjar bli duktig på att hitta dragläge med kopplingen. Bara två motorstopp idag. Hans äldsta syster körde nog 5-6 ggr innan hon riktigt fick kläm på samarbetet mellan koppling och gas.

Men har jag lyckats lära hans tre syskon köra bil så ska det nog gå med honom också. Det får ta den tid det tar.

Nu drar det ihop sig till att "göra kväll" som vi säger här i norr. Ska bara kolla travet först. Jag köpte ju en påse av Harry Boy idag till V86-tävlingarna på Solvalla och min hemmabana Bergsåker.

Så man kanske sitter här och är snuskigt rik utan att veta om det. Därför avslutar jag nu och tillönskar läsekretsen en underbar natt tillsammans eller var för sig i Lenhovda, Enånger, Flurkmark och Hissmofors. Vi ses!

Hockey-VM rullar på för fulla remmar och vårt älskade Sverige är fortfarande obesegrade. Tyvärr tog VM slut för en spelare med Timråanknytning. Elias Pettersson som förra vintern bildade radarpar med Jonathan Dahlén skadade sig i gårdagens drabbnng så illa att det bara var att ge upp och gå vidare.

Men en sån som Elias P kommer ändå att ha gott om tid på sig att bli både hjälte och ikon för landets hockeyfans. Till hösten återförenas han med Jonte Dahlén i Edmonton och de två ska försöka att axla de fallna mantlarna efter bröderna från Nolaskogs, Daniel och Henrik Sedin.

De kanske inte gör dundersuccé första året men jag lovar att om 3-4 år kommer folk i USA/Kanada att tala om dem med samma respekt som de gjort i många år om Sedinarna.

Ledig! Ett mycket vackert ord! Och jag är det ända fram till måndag i nästa vecka. Då ska jag jobba litegrand på förmiddagen innan jag går på två möten som jag är kallad till och därefter klubbmöte med facket då jag får veta om jag blir vald eller inte. Jag försöker hålla mina förhoppningar på en rimlig nivå för att inte bli för besviken om jag förlorar valet. Men visst vore det roligt att få avsluta mitt arbetsliv med att vara huvudskyddsombud för hela den stora arbetsplats där jag tillbringat hela mitt yrkesliv.

Jag hoppas och tror att det skulle ge mig den nytändning som jag så väl behöver just nu.

Om jag förlorar så är det ändå ingen stor grej. Då går jag bara tillbaka till att vara någon slags legosoldat som kommer till jobbet i tid och gör det han ska. Men glömmer alt i samma sekund som jag går ut genom snurrgrinden.

Nu hoppas jag bara att våra svenska hjältar klarar av att slå ut ryssen imorgon och däärmed skaffa oss momentum inför kvats- och semifinaler. Det vore häftigt att få klara av att försvara ett VM-guld också. Inte så många har gjort det i modern tid!

Mera sport!!!

På lördag är det Mitt-Sverige-Derby i fotbollsallsvenskan. GIF Sundsvall tar emot Östersund på NP3-arena som idrottsparken heter numera. Blr spännande att följa från TV-soffan!

Fredag! Ett ganska vackert ord. Även om det inte har samma betydelse och tyngd för mig som är ledig lite nu och då. Nu till exempel är jag fem dagar in i min 14-dagars ledighet. Nästa gång jag blir ledig i två veckor infaller söndagen efter midsommar då jag går av sista natten.

Innan dess hoppas jag att vi lyckats få ledningen att förstå att deras idéer om detaljstyrning inte funkar. För om de framhärdar och tvingar oss till det även då värman kommer på allvar så kommer det att skörda sina offer. Och jag kan bara hoppas att ingen drabbas allvarligt. Många gånger har jag sett arbetskamrater få värmekollapser. En gång fick vi t.o.m tillkalla ambulans. Jag har drabbats själv också och minns med fasa hur jag släpat mig in i personalrummet med mina sista krafter (kändes det som i alla fall). När benen känts som överkokt spagetti under vägen till vila och vatten.

Jag skickade ett mail till verkscheferna i måndags morse efter vår sista natt och svaret jag fick av den högste av dem oroar mig nästan ännu mer än värmen själv.

Det han skrev fick mig att förstå att de kommer att köra sin grej ända in i september och sedan utvärdera den. Han påstår att det finns många även på operatörsnivå som tycker att detta funkar mycket bättre än vårt vanliga arbetssätt.

Ingen av dessa människor (som han påstår finns) har jag träffat eller ens hört talas om. Det har heller ingen av de andra skyddsombuden jag har frågat. Så jag misstänker att det är önsketänkande från hans sida.

Visst finns det enstaka människor som trivs med att allt är uppstyrt in i minsta detalj. Några människor mår bäst av stram struktur. Men de allra flesta vill ha rätten att tänka lite själv. Att lägga upp sitt arbete som det passar en.

Så jag är extra glad att jag slipper gå dit förrän den 21/5. Den dagen har också fackklubben sitt möte där jag kan bli vald till huvudskyddsombud för hela företaget och därmed jobba heltid med det.

Dagtid, visserligen, men det får väl gå det också. Ekonomiskt gör jag ju ingen förlust för jag behåller samma lön som på skift. Jag ser ju det här som min sista chans att få göra något annat de  sista åren fram till pensionen.

Dagen idag har jag inga stora planer för. På spisen står en gryta med kalops och puttrar. Den ska stå där i en dryg halvtimme till innan den är klar. Jag var där nyss och nosade lite och genast rann snålvattnet till i munnen. Doften av lagerblad, kryddpeppar och så den där lite nötakttiga doften från smöret som kött och lök brynts i. Superbt!

När kalopsen är klar ska jag uträtta ett par ärenden. Handla lite och hämta ett paket samt besöka min lokala bildoktor och boka en tid för service av Madame Citroen. Hon ska få ny olja, tändstift samt alla filter.

Sedan får vi väl hoppas att hon fortsätter rulla lika snällt och fint som de senaste 1½ åren.

Därmed önskar jag er, kära ordbrukare, en fortsatt angenäm fredag i slott och koja! 

Var inte så förtvivlat rädda om er! LEV!

De två orden i rubriken var en gång i tiden väldigt goda vänner hos mig. D.v.s att i yngre dagar somnade jag som en klubbad oxe innan ens huvudet landat på kudden efter att ha jobbat natt. Så icke numera.

Jodå, somnar gör jag men vaknar oftast inom en timme första gången. Så brukar det hålla på fram emot halv elva dagen mellan nattskiften. Sedan brukar jag oftast ge upp, kliva ur sängen och i kläderna för att fixa kaffe. Ibland lägger jag mig igen vid 13-tiden och sover någon timme till men tiden då jag sov utan avbrott till 15-16-tiden på eftermiddagen är för alltid förbi.

Just idag ska jag dock inte klaga så mycket. Kom hem strax innan halv sju imorse och satte mig här för att varva ner. Strax därpå vaknade jag sittande på min datastol och klockan var åtta. Så då blev det tandborstning och sedan kröp jag i säng som en duktig gubbe. En kvart över tolv visade kllockradion nästa gång jag kom till medvetande så idag har jag sovit ovanligt bra. 

Dock börjar jag så smått fundera på att skriva till Sveriges radio och säga till dem att be sina musikproducenter att försöka undvika viss musik på nätterna. Ni ska få två exempel på låtar som lätt får en att vilja nicka till när man sitter i en gaffeltruck i en, till synes, ändlös fabrikshall klockan halv tre en lördagsnatt. Den här låten ålskar jag men på nattskiften klarar jag inte riktigt av den.

Dire Straits lyssnar jag gärna på men då ögonen redan är tunga att hålla öppna är denna vackra låt inte precis lätt att tas med. Den kom på radion inatt men turligt nog redan före midnatt så det gick bra den här gången. Värre var det frampå småtimmarna då P4 spelade denna pärla med Leonard Cohen som jag faktiskt aldrig hade hört.

Jag behövde bara höra 15-20 sekunder av den innan jag insåg vad den förmodligen skulle göra med mig. Så jag styrde trucken mot en utfartsramp (eftersom jag visste att jag gott och väl hade 20-25 minuter tillgodo just då).

På utsidan fiskade jag upp min ansenliga nyckelknippa ur fickan och höll den i öppen hand medan jag lade i P-bromsen och lutade huvudet mott nackstödet. Helt enligt planeringen vaknade jag förstås då jag tappade nyckelknippan på golvet och så var min micropaus över.

Bågge dessa rogivande melodier finns numera i en nyss påbörjad spellista på min spotify. Att kunna spelas på låg volym om jag någon gång har svårt att somna. Rekommenderas varmt.

Nåväl... endast ett ynka litet nattskift på 12 timmar skiljer mig från 14 dagars ledighet. I någon liten mån ska ledigheten användas till att "kampanja" lite inför valet av huvudskyddsombud den 21/5. Ett par av de andra skyddsombuden på min avdelning har sagt att de ska försöka få sina skiftlag att komma och rösta på mig. Så vi får väl se vad som händer med det. Annars blir det vårstädning av både bil och lägenhet. Har jag tänkt. Om jag orkar...

Ha en fortsatt underbar söndag, kära ordbrukare, i Hörnefors, Grycksbo, Askersund och Bromölla! Vi ses!

Idag har jag meddelat min avgång. Nej, jag har inte sagt upp mig från arbetet. Bara klivit av mitt fackliga uppdrag som jag haft i närapå tio års tid. Som huvudskyddsombud för min avdelning.

Det blev för mycket till slut från en arbetsgivare som knappt går att beskriva rättvist för folk som inte själva upplevt något liknande. Toppstyrning samt chefer som helst inte jobbar med skydd och miljö utan bara säger att det är viktigt och ska gå före allt annat. Och säger det gör de för att de fått lära sig att säga så.

I praktiken ligger arbetsmiljön långt ner på deras agendor.

Men nu är den epoken över. Generös som jag är lovade jag att stanna kvar månaden ut men sen är det slut och nya, yngre krafter får ta över. Själv ska jag därefter betrakta dem utifrån, säkert med kritiska ögon ibland men stötta när jag kan också förstås.

Min arbetsgivare är bortom all beskrivning. Det händer ständigt saker som får en att undra om man ska skratta eller gråta. På den Facebookgrupp som några anställda bildat hade en man som vi kallar Robban imorse lagt ut en bild föreställande en parkeringsruta utanför fabriken med motorvärmarstolpe och allt. Plus en skylt på tråräcket framför. Den bar texten "Parkeringen reserverad för ledningsgruppen".

Arbetskamraten F visade den för alla som satt i närheten och vi skrattade alla åt Robbans roliga skämt och jag yttrade nåt i stil med; "Tja, det skulle ju inte förvåna mig!". Med ett skratt dock. För självklart skulle jag tycka att det vore rent förjävligt om de högsta cheferna skulle få ensamrätt på de 10 närmaste parkeringplatserna.

Men vid tiotiden kom info ut på vårt intranät som bekrräftade "skämtet". Det var på riktigt!

Undertecknat av vd;n själv!!!

Så nu väntar jag bara på vilka roliga följder detta får när folkhumorn bestämmer sig för att skoja med dem. Kanske kommer det upp hemmagjorda handikappskyltar eller något liknande.

För mig känns det bara som ytterligare ett steg på vägen mot maximal förnedring av sin personal. Jag undrar egentligen bara om det är nye platschefen eller nye personalchefen som styr senaste tidens sparkanden mot fotfolket. "Söndra och härska" talas det ju om när man beskriver totalitärt ledarskap.

Påminner om mitt inlägg på samma tema från 14/4 i år. Den där skylten som beskriver hur man bränner ut sin personal blir bara mer och mer sann. Och mot sådant har jag alltså kämpat så gott jag orkat i nästan tio år. Är det konstigt att man får nog?

Men från och med första juni ska jag återgå till mitt sätt att klara av det från tiden innan mitt fackliga uppdrag.

Jag åker dit när schemat säger att jag ska, jag gör mitt jobb så bra jag måste för att slippa skäll, men inte mer än så.

Sedan åker jag hem och ägnar inte det där stället en enda tanke. Tack och lov har jag förmågan att stänga av alla tankar om jobbfrågor då jag går ut genom snurrgrinden. Och den ska jag öva ännu mer på nu!

Såvida inte...

Såvida jag nu inte får ett nytt uppdrag. Men det ska beslutas på fackets klubbmöte i slutet av denna månad. Då blir jag huvudskyddsombud för hela fabriken i så fall. Och jobbar därmed heltid med arbetsmiljöfrågorna. Vilket är en helt annan sak. Det finns en liten grupp människor som velat nominera mig till det valet och jag har sagt ja.

Men... då ska jag ju bli vald också. Så vi får väl se...

Hoppas ingen kopierade min rad i lördags för den blev ju totalt fiasko. Två rätt om jag inte minns fel. Så nu spottar jag i nävarna och tar nya tag. Lite dyrare blev det den här gången (135 kr) men det brukar ofta bli skrällar när det tävlas på min närmaste bana, Bergsåker. Så då behövs lite fler garderingar. Kopiera den som vill men det sker på egen risk. Inga garantier lämnas.

Ordinarie                                    Reserver

Avd.1) 6, 8 10                             7, 2

Avd.2) 3, 4, 6                              2, 5

Avd.3) 2, 6, 12, 13, 15                4, 8

Avd.4) 5 Ergo Am                         11, 7

Avd.5) 1, 5, 8                               9, 11

Avd.6) 12, 15                               1, 13

Avd.7) 13 Millie Millionaire           14, 1

Därmed är det bara att vika in tummarna och hoppas på tur. Spiken i sista avdelningen, Millie Millionaire, är en ganska tuff chansning men vinner hon så kanske jag blir det hästen heter.

Lycka till!