Fredag kväll igen. Och i en hel veca har denna blogg legat för fäfot, som man säger. Orden har inte brukats överhuvudtaget. alltså. Men en veckas tystnad dödade ju varken mig eller er, kära ordbrukare!

Så blr det ibland. Likaväl som jag kan kräkas fram 2-3 inläg om absolut inget vikttigt alls inom loppet av samma dygn. Och det vore mig fullständigt främmande att be om ursält för min frånvaro eftersom jag inte tror att en enda levande varelse farit illa av att jag pausert mitt bloggande ett slag.

Vad har jag då fördrivit min tid med? 

Dammsugit. Ja, inte HELA tiden men det blir mycket dammsugning så här års om man bor med två katter som ömsar päls fortfarande. Särskilt som dotterns kattoxe är någon sorts halv- eller kvartsangora med dubbelt så myckety päls som sonens svarta yrväder. Imorse såg det ut som om jag skulle kunna kratta ihop deras lämningar och  på så sätt bygga ytterliagre minst en katt till. Nej, gu´bevaremejväl, det ska vi inte ha! Två katter är två för mycket, redan det, för en som själv aldrig skaffat katt. Men jag körde snabeldraken ett varv runt mina 91 kvadratmeter och då jag var klar hittade jag nya pälsbollar där jag började dammsuga.

Jag ser fram emot att båda mina vuxna barn flyttar ut och tar odjuren med sig. Då, först då, ska jag börja att fräscha upp mitt hem med lite nya möbler, mattor och gardiner. Mina soffor kördes på tippen för ett par år sedan och i mitt vardagsrum står nu de sönderklösta resterna av äldste sonens soffa. Den får duga tills vidare fast det hänger fransar överallt och finns stora revor i båda armstöden. För även om den ser förjävlig ut är den underbar att sitta i och jag får ju inte så ofta så fint främmande att jag behöver skämmas.

Utom dammsugningen så har jag ju varit ute och skvalpat på böljorna också. I onsdags, på natonaldagen, åkte jag med MS Medvind och käkade skärgårdsbuffé, som de valt att kalla det, tillsammans med ett trettiotaal arbetskamrater från olika delar av fabriken. Maten var god, sällskapet trevligt och underhållningen proffsig. Om än lite för högljudd för min smak. Två unga tjejer och en kille uppträdde med tre olika programpunkter där de sjöng covers först på 50-talsrock, sedan ABBA och sist ett hårdrocksmedley av kända (sönderspelade...?) låtar.

Några kalla, goda, stora starka passerade våra strupar och jag unnade mig två snapsar till maten. Tyvärr hade de inte OP Andersson i år så jag fick nöja mig med Skåne. Men det duger ju, det med. En liten komjak till kaffet blev det också innan båten rundat Alnöns sydostspets och därmed tuffade mot staden och hamnen.

Så nu dröjer det väl ett år till nästa gång jag kostar på mig att gå ut och rulla lite hatt. Men... man ska ju aldrig säga aldrig, har jag hört! Så kanske blir det nån gång till innan nästa sommar...

Innan dess har jag dock säkert dykt upp här som en ubåt när ni minst anade det. Ha en fantsastisk helg, kära ordbrukare. Kanske återkommer redan imorgon om jag får till något V75-system som jag är nöjd med. Tävliongarna går ju på Östersundstravet och där har jag haft tur förr så en rad blir det säkert. 

Pussokram och sov gott!