Egentligen borde jag ligga i min säng nu och försöka få mesta möjliga sömn innan 04:30 då larmet går imorgon bitti. Men jag är ju så gammal och förståndig(?) att jag vet att det inte är någon mening att försöka förrän jag har gäspat åtminstone 3-4 gånger. Sista lediga dagen har väl inte innehållit något särskilt spännande att berätta om men jag tänkte att jag låter fiingrarna dansa runt på tangentbordet en stund i alla fall. Så får vi väl se om jag refuserar mig själv och låter ord och meningar försvinna ut i cyberspace för att aldrig mer komma tillbaka.

Eller också väljer jag att publicera, det händer ju det också även om inlägget inte gör en enda människa gladare.

Tänk om man ändå kunde det! Tänk om varje litet inlägg man skrev här togs emot med jubel från tusentals följare som sedan ivrigt väntade på nästa klokhet från sin guru.

Nejdå, jag är så nöjd med de läsare jag har. Det är ändå för mig själv bloggen har störst värde. Resten av världen skiter väl i om jag ätit pannkaka, köpt nya skor eller gått kurs i porslinsmålning. Däremot kan jag själv ibland tycka att det är jättekul att läsa vad jag själv skrev för 1, 2 eller fler år sedan.

Just idag fanns ett tre år gammalt inlägg i bloggens backspegel där jag kunde konstatera att... Jo, jag står för min ord från 2015 även idag.

Sen kan jag också berätta, fast ingen vill veta, att jag har övningskört med yngstingen ikväll. En tur på flera mil där jag flera gånger tänkte tanken att man inte riktigt uppskattar allt det vackra och fina som finns mitt under näsan på en hela tiden. Här drömmer man om att resa till alla möjliga världsdelar fast man har så mycket att se i sitt eget närområde.

I vattnet utanför Sundsvall ligger Alnön. En ganska stor ö som jag alltför sällan besöker. Mest beroende på att jag inte har någon anknytning dit. Varken släkt eller vänner och inte heller mina barn har eller har haft kompisar där som jag har skjusat till. Men idag förlade vi vår körlektion dit och jag fick återse det vackra fiskeläget i Spikarna på den sydöstra delen av ön. Strax i närheten ligger den numera stängda badplatsen Tranviken där jag tillbringade en och annan sommardag som barn efter att ha bussats dit med någon kompis.

Annars tjänstgör ön som både året-runt-boplats och sommarnöje för massor av människor. Det finns alltså både flerfamiljshus (kring centrum), villabebyggelse likväl som jordbruksbygder och sommarstugeområden.

I min tidigaste barndom måste man åka färja för att ta sig dit men bron stod väl klar när jag var i tioårsåldern ungefär. Och det var väl då som Alnöns popularitet sköt i höjden som boplats.

Så har du vägarna förbi Sundsvall kan jag rekommendera ett besök!

Nåja, om inte dagens bloggande gör någon annan nytta så har det i alla fall skyndat på John Blunds ankomst och nu är snart gäsparkvoten fylld. Därmed säger jag godnatt och tackar de ordbrukare som läste ända hit! Vi ses!