Att förlora på bortaplan mot Skellefteå AIK är absolut ingen skam. Det kommer många SHL-lag att ha gjort innan vintern är över. För mig är det snarare så att kvällens insats väcker nya förhppningar inför den hockeyvinter som precis börjat.

Mina rödvita hjältar tog ledningen med både 1-0 och 2-0 mot ett av de lag som dominerat svensk ishockey i ganska många år. Faktiskt så tycker jag att detta var än mer beundransvärt än krigarvinsten hemma mot Våxjö för några dagara sedan. Att sedan SAIK reste sig och både reducerade och kvitterade innan slutsignalen är sånt man får lära sig att leva med. I förlängningen som spelas tre-mot-tre (utespelare) blev de till sist för starka för mina rödvita krigare.

Men vi fick en poäng mer med oss än jag vågade hoppas på inför matchen. Och känslan att mitt favoritlag inte tänker blr några strykpojkar i årets SHL blir bara starkare. Efter tre omgångar har vi mött båda finallagen från i våras men har ändå lyckats gneta till oss fyra poäng. Godkänt med utmärkt beröm!

Och utspelade har vi inte blivit ens under bråkdelen av matchtiden. Så jag ser fram emot en rolig vinter!

Lördagskvällen är på väg att bli lördag natt och jag ska strax stifta närmare bekantskap med rena lakan och nybäddad säng. Tack för idag, kära ordbrukare, och se till att er söndag blir minst lika underbar som jag hoppas att lördagen var!

Det lutar åt en riktig slappardag här idag. Jo, jag tycker också att det låter lite bättre att säga att man softar istället för slappar. Men å andra sidan tycker jag att saker ska benämnas vid sina rätta namn.

Och jag skäms inte alls för det. Om någon frågar kan jag säga att jag laddar för att se Timråmatchen mot Skellefteå. Skulle de, mot förmodan, få med sig någon poäng därifrån blir jag riktigt imponerad. Jag har ju liksom kalkylerat med att förlusterna kommer att bli fler denna säsong än förra. Som jag skrev senast så är jag nöjd om vi klarar oss kvar i SHL och sker det utan kval är det väl närapå en bragd.

Knud, det där ovädret från Norge har inte synts till i mina trakter ännu, i alla fall, och det är ju skönt. Här råder väl det meterologerna kallar växlande molnighet med små soltunder emellanåt.

Tvättstugan är det enda som står på måste-listan idag. Körde igång vid sju och sista maskinen snurrar just nu under mig i källaren. Rena lakan i sängarna så man kanske skulle boka bastun till ikväll och ta sig ett reningsbad innan man kryper i säng. 

Slumpade runt bland bloggarna en stund imorse och än en gång fascineras jag av att det liksom är samma bloggar man slumpas till. Det är ovanligt att jag hamnar på sidor där jag inte känner igen mig alls. Vissa av skribenterna här könns det ju nästan som man är bekant med fast man kanske inte ens skrivit en kommentar hos dem. Eller fått någon på min blogg, för den delen.

Och tröttnar man på att slumpa bloggar kan man ju alltid läsa andras kommentarer på andras bloggar. Det går, i och för sig, ganska fort eftersom det är ett begränsat antal kommentarer som ligger bland senaste. Och av dem som finns där är oftast 25-50% kommentarer till Thoralf i Kalmar (SD-politiker) och hans kommentatorer har jag inget gemensamt med så dem brukar jag hoppa över.

Precis som jag antar att de flesta som slumpas till denna klena ursäkt till blogg raskt slumpar vidare för att hitta något mer intressant än en gammal surgubbe som mest skriver om två idrottslag från sina hemtrakter i utkanten av idrotts-Sverige.

Nåja, det får vara som det vill med den saken. Jag konstaterar bara att jag, än en gång, har kräkts fram ett fullkomligt onödigt blogginlägg. Som knappast blir till gläldje för någon. Förmodligen inte ens mig själv när det gått ett eller flera år. Men skitsamm, jag publiicerar det ändå. Det publiceras redan så mycket annan skit i världen så ett blogginlägg hit eller dit är väl inget att knussla med.

Därmed utgår jag för att se om jag hittar något i kyl eller frys som jag kan tota ihop en middag av. Vem sa Pasta Carbonara? Kollar om det finns ingredienserna...