Malmö FF - GIF Sundsvall 0-0. En helt osannolik match spelades ikväll på den fina arenan i Sveriges tredje stad. Och det kan inte vara roligt att vara MFF-spelare eller supporter en kväll som denna. Har ett allsvenskt fotbollslag någonsin blivit så utspelade utan att förlora? Giffarna åstadkom EN hörna på hela matchen medan Malmö hade 21(!).

Minns inte att jag sett ett lag ha så många hörnsparkar någon gång förut.

MEN... De gjorde ju inte mål! GIF kanske samlade ihop till 5-6 avslut mot mål å hela matchen medan skåningarna sköt åtminstone det fyrdubbla. Men, som sagt - inga mål!

Giffarna spelade en fotboll som vi inte är vana att se dem göra. Extramt disciplinrat försvar över hela banan och ständiga rensningar i straffområdet av giganterna Björkander och vikarien Moreno (spelade på avstängde Myrestams plats) men störst av alla var den kortaste av backarna, Carlos Gracia. Han "orsakade" säkert en tredjedel av Malmös hörnor men det skedde för att undvika målchans bakåt.

På mittfältet hade MFF satt ett häftplåster på Sundsvalls spelfördelare och passningsgeni, David Batanero och han hade svårt att få iväg sina "mackor" till medspelarna därframme i anfallet. Säkert saknade han också lekkamraten Juanjo som liksom Myrestam var avstängd efter många gula kort. De känner ju varandra utan och innan, de där två spanjorerna.

Efter första halvlek spillde jag upp en rejäl kaffekopp och hittade den lilla skvätt cognac som jag visste fanns. Satt sedan och drog flera suckar av lättnad att det fortfarande stod 0-0 i matchen. Sett till spelfördelning och bollinnehav borde väl skåningarna haft ledningen med 2-3 mål.

Än mer tacksam är jag nu när matchen är över och mitt lag ju faktiskt bärgade en poäng.

Nästa match är nästa måndag då Kalmar kommer hit till Sundsvall på besök. Då är de avstängda tillbaka och man bör kunna ställa upp med ordinarie manskap.

Det drar ju ihop sig till slutspurt nu med fotbollen. Sex matcher kvar bara och det känns bra att GIF i år inte är indraget i bottenstriden. Med 37 inspelade poäng känns det lugnt och säkert. Och det lät säkert bli ytterligare några "pinnar" innan allsvenskan går i vinteride.

Men redan nu är ju säsongen i full gång för SHL också och jag måste nog erkänna att det smäller lite högre i min bok. 

Timrå har vilovecka efter en helt godkänd inledning som nykomlingar. Nästa match går av stapeln på torsdag kväll i "tablettasken" (Läkerol arena i Gävle). Borta mot Brynäs, alltså. En match som vi, historiskt sett, brukar ha det lite svårt med. Men jag kastar inte in någon handduk utan låter dem spela om det.

På lördag kommer Mora hit på besök och den matchen känns viktigare eftersom Mora är ett av de lag jag hoppas att vi kan ha bakom oss då serien summeras till våren. Jag tror att de kan vara ett av de lag som får kriga på nedre delen av tabellen ihop med bl.a mitt lag. Örebro och Rögle har jag också en känsla av att de kan drabbas av samma öde.

Men vi får se. Egentligen vet man ingenting just nu. Man kan bara tro. Och hoppas, förstås!

Ledigheten har bara börjat ännu och jag kostar på mig en liten skvätt Speyburn single malt för att skölja ner den nästan löjligt lilla skvätten cognac jag avnjöt till kaffet och fotbollen. Satte mig och betalade räkningarna imorse (något försenat, vilket är mycket ovanligt från min sida) och kunde konstatera att efter extrautgifter, sjukavdrag och fler räkningar än vanligt börjar kontot att se lite anorektiskt ut. Så det gäller att snåla på dropparna för innan nästa lön finns inget utrymme för onödigheter som att fylla på barskåpet. Nej, det blir att tugga blodpudding, pannkaka och kålsoppa som är billigt. I väntan på bättre tider...

Imorgon är det tvättstugedag så vem vet - jag kanske blir inspirerad att blogga igen då. Det har ju hänt förr, menar jag, att jag skriver här medan skjortor, handdukar, strumpor och annat snurrar i maskinen eller hänger i torkrummet.

Den som lever får se!

Och den som inte lever lär väl inte bry sig så mycket...

Sov gott, kära ordbrukare i Simlångsdalen, Åbyggeby, Laholm och Hjoggböle! Vi ses!