Ännu en arbetsvecka är lagd till handlingarna liksom äldste sonens 27-årsdag. Tänk att han är närmare 30 än 20, den där lilla parveln som jag bar så armarna värkte då han var riktigt liiten. Som sin storasyster är han född i Pusan i Sydkorea och kom hit till oss tre månader gammal mitt i sommaren 1992.

Jag och hans mor var vid det laget, trodde vi, erfarna och garvade som föräldrar efter nästan fyra år med första barnet. Hon hade tillbringat sina första månader i livet i ett familjehem där mamman var hemma på dagarna och tog hand om henne som man tar hand om sina små i den delen av världen. D.v.s bar henne nära kroppen i någon slags tygkonstruktion som lämnade den vuxnes armar fria att laga mat, bädda sängar, städa eller klia sig samtidigt som barnet får den där kroppskontakten och närheten som är så viktig under deras första tid i livet.

Det gjorde att hon hade den där grundläggande tryggheten i sig redan från första stund och det var förhållandevis lätt att få henne glad och förnöjd.

Sonen, däremot, hamnade på ett barnhem som låg mitt i miljonstaden Pusan med livlig trafik utanför dygnet runt. Där gick det en vuxen på sex bebisar och barnen sov sex stycken i samma stora spjälsäng. Så det blev inte så mycket närhet och kroppskontakt för honom.

Vilket märktes när vi fick hem honom. Han ville vara i famnen hela tiden och vi slet som djur för att mätta hans beröringsabstinens. Han skulle bäras dygnet runt nästan och sov sällan mer än en halvtimme i taget. 

Idag minns jag att det var jobbigt men är glad att jag gjorde min del av det. För med tiden blev han som vilken glad och sprallig liten kille som helst. Och nu är han alltså 27... "Lillskiten"!

Våren rullar fram mer och mer även om vädergudarna hotade med både kyla och snö inatt och imorgon. Så kanske GIF Sundsvall måste skotta planen innan de kan spela sin hemmamatch mot Malmö FF imorgon.

Den börjar klockan 15 så då bänkar jag mig i soffan. Åka in och se matchen på plats? Aldrig i livet innan termometern närmar sig 15-20 åtminstone. Dessutom hinner den väl bara ta slut innan det är dags för Timrås bortamatch mot Oskarshamn i direktkvalet till SHL. Leksand blev klara för högsta serien ikväll och jag gratulerar dem till det. Nu vill jag bara att Timrå ska följa masarnas exempel och slå tillbaka smålänningarna imorgon kväll.

Men innan dess har jag ett pass i tvättstugan och kanske ett i jobb-gymmet om jag hinner. Har plockat fram köttfärs ur frysen och tänkte montera ihop en köttbullssmet och tillaga dem innan matcherna börjar. Då är det ju bara att lägga upp mat på en tallrik när man blir hungrig och värma den i micron mellan halvlekar och perioder.

Om orken är med mig ska jag försöka hinna städa lite också. Så det är kanske bäst att jag avslutar mitt svamlande här och går och knyter mig.

Sov så sött kära ordbrukare i Örsundsbro, Ödeshög, Gökböle och Hållnäs.