"Må bästa norrlandslag vinna" skrev jag i eftermiddags inför matchen som brukar kallas Mitt-Sverige-Derbyt eller Norrlandsderbyt. Men bästa lag vann inte. Och inte sämsta heller. Oavgjort (1-1) blev det på Jämtkraft arena.

Östersund startade starkt men efter 10-15 minuter av första halvlek tog GIF över mer och mer och lyckades också ta ledningen innan paus. En ledning som jämtarna kvitterade i den andra halvleken.

Och även om jag, som supporter, är ganska enögd får jag nog ändå medge att det är Sundsvall som ska vara mest nöjda med det resultatet. Som matchen utvecklades är jag nöjd med en poäng.

GIF kom till spel utan sin trollkarl, David Batanero, som dessvärre var avstängd efter tre varningar. Efter uppehållet är han tillbaka men då får han istället klara sig utan sin landsman och mittfältskollega Juanjo Ciercoles (för övrigt en av de bästa på banan ikväll) för nu har han tre varningar liksom Pol Moreno i backlinjen, Så man får ju hoppas att endera Erik Björkander eller Alexander Blomqvist är tillbaka efter skada då.

Vad jag såg och hörde uppförde sig GIF-klacken helt ok vilket gläder mig. Tycker inte vi ska härma betendet hos storstadslagens fans utan hellre visa dem bra läktarkultur. Patronerna visade upp ett tifo där det stod... "Vi är några millar back - Får vi låna er barack?" Vad det anspelar på utom den egna föreningens slaka ekonomi vet jag inte riktigt men jag hoppas i alla fall att det inte var elakt. Intrycket jag fick var ändå att det var mer humor än ondska.

Lördagskvällen lider snart mot natt och jag sitter här och njuter lite goda ostar från Lidl med ett glas rött. Imorgon är det tvättstugan och på måndag ska jag jobba igen.

Genom fönstret som står på glänt hörs sång som låter indisk men säker är jag förstås inte. Annars är det ju den tiden på året då sjöfåglarna för ett herrans liv dygnet runt. Det är ju alltid en eller fler ungar som trillar ur deras bon och föräldrarna försöker sedan skydda de hjälplösa fågelbebisarna mot katter, kråkor och skator. Det gör de genom att skräna så högt de kan medan de gör utfall mot sina fiender genom att störtdyka mot dem.

Min arbetsplats ligger ju ännu närmare havet och där har vi varje år stora problem med tärnor som argsint skyddar sina bon och ungar. Mer än en gång har jag gått utomhus vid den här tiden och fått hjälmen avslagen från huvudet av någon kärlekfull tärnpappa eller mamma. Ett år hade ett par byggt på på en liten hylla invid drivmotorn till ett transportband nära vår industrihamn. Där passerade jag 15-20 gånger per dag med en terminadragare stor som en ordinär lastbil plus en tankvagn efter av samma kaliber som de som levererar bensin och diesel till mackarna.

Och varje gång jag närmade mig deras bo satt hannen på en lyktstolpe på andra sidan vägen och gick till anfall mot förarhytten. Ibland kunde jag t.o.m höra hans klor mot taket. Snacka om självförtroende! Att ge sig på något som är tusen gånger större än man själv är med budskapet; "Stick åt helvete! Här bestämmer jag!"

Tärnor är verkligen stentuffa!

Och samma oväsen kommer igen där jag bor i stort sett varenda natt. Flera gånger har jag sett de där duniga små mås- eller tärnungarna skutta runt på marken olyckligt pipande efter mamma och pappa. Men de är förstås körda. Från marken har väl inga fåglar lärt sig flyga?

Nu ska den här gubben uppsöka sin sköna säng så han orkar upp när det är dags att gå till tvättstugan imorgon bitti. Ha en fortsatt fin lördagkväll och helg, kära ordbrukare i slott och koja i Marstrand, Vendelsö, Hissmofors och SKärblacka! Vi ses igen! "Om Gud vill och pjäxer´n håll´!"

Jag har visst skrivit om det förut men det tål att skrivas om igen. Det där med att Juni är ett vackert ord. Bara någon mil från mitt hem, i Njurunda socken finns en liten by som heter just Juni. Det finns även en by som heter Maj. Båda är byar så små att de nästan inte finns. Med invånarantal som nog kan räknas på fingrarna. Möjligen går det åt en tå eller två också. Just namnet Juni ingår dessutom i fler namn på små byar inom Njurunda. Juniskär och Junibodsand är båda små fiskelägen som väl har åtminstone någon yrkesfiskare kvar som röker böckling och sik. Båda dessa ortsnamn tycker jag är väldigt vackra.

Månaden juni är väl dessutom min favorit bland de tolv vi har. Och ordet juni är väl sjufalt tjusigare än åtminstone december, januari, rotfyllning, fiskbullar eller restskatt.

Skulle ha haft klämdagen ledig igår men eftersom jag behövdes i portvakten så ställde jag snällt upp och stannade istället hemma i onsdags. Portvaktandet gick bättre än jag befarade innan. Mycket tack vare att jag slapp vara ensam de timmar jag egentligen skulle ha varit ensam. Strax före klockan sex dök det upp en ung dam som ska ersätta tjejerna under deras semestrar i år. Mycket trevlig var hon dessutom så jag hade inga som helst svårigheter att hålla mig vaken.

Det var ganska dött rent arbetsmässigt (det var ju klämdag) men eftersom jag hade någon att prata med hela tiden så rullade det på ändå. Dött var det dock inte på lastbilsfronten. En lång rad med polska och littauiska långtradare hade radat upp sig utanför grinden innan jag ens kommit till jobbet. Det visade sig att fyra av dem var såna där som hade tjänat lite tid nånstans innan och chansat på att åka hit upp redan igår fast de inte var inplanerade för lastning förrän i nästa vecka. Metallen vi skeppar ut ser väl ungefär lika ut i folks ögon med varje enskilt göt har sin specifikation över form, vikt och vilken legering kunden beställt. Det är alltså inte bara att lasta ett visst antal ton aluminium utan det måste vara rätt form, rätt vikt och rätt legering beroende på vad den ska användas till.

Därför kan det hända att den metall en chaufför vill hämta i förtid inte ens är gjuten ännu då de kommer. Om de kommer i förväg, alltså!

Finns metallen i lager så får de självklart lasta. Vi fattar ju också att de vill hem så fort det går. Men ibland kan de, som sagt, bli stående till dagen därpå och ibland även över helgen. Och allt det är inte så jävla enkelt att förklara för någon som kanske gått sex år i skola för 40-50 år sedan och inte kan något annat språk än sitt eget. De blir ofta ganska förbannade om de inte får lasta när de hoppats.

Jag har tidigare föreslagit chefen för portvakten att skaffa dit en laptop eller s.k padda där man kunde ha ett översättningsprogram öppet och förklara med hjälp av det. Men den idén hade han alltså inte tagit till sig.

Men igår såg jag att de i alla fall fått en svängbar bildskärm framme vid disken och testade därför min tanke ett par gånger. Och därmed slapp jag se förare bli sådär ledsna eller arga som de blir när de förstår att de måste övernatta.

Så att tanken som sådan var riktig och bra tycker jag att jag har konstaterat.

Men jag tänker inte säga något till nuvarande chef för jag vet att även om min idé genomförs och därmed förbättrar situationen för både egen personal och kunder så får jag inte ett öre för det.

Det har pratats i åratal om att ett lönesystem är på väg men den vägen är visst båda slingrig och hal för det händer inte ett smack. Enligt våra fackliga förhandlare så sitter det i att företaget inte vill skjuta till några egna pengar utan de tycker att de vi får från de centrala förhandlingarna på förbundsnivå ska fördelas enligt ett eventuellt nytt lönesystem. Facket, å sin sida, menar att de pengarna ska alla ha del av och att företaget måste lägga på en slant för att få igång det tänkta lönesystemet.

Men till dess jobbar vi vidare med rövslickartillägg och smilfinksersättning till de som ägnar sig åt det. Bara de har ju fått något utöver centrala avtalet i hur många år som helst. Och vem vill skänka bort bra idéer till en firma som vill ha allt gratis?

Nej, man gör det man ska på det sätt de kräver men inte ett dugg mer än så. Man får vad man betalar för är en sanning som stämmer på många olika områden.

Idag, om bara några timmar, är det årets första norrlandsderby i fotbollsallsvenskan. GIF Sundsvall reser till Östersund för att möta ÖFK. Säkerligen inför nästan fulla läktare.

Därför hoppas jag verkligen att Patronerna (Giffarnas supporterklubb) lägger av med de där dumheterna som började märkas för något år sedan och därefter ökat i omfattning. D.v.s dåligt beteende och hatramsor för att nämna några.

Visst ska vi ha en rivalitet mellan föreningarna, det är bara sunt och bra. Men ord som hata, krossa, spöa tycker jag de ska ta bort ur sina ramsor. Driv gärna med varandra men det kan man göra utan att bli hotfull eller elak.

Hot och elakhet finns det tillräckligt av ändå i den här världen. Därför ser jag hellre att vi och jäämtarna håller ihop mot resten av fotbolls-Sverige som helst vill ha allsvenska norrgränsen i Solna. Ser gärna att lag från Umeå, SKellefteå eller Luleå gör samma resa som ÖFK har gjort och visar sörlänningarna att vi kan fotboll i norr också.

Må bästa norrlandslag vinna!