Tänk så lite det egentligen behövs för att få en halvgammal surgubbe att börja stretcha smilbanden igen och känna att livet kanske inte är så tokigt ändå. Senast jag betalade mina räkningar blev jag avbruten och fick lägga ner det för stunden för att återuppta det samma kväll. Med påföljd att jag klantade till det...

För att ta det från någon slags början så kom jag hem från jobbet igår och möttes av ett halvkilo reklam på hallmattan tillsammans med ett par räkningar och två sådan där små brev som är perforerade och man ska försöka riva längs perforeringen för att komma åt innehållet. 

De flesta gånger förut då jag sprättat sådana försändelser har de innehållit en påminnelse om obetald räkning. Så icke igår dock!

Nej, tack vare avbrottet under min svåra stund efter senaste löningen hade jag lyckats betala inte en utan TVÅ räkningar till Telia två gånger. Därför ville man, i hederlighetens namn, ge tillbaka överskjutande belopp. Tillsammans drygt tvåtusen kronor. Och vem blir inte glad om det ramlar in två långsjalar som man inte trodde att man hade?

En gång förut har jag gjort samma misstag och fått återbetalning. Den gången handlade det om sextio kronor, bara.

Och på utbetalningskortet stod det namn på ett gäng företag som gärna löste in summan som betalning eller betalade ut den i kontanter. Så jag bestämde då att jag skulle köpa en travandel på Willys för den. Andelen kostade just sextio kronor och jag räckte fram papperet till kassörskan.

-Då blir det fyrtio kronor, tack, sa nämnda kassörska genast.

-Jamen..., det står ju sextio kronor där, protesterade jag och pekade på mitt utbetalningskort.

-Ja, men vi tar 40 i avgift för att lösa in såna här, sa hon då.

Snopet fick jag lov att slanta upp mellanskillnaden när jag insåg att mina sextio kronor hade krympt till tjugo. Som väl gick rakt ner i fickan på Antonia Ax:son-Johnsson. Det är väl hon som äger Axfood som i sin tur äger bl.a Willys?

Tyst inom mig nynnade jag kanske på den här gamla fina sången...

"Sådan är kapitalismen...." Jamen, det är väl klart att jag tyckte att det var orättvist att Antonia skulle blåsa mig på två tredjedelar av mina egna surt förvärvade slantar.

Därför såg jag också till att hinna in på banken innan de stängde klockan 16 idag. Där är det fortfarande gratis att lösa in den sortens betalningar om man sätter in dem på eget konto. 

För kontanter hanterar de ju inte längre!

Är det inte lite sjukt att banker inte hanterar pengar? Jag menar.... Lek med tanken att jag hade X antal hundratusen på banken och beslöt att ta ut 380 000 i reda slantar för att köpa mig en ny bil till exempel. Försök ta ut sådana summor ur bankomaten! Hur gör man då?

Kan man förbeställa uttaget så att banken tar hem kontanterna? Om man prompt vill betala med sedlar ur en hand till en annan hand.

Och hur länge dröjer det innan även bankerna börjar ta ut samma avgifter som handeln gör? 

Är jag förvånad? Nej, inte ett smack! Jag har ju själv  sedan länge undrat när banker och försäkringsbolag börjar ta inträde om man vill besöka deras kontor. Och tyvärr tror jag fortfarande att det bara är en tidsfråga.

Nåja, inget av detta har ju ännu inträffat så jag tillåter mig att vara glad och nöjd över min återbetalning. Antagligen är det också bara en tidsfråga innan större företag börjar behålla det överskjutande beloppet för att reglera saldot månaden därpå. Det ska bara göras lagligt först. Men det finns det säkert politiker som gladeligen hjälper till med.

Och i nästa steg kanske de tycker att man får skylla sig själv. Att företagen kan behålla eventuellt överskjutande belopp som straff för den som är så klantig att man betalar för mycket.

Målar jag fan på väggen???

Nja, jag vet inte det. Om jag hade lust skulle jag kunna räkna upp ett antal saker där den politiska makten hjälpt kapitalet att pungslå småfolket mer och mer. 

Men jag ska inte tråka ut er med det. Det är fredag och det förlåter ganska mycket. Efter en slitsam arbetsdag sitter jag och avnjuter en kall pilsner och känner med varje klunk att jag har förtjänat den. Arbetskamraten Anna, gjorde sin sista dag innan semestern idag medan arbetskamraten Keijo hade sin sista semesterdag. Honom träffar jag på måndag morgon och under resten av min sista arbetsvecka i juli. Då jag går hem nästa fredag har jag tio lediga dagar framför mig. Om man sedan kallar det semester eller nåt annat kan göra detsamma, tycker jag!

Så låt oss hoppas att vi fr.o.m imorgon får lite mer sommar än hittills. Att solen får vräka ner över ett fruset folk och att fåglarnas kvitter ska skänka lite glädje i mina ordbrukares trötta själar.

Jag ska försöka vara glad hela helgen över mina oväntade pengar! Hitta något att vara glada över ni också, kära ordbrukare i Marstrand, Ragvaldsnäs, Hyltebruk och Ramsele. Vi ses!