Kastar en smått irriterad blick ut genom ett av västerfönstren och ser henne stå där, Madame Citroen som jag hållit så kär i flera år nu. FAST jag nog aldrig lagt mer pengar på en bil än den här. Därför har jag nu kommit till insikten att dagen närmar sig då vi måste skiljas åt.

Dock har jag pratat med en bekant som har en liten privat verkstad och han verkade villig att ta på sig jobbet med att byta lammeller, urtrampningslager och tryckplatta. Dessvärre befinner han sig just nu i Tyskland och kommer hem tidigast fredag kväll. Därefter jobbar han ett dag- och två nattskift innan han blir ledig och hinner skruva. SÅ till dess får hon stå utom för det mest akuta. Hon går fortfarande att köra men man vet ju aldrig när grejerna ger upp för gott. Själv börjar jag inte jobba förrän på onsdag och tanken var att ta fram trampcykeln och göra den körbar för att ta mig till jobbet. Annars går det ju bussar också.

Mina möjligheter att jobba ihop några extrapengar genom övertid är i praktiken noll numera så det blir bara att ta skeden i vacker hand och Gud i hågen och hoppas att hon hänger ihop åtminstone i ett år till. Bromsarna är renoverade framtill ifjol och bak året innan. Jag har bytt batteriet och startmotorn samt motorn till vindrutetorkarna. Tändspolen byttes förra sommaren. Den gashydrauliska stötdämpningen som gör åkandet så njutbart kostade mig åttatusen häromåret och vid midsommar slantade jag upp nästan fyra lakan för att fixa kupéfläkten.

Så man får nog säga att jag är en mycket tolerant ägare. Jag har varit snäll och förlåtande mot henne och känner kanske att det börjar bli pay-back-time för henne nu. Tycker att hon kan ta och hänga ihop lite bättre under den tid vi har kvar tillsammans.

Maskinellt är det inga som helst bekymmer, hon går som en klocka. Och vad karossen beträffar så visst finns det några små rostblemmor men inte värre än att jag skulle kunna åtgärda dem med ett par timmars arbete.

Så planen är att försöka byta upp mig en aning innan nästa vår. För de sommardäck jag kör med nu sjunger på sista versen. En snäll polis kanske skulle godkänna dem men det är definitivt sista säsongen som de rullar. Vinterdäcken är det helt annan klass på och hon är ju suverän på att ta sig fram i snö och på halka så jag kan absolut tänka mig att ha henne kvar tills gumman tö kommer med kvasten nästa vår.

Såvida nu inte fru Fortuna slänger åt mig en bättre vinst på travet eller eurojackpot. Den sistnämnda är visst uppe i nästan 400 000 000 kr inför kvällens dragning. Men chansen/risken att man får en meteorit i skallen är förmodligen större än möjligheten att kamma hem en sådan vinst.

Skulle det hända så vet jag att det allra första jag skulle göra vore att pensionera mig med omedelbar verkan och aldrig mer sätta min fot på fanriksområdet. Sen fick man väl göra sig själv och sina närmaste skuldfria. 

Chansen är ju så liten att den knappt finns, som jag skrev häromsistens. Men FINNS gör den ju ändå!

Håll tummarna för det, kära ordbrukare i Klagshamn, Lyckeby, Gnesta och på Orust!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...