Surt? Jomenvisst känns det surt att GIF inte fick bärga tre poäng mot grannarna i väster. Man spelade ju riktigt bra och fick t.o.m igång det där kortpassningsspelet som var så vägvinnande förra året.

ÖFK hade lite större bollinehav i första halvlek men GIF skapade de farligaste chanserna och gjorde även första målet efter ett kanonskott av norske Oliver Berg.

I andra halvlek tyckte jag att GIF tog över även bollinnehavet men så tilldömdes Östersund en tveksam straff. Allra först tyckte jag att det nog var hugget som stucket om domaren skulle dömt straff eller ej. Fällningen skedde precis på linjen til straffområdet.

Men då man fått se ett antal repriser stod det klart att Turgott helt enkelt filmat sig till en straffspark. Alexander Blomqvist i GIF-försvaret rörde honom aldrig.

Jag förstår dock domaren som ju måste döma efter hur han uppfattar situationen och han valde att peka på straffpunkten. Och straffläggaren gjorde en smart variant som jag aldrig sett förut. Han liksom stannade upp i ansatsen och lurade målvakten att blotta sig genom att dyka åt vänster. Därefter placerade han enkelt in bollen vid målvaktens högra stolpe. Smart gjort, måste jag väl erkänna!

Målvakten, nyförvärvet David Mitov-Nilsson var annars en av matchens stora förgrundsfigurer enligt mitt synsätt. Jag tror att han kommer att ersätta William Eskelinen på ett bra sätt.

Dock överglänstes han av Östersunds målvakt, planens bäste spelare ikväll, enligt mig. Ali Keita måste vara en av allsvenskans absolut bästa målvakter.

Annars tyckte jag att GIF gav en hel del positiva besked. Framför allt de två nya spanjorerna Roigé och Costas kommer nog att bli väldigt nyttiga för klubben framöver.

En poäng är förstås bättre än ingen men sistaplatsen i allsvenskan behåller vi ett tag till. Härnäst är det Hammarby borta som står på programmet och därefter Elfsborg på hemmaplan. Svåra matcher, bägge två! Men nu måste segrarna börja komma även mot bättre motstånd. Och jag vet ju att det är "bara" det som behövs för att få tillbaka självförtroendet och våga det där lilla extra som så ofta leder till seger.

Så änu ger jag inte upp även om det ser lite mörkt ut just nu. Utan väljer att minnas det positiva. Som evighetsmaskinen Pa Konates löpningar på vänsterkanten. Eller Tammimis på den högra.

Till nästa match är dessutom Juanjo Ciercoles tillbaka som lekkamrat till Davide Batanero på det centrala mittfältet och ger förhoppningsvis ännu en dimension till GIF;s anfallsspel.

Se där, två inlägg på en och samma dag! Sker inte så ofta...

Jag är dock fortfarande på gott humör trots motgången på NP3 Arena. För hockeyn är fortfarande första sporten för mig och Dahléns återkomst kommer att värma mitt hjärta ett bra tag framöver

Jamen, det VAR ju sant ändå! Igår kväll släppte Timrå IK äntligen "bomben" att jättetalangen Jonathan Dahlén kommer hem från Saint Louis, USA och spelar i Timrås röda tröja nummer 54 kommande säsong. "Fan tro´t" skrev jag som rubrik för någon vecka sedan apropå denna önskedröm.

Som alltså nu har slagit in och blivit sann.

Och jag kan slå mig i backen på att vid första hemmamatchen i allsvenskan kommer Timråklacken att visa upp ett tifo på temat från min rubrik idag. En jättebanderoll med nummer 54 och säkerligen orden; "Konungens återkomst".

TIK spelade säsongens första träningsmatch igår kväll. På hemmaplan mot norska Storhamar som dock fick åka hem med förlust efter seger för Timrå med fem mål mot tre. Ortens lokaltidning sände matchen live via web-TV och jag tittade lite då och då. Som tur var råkade jag vara på plats i pausen mellan andra och tredje perioden då man berättade den glada nyheten för publiken och tittarna samt pratade lite med Jonathan själv också.

Inte så många människor på läktarna med det kom ändå ett ganska mäktigt jubel från dem då nyheten kom. Och klacken började spontant sjunga sin hyllningssång som skrevs förra hösten. Måste ha värmt hjärtat på Jonte!

Vad han kommer att betyda för spillrorna av fjolårets SHL-lag går nästan inte att beskriva. Jag skulle vilja utnämna det till årets värvning i svensk ishockey. Det finns inte en sportchef i SHL eller lägre serier heller som inte hade tagit emot honom med öppna armar. Så bra är han!

Men han valde alltså Timrå och tryggheten i att veta vad han får. Han ville känna sig hemma och att han stortrivs både i klubben och trakten vet vi alla här sedan förut. Sportsligt är det en rejäl klasshöjning av värdet på Timrås spelatrupp. Jag gissar att spelbolagen sänker oddsen rejält nu på Timrå som seriesegrare och de experter som rankat oss lågt lär flytta upp laget några pinnhål på sina listor över hur de tror att serien slutar till våren.

Men det är inte allt. Dahlén är dessutom en sådan där spelare som gör sina lagkamrater bättre genom att gå före och visa vägen. Han är en av de där som inte viker ner sig när det tar emot utan krigar ända in i kaklet, som man säger.

Dessutom kan jag nästan lova att när serien startar så kommer det minst 1000 personer mer och tittar på åtminstone första matchen. Och går det sedan bra så kommer han att höja publiksnittet hela vintern.

Sedan blir det även lite lättare för marknadsavdelningen att sälja reklamplats till företagen i distriktet med ett affischnamn som Jontes. Så... är det konstigt att man är glad?

Glad kommer jag att vara senare ikväll också oavsett hur det går för Sundsvalls stolta flaggskepp, Giffarna i mitt-Sverige-derbyt mot Östersund FK på NHK Arena här i stan.

Skulle det, mot förmodan, gå bra även där så lär jag väl vara alldeles euforisk innan dagen är slut. Men dessvärre är det längesedan GIF visade något på planen som fick en att hoppas och tro på en vändning.

Givetvis är ingen gladare än jag om jag har tokfel och GIF spöar skiten ur jämtarna ikväll men inte mycket tyder på det. Man har sålt tre spelare som var oerhört vikitiga för lagets spel och även om superspanjorerna Juanjo och Bat5anero finns kvar på dte centrala mittfältet så behövs det någon längst fram som kan förvalta deras geniala passningar på samma sätt som Maic Sema och framför allt Linus Hallenius kunde.

Jag håller tummarna att nye målvakten David Mitov-Nilsson från IFK Norrköping håller den klass jag sett hos honom flera gånger för något år sedan. Reserven, Lloyd Saxton, duger som just reserv i någon enstaka match eller så men han är inte och lär aldrig bli en målvakt av allsvensk toppklass. En sådan som ibland vinner matcher nästan själv.

Vi har varit bortskämda i ganska många år av först Tommy Naurin och sista åren av William Eskelinen.

Nåja, hur det än går så kan giffarna i alla fall inte halka längre ner i tabellen eftersom man redan parkerar på sista plats. Det är väl enda fördelen med att  ligga på jumboplatsen.

Och som Lundell sjunger i låten "Underbara ting" nedan... "Från botten finns det bara en väg - det är upp!"

Hade du hört den? Inte??? Nåja, det är ju bara lite mer än trettio år sedan den gavs ut på platta (Albumet Evangeline) så det är kanske inte så konstigt om den inte dykt upp i någon radiokanal...

Som så många gånger förr har jag tvättstugan när jag skapar inlägg här. Och bevisar därigenom att killar VISST kan göra mer än en sak i taget. Men nu måste jag ner och hänga sista laddningen på tork så det är dags att avsluta svamlandet. Lycka till med att göra något bra av din lördag, kara ordbrukare! Och lycka till till mig själv med V75-raden jag komponerade innan jag loggade in här. Och lycka till GIF Sundsvall mot Östersund ikväll!