Söndag kväll på Sveriges midja. Mina fridagar är förbrukade och imorgon blir det att stiga upp vid pass halv sex för att starta ännu en arbetsvecka. Den här gången jobbar jag kommande vecka och den som kommer efter plus 3½ dag i ännu nästa vecka. Sedan blir det 10-12 dagar ledigt igen. Minns inte exakt och orkar inte leta reda på arbetsschemat. Det kan jag kolla under arbetsdagen imorgon. Då jag hoppas slippa kämpa för att hålla mig vaken.

Den euforiska känslan från i onsdags och torsdags har kanske bleknat en aning men fortfarande är det så att jag inte har somnat på dagtid en enda gång sedan jag började sova med masken.

Däremot har jag sovit lite sämre de två senaste nätterna. Svårt att somna för efter en liten stund så börjar jag lyssna lite för mycket på ljudet från luftpumpen och fokuserar på det. Men jag skulle tro att ju längre tiden går desto mer vänjer man sig och om någon vecka kanske jag inte märker den alls längre. Då kanske det blir så att jag inte kan somna utan den. Lite som i min barndom när vi flyttade ut till stugan i juni. Den låg ganska nära både E4 och järnvägen. Bilarna minns jag inte att jag brydde mig om men de första nätterna vaknade jag varje gång ett tåg for förbi. Men efter någon vecka märkte jag inte av  tågen ens dagtid. Däremot måste jag vänjas av med ljuden då det var dags att flytta tillbaka in till stan.

Men människan är ju en jävla anpassling, somliga mer än andra. Vi finner oss i den situation vi befinner oss i och gör den till vår  vardag. Sedan när man ser tillbaka kan det ibland kännas ofattbart att man stod ut.

Jag tror att det där egentligen är en överlevnadsstrategi. Det man inte kan påverka måste man försöka acceptera hur galet det än må vara och därför hanterar vi saker på det sättet.

Vem har t.ex inte hört överlevarna från förintelsen berätta om den humor som frodades i dödslägren och hjälpte folk att klara sig genom dagen. Och deom gjorde det fick förstås börja om nästa morgon. Jag tror att det kallas att normalisera det onormala och det finns tussentals exempel på det.

Nu är ju min lilla störning inte så dramatisk utan jag inser själv att det bara handlar om tillvänjning.

Idrotten har inte varit något större glädjeämne heller denna helg Först åkte serieledande Timrå till Sthlm för match mot tabelljumbon AIK i fredags. Och åkte på fyra raka baklängesmål redan i den första perioden.

Man reste sig visserligen men nådde inte ända fram utan förlorade med 3-4.

Med giffarna igår var det precis tvärtom. Man spelade som på rus i första halvlek och ledde med 3-0 då pausvisslan ljöd. Men i andra halvlek visade IFK Norrköping varför man ligger i toppen av tabellen och kämpade sig upp till 3-3.

Då vaknade plötsligt GIF igen och pangade in ett nytt ledningsmål. Men glädjen varade inte länge alls innan IFK kvitterade. Båda lagen skapade efter det ett par heta chanser men matchen slutade oavgjort.

Och det kanske GIF ska vara ganska nöjda med egentligen. Nu är det uppehåll för landslagsmatcher och de har två veckor på sig att slicka sina sår och ladda inför mötet med nuvarande jumbon AFC Eskilstuna på bortaplan.

Vad gäller Timrå så tror jag att AIK-matchen var en tillfällighet och kanske fanns det en och annan som tittat lite för mycket på tabellen och trodde att det skulle bli en "piece-of-cake" att möta AIK. Det går inte i den serien, lagen är alldeles för jämna. På onsdag kommer Västerås på besök och då hoppas jag få se lite mer disciplin.

Vad GIF Sundsvall beträffar så tror jag faktiskt att de kommer att greja nytt kontrakt. Man tog ändå poäng av ett topp-fem-lag i allsvenskan. Att man tappade en tremålsledning måste man försöka skaka av sig och se framåt istället. Vem vet, i slutänden kanske just den poängen blir avgörande för kvalspel/nedflyttning eller nytt kontrakt.

Jag väljer att tro det och hoppas spelarna och ledarna gör likadant.

Därmed önskar jag godnatt till mina kära ordbrukare. Bokstavsskötaren ska surfa runt en liten stund till innan han tar på sig sin snarkmask och landar på kudden. Sov gott, med eller utan mask, i Skinnskatteberg, Mellösa, Storuman och Bollebygd. Jag kommer tillbaka. Som en bumerang kommer jag alltid tillbaka. Förr eller senare!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...