Så har man då introducerat sina smaklökar i ännu ett för mig obekant livsmedel. Närbutiken där jag bor sålde i veckan vildsvinsstek för 129 kr/kg. Jag såg skylten på väggen utanför och tänkte genast att det måste jag testa. Innan har jag ju provat både känguru och struts så varför inte vildsvin?

Undrade så smått om det skulle påminna om vanligt fläsk från tamgris men redan utseendet sa mig att det här var något annat. Mycket mörkare i färgen, nästan som nötkött.

Så min stek plockades fram i förmiddags då tvätten var upphängd. Jag mindes plötsligt ett tips jag fick av hustrun till en jägare. Hon brukade alltid smörja in älgstekar och liknande med lite mörk sirap eller möjligen honung.

Så jag gned in lite sirap i min stek innan jag kryddade med salt och peppar och lade den i min slow-cooker tillsammans med en skalad och klyftad gul lök och två tärnade morötter. Sedan locket på och där fick den ligga i 5-6 timmar innan jag lyfte ur den för att låta den vila i ett foliepaket medan jag silade av stekskyn. Av den gjorde jag sedan en gräddsås som jag kryddade med grönpeppar och serverade råstekt vitlökspotatis till detta.

Och det blev alldeles otroligt lyckat. Köttet påminner om såndär pulled pork eller pulled beef när man lagar det i slow-cookern. Knappt man ens behöver kniv när man äter. Och med den knapriga potatisen och grönpepparsåsen blev anrättningen alldeles magiskt god. Om jag får skryta lite...

Lilljäntan (som snart fyller 26...) var förbi och fick smaka, hon också och precis som sin lillebror sa hon att det var det godaste hon ätit på länge. Det kom ju då, i och för sig, från någon som lever mest på pan-pizzor i micron eller stuvade makarnoner med bacon eller Mamma Scans köttbullar. Men ändå!

En köttbit ligger i kylen inslagen i folie och den ska jag skiva tunt när den är riktigt genomkall för att ha som smörgåspålägg. Det där är något jag fått med modersmjölken nästan. Att använda matrester genom att ha dem som pålägg på mackor. Stekta ägg på delikatessknäcke älskade jag som barn och fick nästan alltid med mig då det var dags att ha matsäck med för skolutflykter. Men man kan lägga nästan allt på mackor när det har kallnat. Stekt strömming till exempel, pannbiffar eller köttbullar går också bra liksom stekt fläsk eller falukorv.

Häromdagen käkade vi rödspätta och den sista filén hamnade på en skiva rågrut nästa morgon innan jag åkte till jobbet. Har t.o.m prövat att äta kall köttfärssås på smörgås och det gick hur fint som helst.

Och i dessa tider när vi hela tiden hör att man ska undvika att kasta bort mat så känner jag mig nästan lite duktig då jag recyklar kalla fiskpinnar eller resterna av söndagssteken.

Mitt kära Timrå IK var i Västervik igår och hade oväntat svårt att besegra smålänningarna som innan match parkerade sist i tabellen. 2-2 stod det vid full tid men i förlängningen visade ändå Timrås förstakedja var skåpet ska stå och vann i sudden death. På onsdag är det hemmamatch mot Almtuna och sedan bär det av till Mora på lördag.

Därefter kommer den verkliga värdemätaren då vi möter serieledarna Björklöven som gått fram som en virvelvind i serien hittills. Då får vi kanske se vilka som står upp när det blåser hårt!

Vårt herrlandslag i fotboll besegrade planenligt Malta igår och ska nu möta Spanien på tisdag. Där ger jag inte mina landsmän någon större chans, tror att spanjorerna är för bra.

Imorgon börjar en ny arbetsvecka och efter den kommer en lite kortare. Då jobbar jag bara tre dagar innan jag får en längre ledighet igen. Mina ordinarie arbetskamrater har gjort sitt första dagskift idag så jag hoppas på en lugn dag på förrådet imorgon så jag får tid att åka upp och hälsa på dem. Jag har ju nämligen återfått körtillståndet när det gäller våra eldrivna golfbilar (Clubcar och Melex) så förhoppningsvis hinner jag åka upp och hälsa på dem en stund imorgon förmiddag.

På tal om ingenting så såg jag förut att just denna dag har jag varit ganska flitig genom åren. En av de historiska blogginläggen födde faktiskt ett leende på mina läppar. 2014, denna dag, skrev jag om hur jag blivit utskrattad av en pyssling och att läsa det gav mig minnen tillbaka som om det vore igår. Mindes precis hur allt gick till.

Det är kanske det största värdet för mig personligen med att fortsätta att publicera oviktigheter här med jämna eller ojämna mellanrum. Då och då skickas man tillbaka längs minnenas allé och får dra lite på smilbanden.

Därför är risken stor att jag kommer att fortsätta med det tills döden skiljer oss åt. Eller tills jag är så senil att jag inte minns hur man använder tangentbordet.

Där är vi dock inte riktigt ännu, kära ordbrukare i Träskböle, Gimåfors, Ludvika och Ängelholm. Men hur mycket/lite du läser är förstås, som alltid, upp till dig själv.

Sköt om er! Så ingen annan måste göra det!

Så har man då klarat av ännu en arbetsvecka som dagtidsarbetare och fått sin välfötjänta helg igen. En vecka till ska jag jobba plus tre dagar i veckan därpå innan jag får lite mer sammanhängande ledigt nästa gång.

1 ½ vecka har gått sedan jag fick hem min "snark-maskin" och jag har använt den varje natt. Dock har jag några morgnar vaknat utan den och alltså tagit av den i sömnen men det är ju inte så mycket att göra åt.

Har varit på återbesök i veckan och fick då veta att jag gått från mer än hundra andningsuppehåll varje timme till lite mer än tolv. Vilket förstås är jättebra! Men målet är att komma under fem upphåll per timme och det hoppas jag klara av innan den 25;e då jag har nästa återbesök.

Mina första två nätter med utrustningen gav ju ett fenomenalt resultat och jag var piggare än på många år. Men sedan har det kommit ett par bakslag och jag har sovit lite sämre. Till viss dell kunde jag justera detta efter första återbesöket (i tisdags) eftersom jag inte fyllt på vatten i apparaten kontinuerligt. Jag fyllde vattenbehållaren innan jag började använda den och trodde att detta vatten skulle räcka åtmnstone i en vecka eller så. Men sköterskan talade om för mig att den skulle fyllas på varje dag. Vilket jag gjort sedan dess men den enda skillnaden är att jag inte känner mig lika torr i luftvägarna då jag vaknar.

Men nu är det så, har jag lärt mig, att det kan dröja lite innan de pemanenta resultaten infinner sig så det är väl bara att traggla på och hänga på sig utrustningen varje gång man lägger sig.

Och hoppas på det bästa...

Idag besökte jag min ordinarie avdelning en stund efter lunchen för att liksom känna av läget där. Det var inte mitt ordinarie skiftlag som jobbade men efter så många år som jag har jobbat där så känner jag ju folk nästan överallt.

Och efter det besöket kände jag att det kan kvitta om det dröjer en månad eller fem innan jag får gå tillbaka till ordinarie sysselsättning för inte mycket är sig likt. När det gäller min rehab-plats på förrådet har jag ju för länge sedan kommit in i lunken och vet vad jag ska göra.

Så det är upp till min arbetsgivare hur länge de vill behålla mig där. Jag klagar inte. Jag sover på nätterna och får lite längre ledigheter med jämna mellanrum samt har samma lön som i ordinarie befattning. 

Så för min del kan jag gå kvar på förrådet och packa en och annan orderlista, bära ut inleveranser till rätt hylla/fack plus gå och städa lite på torsdagar och fredagar. Vill de pröjsa skifttillägg för det så inte mig emot.

Timrå IK studsade snabbt tillbaka efter förlusten mot AIK. I onsdags kom Västerås IK på besök och spelade väl inte precis ut Timrå men var ändå i ärlighetens namn det bättre laget på isen i tre perioder.

MEN... (och det är ett stort "MEN") det var Timrå som gjorde mål på sina chanser, utnyttjade sina power play och vann också därmed matchen med 5-2. 

Imorgon ställs mina rödvita hjältar mot småländska Västervik på bortaplan och jag vågar påstå att spelar de bara så bra som de kan när de spelar som bäst så har de tre poäng som i en liten ask. Har svårt att se att Västervik ska kunna rubba lagmaskinen från cellulosaland strax norr om Sundsvall.

De imponerade visserligen inte mot Västerås men jag fick ändå en väldigt bestämd känsla att man bara spelar så bra som man måste för att vinna. Som om det finns mycket mer att plocka ut ur årets upplaga av Timrå IK.

Om några veckor så vet vi. Jag brukar alltid säga att en serie inte riktigt "sätter sig" förrän man spelat sådär 15-16 omgångar. Därefter brukar det sällan hända så mycket med tabellpositionerna utan de som ligger i topp brukar stanna där liksom de som ligger i botten. Några platsskiften kan det förstås bli men i huvudsak så blir det ungefär som tabellen säger då.

Så jag hoppas förstås att innan dess ska Timrå ha fått alla kuggar att gå i varandra på samma gång som Björklöven fallit tillbaka en aning efter sin osannolikt bra start av säsongen.

Imorgon är det också EM-kvalmatch i fotboll för vårt svenska herrlandslag som ks aspela borta mot Malta. Jag drar mig till minnes en match från 70-talet mot just Malta på bortaplan. Minns att de inte hade någon gräsplan tillgänglig utan matchen avgjordes på grus.

Hur den slutade kommer jag inte ihåg men jag vet att när det blev VM i Tyskland 1974 så var Sverige med men inte Malta. Minns också att jag såg en annan match i samma kval med min far. Den s.k snömatchen i Gelsenkirchen som Sverige OCKSÅ vann och kvalificerade sig därmed till VM.

Vem som gjorde det avgörande målet har jag glömt. Vad jag kommer ihåg är att farsan reste sig då Sverige tog ledningen, slog höger knytnäve i vänster handflata och skrek fram ett YES och gick ett varv runt sin fåtölj innan han satte sig och hällde upp en ny kopp kaffe.

Men vem bryr sig? Vem f-n bryr sig om hur Sverige tog sig till VM 1974? Eller hur min farsa (frid över hans minne) reagerade då Sverige blev klart för VM. Bara jag men jag delar med mig ändå.

Det är nya tider nu! Tider då vi måsta besegra Malta och några till innan vi får jubla över nytt EM-deltagande.

Ha det bra till dess, kära ordbrukare i Vittangi, Undersåker, Örbyhus och Malmköping.

Vi ses igen! Kanske förr än du anar.... Eller också inte!

Söndag kväll på Sveriges midja. Mina fridagar är förbrukade och imorgon blir det att stiga upp vid pass halv sex för att starta ännu en arbetsvecka. Den här gången jobbar jag kommande vecka och den som kommer efter plus 3½ dag i ännu nästa vecka. Sedan blir det 10-12 dagar ledigt igen. Minns inte exakt och orkar inte leta reda på arbetsschemat. Det kan jag kolla under arbetsdagen imorgon. Då jag hoppas slippa kämpa för att hålla mig vaken.

Den euforiska känslan från i onsdags och torsdags har kanske bleknat en aning men fortfarande är det så att jag inte har somnat på dagtid en enda gång sedan jag började sova med masken.

Däremot har jag sovit lite sämre de två senaste nätterna. Svårt att somna för efter en liten stund så börjar jag lyssna lite för mycket på ljudet från luftpumpen och fokuserar på det. Men jag skulle tro att ju längre tiden går desto mer vänjer man sig och om någon vecka kanske jag inte märker den alls längre. Då kanske det blir så att jag inte kan somna utan den. Lite som i min barndom när vi flyttade ut till stugan i juni. Den låg ganska nära både E4 och järnvägen. Bilarna minns jag inte att jag brydde mig om men de första nätterna vaknade jag varje gång ett tåg for förbi. Men efter någon vecka märkte jag inte av  tågen ens dagtid. Däremot måste jag vänjas av med ljuden då det var dags att flytta tillbaka in till stan.

Men människan är ju en jävla anpassling, somliga mer än andra. Vi finner oss i den situation vi befinner oss i och gör den till vår  vardag. Sedan när man ser tillbaka kan det ibland kännas ofattbart att man stod ut.

Jag tror att det där egentligen är en överlevnadsstrategi. Det man inte kan påverka måste man försöka acceptera hur galet det än må vara och därför hanterar vi saker på det sättet.

Vem har t.ex inte hört överlevarna från förintelsen berätta om den humor som frodades i dödslägren och hjälpte folk att klara sig genom dagen. Och deom gjorde det fick förstås börja om nästa morgon. Jag tror att det kallas att normalisera det onormala och det finns tussentals exempel på det.

Nu är ju min lilla störning inte så dramatisk utan jag inser själv att det bara handlar om tillvänjning.

Idrotten har inte varit något större glädjeämne heller denna helg Först åkte serieledande Timrå till Sthlm för match mot tabelljumbon AIK i fredags. Och åkte på fyra raka baklängesmål redan i den första perioden.

Man reste sig visserligen men nådde inte ända fram utan förlorade med 3-4.

Med giffarna igår var det precis tvärtom. Man spelade som på rus i första halvlek och ledde med 3-0 då pausvisslan ljöd. Men i andra halvlek visade IFK Norrköping varför man ligger i toppen av tabellen och kämpade sig upp till 3-3.

Då vaknade plötsligt GIF igen och pangade in ett nytt ledningsmål. Men glädjen varade inte länge alls innan IFK kvitterade. Båda lagen skapade efter det ett par heta chanser men matchen slutade oavgjort.

Och det kanske GIF ska vara ganska nöjda med egentligen. Nu är det uppehåll för landslagsmatcher och de har två veckor på sig att slicka sina sår och ladda inför mötet med nuvarande jumbon AFC Eskilstuna på bortaplan.

Vad gäller Timrå så tror jag att AIK-matchen var en tillfällighet och kanske fanns det en och annan som tittat lite för mycket på tabellen och trodde att det skulle bli en "piece-of-cake" att möta AIK. Det går inte i den serien, lagen är alldeles för jämna. På onsdag kommer Västerås på besök och då hoppas jag få se lite mer disciplin.

Vad GIF Sundsvall beträffar så tror jag faktiskt att de kommer att greja nytt kontrakt. Man tog ändå poäng av ett topp-fem-lag i allsvenskan. Att man tappade en tremålsledning måste man försöka skaka av sig och se framåt istället. Vem vet, i slutänden kanske just den poängen blir avgörande för kvalspel/nedflyttning eller nytt kontrakt.

Jag väljer att tro det och hoppas spelarna och ledarna gör likadant.

Därmed önskar jag godnatt till mina kära ordbrukare. Bokstavsskötaren ska surfa runt en liten stund till innan han tar på sig sin snarkmask och landar på kudden. Sov gott, med eller utan mask, i Skinnskatteberg, Mellösa, Storuman och Bollebygd. Jag kommer tillbaka. Som en bumerang kommer jag alltid tillbaka. Förr eller senare!

Skrev visst nåt igår om att jag inte ska förvänta mig mirakel från min nya snark-mask. Men f-n vet om jag inte nästan är beredd att kalla det så efter ännu en natt "uppkopplad".

Har inget minne av att ha vaknat en enda gång under natten  utan när jag slog upp ögonen var klockan nästan halv åtta.

Bara en sån sak! Att inte vakna före klockan sex! Och jag kände mig piggare än på länge.

Dessutom var jag vrålhungrig. Vid genomgången då jag hämtade masken fick vi veta att sömnen påverkar så mycket mer av ens liv är man kanske tror. Bl.a matsmältningen blir effektivare med bättre sömn. Annars brukar jag inte vilja ha något annat än kaffe de första timmarna på dagen.

För en timme sedan blev jag visserligen lite småtrött och gäspade ett par gånger. Men det gick fort över och jag var aldrig nära att somna. Just nu känner jag mig hur pigg som helst och var nästan på väg att sticka till skogs för en stund sedan och titta efter svamp. Men en titt ut genom fönstret talade om för mig att det nog är klokt att spara det till imorgon. Det regnar visserligen inte längre men är fortfarande rejält blött på marken. Inte kul att gå i skogen då det faller droppar på en så fort man rör en trädgren. Och svamparna, om man hittar såna, är förstås också blöta och det blir fort geggigt i korgen.

Men ut ska jag fast in till stan och uträtta ett ärende på banken innan jag styr till Willys för att fylla upp kyl och frys.

Om energin håller i sig kanske det t.o.m blir ett gympass på eftermiddagen.

Hopp om livet, alltså! Folk som fått samma behandling som jag har lovat mig att "se-pappen" kommer att ge mig ett helt nytt liv. Det vore ju toppen för det gamla behöver verkligen bytas ut nu! 

Vi ses igen, kära ordbrukare i Risslinge, Övertorneå, Stora Skedvi och Laholm!

Slaget om Västernorrland är avgjort. Till nästa gång lagen möts är det Timrå som är stormästare i surströmmingsderbyt som matcherna mellan Timrå och Modo också kallas. Detta eftersom båda kommunerna är stora producenter av denna norrländska delikatess. Röda Ulven i Ö-vik och OSkars från Tynderö i Timrå kommun.

Det började dock inte bra alls med mål i baken redan efter 12 sekunder. Men Timrå kom igen och kvitterade Ö-vikarnas ledning för att sedan också ta över den med 2-1.

Som Modo kvitterade i början av den tredje perioden. Sedan spelade de kanske inte ut Timrå men var det klart bättre laget i tredje akten. Ända tills att Timrå fick power play igen.

Man gjorde 1-1 precis efter att Modo klarat av en utvisning men spelaren hade inte hunnit bli delaktig i spelet. 2-1 kom i PP liksom 3-2. De kom dessutom alldeles i slutet av utvisningen vilket brukar vara lite extra knäckande för försvarande lag. Timrå IK är, så här långt, ruggigt effektiva med en man mer på isen. Mest tack vare stjärntrion med Albin Lundin som center mellan Jens Löökke och lille trollkarlen Jonathan Dahlén. Den sistnämnde gjorde inget mål själv ikväll men var dirigenten bakom både första och andra målet genom geniala passningar till kedjekompisen Jens Löökke.

Nästan så att jag ångrar att jag inte var på plats i hallen för som match betraktat var det en härlig tillställning där två lag verkligen ville vinna. Över femtusen på läktarna gjorde också att det var fantastisk stämning matchen igenom. Nu väntar AIK borta på fredag. Matcherna på Johanneshov brukar göra mig orolig men tittar man på tabellen så ser man snabbt att AIK ligger sist och Timrå leder tabellen. Självklart är inte det något garanti för nya segrar men jag känner ändå att jag har råd att vara försiktigt optimistisk. Har inte kollat om C-more sänder matchen på TV men erfarenheten säger ju att när man möter AIK är chansen stor att det sänds i TV. Annars får jag väl streama matchen via datorn.

Snart är det dags att hänga på mig min "se-papp" och lägga huvudet på kudden. Ska bli intressant att se om jag kan se någon skillnad mot första natten med masken. Man kanske får ha lite tålamod och inte förvänta sig mirakel.

Därmed tillönskas mina kära ordbrukare en god natt med sömn som är bättre än min.

Vi ses igen! När andan faller på....

Det är inte så bökigt som man kan tro. Att sova med "snark-mask", alltså. Känslan när jag prövade den för första gången på sjukhuset igår var förstås lite egendomlig dock. Eftersom den blåser luft hela tiden blir det ett visst motstånd vid utandning. Men desto enklare är det förstås att andas in. 

Jag har alltså nu hos mig en apparat som är ganska avancerad. Den känner av och registrerar min andning och eventuella uppehåll hela natten och när jag vaknar kan jag enkelt läsa av den och få kvitto på hur det går. Kan inte precis säga att jag märker någon skillnad än så länge men läkaren som utbildade oss på maskerna igår sa också att det kan dröja uppemot en vecka innan man känner skillnaden.

"Se-pappen" uttalade hon namnet på den (behandlingen heter cpap som jag inte vet vad det är förkortning av) och min se-papp skulle först fyllas med vatten innan man kopplade in den. Jo, den ser till att hålla luften fuktig också för att man inte ska vakna av muntorrhet.

Förhoppningsvis ska denna makalösa manick få mig att vakna i munterhet istället för muntorrhet inom den närmaste tiden. Det, i sin tur, hoppas jag ska ge mig tillbaka lite mer livslust. Får jag bättre sömn kanske jag kan bli av med den där håglösheten som jag beskrivit här en och annan gång förut.

Jag tar ju liksom inte tag i saker längre som jag gjorde förut och jag tror att sömnstörningarna är en stor bov där. Utan skjuter upp och struntar i massor som jag var ganska duktig på för ett par år sedan.

Så vi får hoppas att "se-pappen" gör underverk med att blåsa nytt liv i gubben såhär på livets sensommar.

Ikväll är det dags för säsongens första drabbning mellan arvfienderna Timrå och Modo. Lite sugen är jag att åka ut till arenan och se matchen från läktaren men jag misstänker att det nog blir soffan och TV;n ändå.

Jag gruvar mig litegrand för att köra bil i mörker och om det dessutom fortsätter regna så är det blött på vägen också och då blir det ännu värre. Inte heller har jag någon som kan skjutsa mig så jag slipper köra.

Så det får nog bli sköna soffan och kaffe som redan är betalt. Och OM jag skulle bli otroligt sugen på korv med bröd som ju är stående inslag när man går på hockey så kan jag nog fixa det också här hemma.

Nu är det dock hög tid för frukost känner jag. Kaffe har jag druckit, en stor kopp, men inte ätit något. Och nu säger magen lite grinigt; "Men JAG då? Har du glömt MIG?"

Nej, magar av min kaliber låter sig inte behandlas hur som helst. De säger ifrån om man inte fyller på dem med jämna mellanrum. Så därför ska jag snarast se till att smojsa ihop en skål äggröra och lite skinka till den.

Ha en härlig onsdag, kära ordbrukare i slott och koja världen över!