"Det gick åt helvitte..." säger Lars Ekborg i klassiska monologen "Bunta ihop dom" av Beppe Wolgers från min barndom. Den är gammal men fortfarande rolig även om jag kanske inte skrattar riktigt lika mycket som jag gjorde då. Minns att jag köpte den på vinylsingel och den var så lång att man måste vända på skivan efter ungefär halva tiden. När jag kom hem spelade jag upp den för mormor men ångrade mig ganska snart. Hon skrattade så hon började hosta och blev illröd i ansiktet. Hon fick knappt åt sig luft och jag blev orolig att jag kanske gett henne hjärtsnörp eller nåt. Särskilt de där sekvenserna som var en aning ekivoka med den tidens mått fann hon hysteriskt roliga.

"Åt helvitte" gick det även för GIF Sundsvall trots verkligt tappert försök att vinna borta mot AIK. Något man inte gjort sedan 1988 gick inte igår heller.

Det är liksom symtomatiskt för lag som haft det tungt länge att man inte har marginalerna med sig. Det sprang omkring 11 st gulklädda giffare som försökte allt man kunde men deras stukade självförtroenden gjorde dem lite för försiktiga lite för många gånger och AIK kunde till sist göra 1-0.

Då kraftsamlade "Norr-landslaget" och lyckades kvittera stockholmarnas ledning. Och nu vädrade man morgonluft för som tabellen såg ut just då skulle man tagit en kvalplats.

Men det gick ju som det brukar för lag i motgång - man gjorde ett misstag på fel ställe och vips hade AIK gjort 2-1. Hade GIF fått in ett ledningsmål hade de t.o.m hängt kvar utan kval. Men förlust blev det och adjöss till allsvenskan efter fem raka säsonger.

Nu får de slicka såren ett tag och därefter börja rita upp planen för hur man ska komma tillbaka dit klubben och supportrarna vill att man ska vara - i allsvenskan. Men med den ekonomi de har och framför allt de minskade intäkter som följer med en degradering till superettan kan det kanske bli svårt att gå tillbaka upp direkt. Jag misstänker att de tvingas göra en lite mer långsiktig plan. 

Man kommer självklart att tappa de flesta av dem som har utgående kontrakt och säkerligen själva vilja göra sig av med några dyra importer. Att ha 4-5 spanjorer på avbytarbänken har ingen klubb råd med i superettan.

Jag har inge principiellt emot utländska spelare i svenska lag men jag är så gammamodig att jag tycker att tar man in spelare från resten av världen så ska det vara spetsspelare. Såna som är i stort sett givna i startelvan. Reserverna kan hellre bestå av lokala eller åtminstone regionala och yngre spelare.

Så vi lär få säga hejdå till David Batanerros magiska vänsterfot, till egna produkten Peter Wilson (som var skolkamrat med min yngste son en gång i tiden) och säkerligen några till.

Men... motgångar är ju till för att överkommas. Och för att lära sig av för framtiden. Så jag förutsätter att GIF snarast tillsätter en haverikommission som får analysera vad man gjorde fel detta år. När det gick så bra ifjol och vi hade en spelartrupp som med råge borde räcka för en mittenplats i tabellen.

Själv ska jag trösta mig med Timrå IK som spelar hemme mot Karlskrona i eftermiddag. Förra gången de möttes nere i Blekinge var det Timrå som vann och jag hoppas att historien upprepar sig.

Förmiddagen har jag ägnat åt att tillaga en stor gryta fransk kalops eller Boeuf Bourguignon som det heter på franska. Till den blir det hasselbackspotatis smaksatt med vitlök och ett glas rödtjut i första pausen i matchen.

Jag kan verkligen rekommendera att strö på granulerad vitlök när ni gör hasselbackspotatis nästa gång. Så idag håller jag garanterat vampyrerna borta för det är fem klyftor pressad vitlök i själva grytan också.

Sen är min ledighet slut och imorgon är det arbete som gäller igen. Men det känns faktiskt ganska bra för om inte annat så träffar jag ju mycket mer folk än jag gjort under de senaste tio dagarna.

Och jag vet ju att jag bara behöver jobba drygt 2½ vecka innan jag åter får en längre ledighet än bara helgen.

Såvida man nu inte tycker att jag är redo att gå tillbaka till ordinarie sysselsättning. Men jag tror nog att de lyssnar på vad sköterskan på sömnkliniken sa när jag var där förra veckan. Nämligen att jag måste bereda mig på att det kan ta några veckor och ibland månader innan man får full effekt från snarkmaskinen. Vi gjorde ju lite justeringar då pch det kan nog hända att det behöver göras fler längs vägen.

SÅ jag tänker nog försöka klamra mig fast vid mitt rehabjobb så länge det går. För jag märker ju att jag mår bättre av att sova på nätterna hela tiden. Så med lite tur har vi passerat jul och nyår innan jag ska gå tillbaka till mitt vanliga  arbete och de som är kvar av arbetskamraterna. Vet att 2-3 stycken redan har lämnat och ersatts av nya förmågor.

Därmed avslutas dagens funderingar och jag ska ge mig iväg och köpa hem potatis till närmaste tidens behov.

Ha en fin söndag, kära ordbrukare i slott och koja i vår vackra värld!