Alla inlägg den 14 november 2019

Av Göran - Torsdag 14 nov 19:58

Dränerad! Ja, på kraft och energi, alltså. Tur att det bara handlade om EN dag som jag skulle vikariera som portvakt. Tror inte jag har upplevt en så stressfull dag där sedan förra årtiondet. När jag började där för allra första gången. Då pågick ombyggnad av fabriken och området inrymde en herrans massa entreprenörsfirmor från en herrans massa länder. Vi hade tyskar, norrmän, islänningar, portugiser och polacker som man skulle koppla samtal till plus leveranser av alla möjliga slag på samma gång som vår egen produktion skulle skeppas ut till kunderna. På den tiden var vi fem personer under de mest intensiva timmarna och det behövdes verkligen. Nu klarar en person, i nödfall, att ta emot besökare, sköta telefonväxeln samt guida leverantörer och kunder rätt. 2008 var det full jobb för en person bara att släppa in och ut alla fordon medan växeln bemannades av minst två för att hinna svara. Vi hade dessutom en hel del annat smått och gott att göra om dagarna så i jämförelse med det var väl dagen idag en västanfläkt. 

Jag hade öppningen imorse och var således ensam fram till halv nio då, Rebecka, den andra vikarien dök upp. Och jag minns inte när jag senast registrerade in så många bilar och besökande människor. Man håller på att byta ut järnvägsspåren på området samt att lägga ny asfalt där man brutit upp den gamla för järnvägen. Och det är förstås just detta som gör att man knappt fick en lugn stund förrän min tillfälliga kollega kom till jobbet.

Allt det där känns i huvudet nu och det ska nog inte dröja så länge innan jag kryper ner mellan lakanen för välförtjänt vila och sömn inför veckans sista arbetsdag.

En av arbetskompisarna från förrådet kom förbi och häcklade mig lite när jag hade som mest att göra. Han sa att jag jobbat mer på den minut han stått och tittat än han sett mig göra under en hel dag på förrådet.

En smärre överdrift, förstås, men det ligger lite i vad han sa. Tänkte nyss att det kanske är just därför jag känner mig så sliten och tom i huvudet. För att jag vant mig vid att fördriva tid utan att ha ett smack att göra långa stunder.

Så jag svarade honom att det berödde på att jag kan så mycket mer av portvaktsjobbet. Där fick jag en två veckors väl planerad utbildning när jag en gång började där. På förrådet har jag inte fått någon utbildning alls i egentlig mening. Det jag kan har jag lärt mig mest av egen kraft plus givetvis med hjälp och svar från mina mest erfarna arbetskamrater där.

Skulden för det lägger jag på den fårskalle som företaget anställt som personalchef (även om han själv döpt om sin befattning till "HR-manager") och som skickade mig till förrådet på rehabplats för snart ett år sedan. Och jag glömmer aldrig känslan då jag steg in genom dörren första dagen och möttes av fem frågetecken som inte hade fått någon som helst införmation om att jag skulle jobba där ett slag. Så de rår ju inte för det. Hade HR-managern behagat berätta det så kanske de hade haft någon slags plan när jag kom. Jag kan säga att man känner sig ganska obetydlig i det läget då personalansvarige chefen inte bryr sig mer än så.

Men jag valde ju att ta skeden i vacker hand och spela med i teatern som företaget kallar rehab. Jag beslöt att dra så mycket nytta och glädje jag kan av den situation de satt mig i. Jag gör mig ingen som helst brådska att bli rehabiliterad nog att skickas tillbaka till skiftgången. Jag tjänar ju samma pengar nu och får sova på nätterna. Låt vara att jag inte får lika många dagar ledigt som resten av skiftlaget men jag är ändå ledig mycket mer än övriga daggående. Jag frågar alltså inget alls, försöker inte få fram svar på vad de planerar utan jag bara väntar ut dem.

Jag har dessutom, i praktiken, ingen chef. Formellt sett har jag samma chef som uppe i fabriken men henne ser jag bara som hastigast då hon springer in för att hämta något. En eller max två gånger i månaden. Och oftast tänker hon inte ens på att säga hej till mig. Går förbi utan att se mig. Som om jag vore luft...

Han som är chef över förrådet har inte mig alls i sina rullor och kan inte ens se efter om jag ber honom ta reda på hur många timmar kompledigt jag har innestående. Varje chef kan bara se sin egen personal i datorn. 

Det gör att om jag ville så skulle jag med lätthet kunna tillbringa sista timmen varje arbetdag i duschen eller träningslokalen. På betald arbetstid. Risken att bli påkommen vore ytterst liten.

Men jag vill inte chansa och kanske därmed ge dem en anledning att dra åt tumskruvarna på mig. Därför flyter jag liksom bara med och gör min del på förrådet. D.v.s det jag kan och har lärt mig själv. Försöker ställa upp för arbetskamraterna så mycket det går fast utan att överdriva.

Men ska sanningen fram så har jag tillbringat ett antal dagar varje månad med att göra nästan ingenting mer än att sitta och pilla på telefonen som en annan trettioåring. Spelat kort (patience) på mobilen, surfat på nätet och spelat Quizkampen på arbetstid.

Imorgon är det alltså fredag och är det lika lugnt som det brukar på fredagar så ska jag ändå ta och städa lite grand så att de som kan allt det där som jag inte fått lära mig kan ägna mig åt det medan jag agerar städgubbe.

Och det är väl inte det sämsta. Det blir ju fint när man har kört sopmaskinen över de största golvytorna efter att ha handsopat där det inte går att köra den. Det borde ge i alla fall 5000-6000 steg på stegräknaren i min "aj-fån".

Sängen, kudden och snarkmaskinen ropar förföriskt på mig nu så jag ska avsluta dagens svammel med att tillönska mina vördade ordbrukare en angenäm natt, en fin fredag och en härlig helg därefter.

Sköt om er! Så ingen annan måste göra det...

ANNONS

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< November 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se