En frostnupen novemberlördag. Vad gör man med den? Än så länge har jag i alla fall inte uträttat några större gärningar och knappt ens några mindre mer än att brygga mitt kaffe och ordna frukost för några timmar sedan.

Denna frukost tycks min ansenliga mage ha glömt nu för den påstår ivirigt att svältdöden är nära, att den inte fått vad den vill ha och behöver på evigheters evighet.

Men jag tar det med ro, vet ju själv att jag absolut inte är nära någon svältkatastrof. Ska iväg snart och handla hem middagsmat och tänkte ta svängen förbi närmaste bensinmack som ju numera även är korvkiosker. De tar tio kronor för en kokt med bröd så om jag slantar upp en tjuga så duger det gott som lunch. 

Men innan dess ska Madame Citroen varmköras, hennes rutor ska skrapas rena från is. Eftersom jag inte är så lång (175 cm när jag mönstrade för militärtjänst 1975) och bilen ganska bred är det lite svårt att nå mitten på vindrutan. 

Men min Madame är ju en Citroen så jag sänker bara ner chassit på lägsta möjliga så blir det enklare att nå.

Och skulle vi få mycket snö så går jag andra vägen, höjer upp henne så mycket det går och får därmed markfrigång värdig en terrängbil nästan.

Sverige är nu klara för fotbolls-EM nästa sommar efter seger mot Rumänien på bortaplan igår kväll. Men jag är nästan gladare över att Rumänien förlorade än att SVerige vann, även om det är samma sak. För som deras publik bar sig åt mot Alexander Isak igår förtjänar de inte att få se sitt landslag i större mästerskap. Stora delar av den rumänska publiken skrek rasistika tillmälen och gjorde "ap-ljud" så fort den mörkhyade Alexander hade bollen. Det är så fult, så ovärdigt, så barnsligt och dumt att hela nationen Rumänien borde skämmas idag.

Det behöver dock ingen i Timrå IK göra för innan fotbollen började betvingade man Västervik i Småland igår kväll. Och nu börjar jag tycka att de håller på att hitta det där jag saknat under nästan hela hösten. Även när det gick som allra bäst, i början av säsongen, tyckte jag mig se att de inte riktigt får ut sin fulla potential. Men nu är man på väg dit efter två raka bortsegrar mot AIK och Västervik. Som, i och för sig, inte är några topplag detta år men ändå. I matchen mot AIK gjorde ju till och med "Lill-Emil" (Berglund) mål och det sker minsann inte ofta. Att AIK just då hade målvakten i båset för att satsa på sex utespelare är förstås en bidragande orsak. Emil är ändå en av mina absoluta favoritspelare i TIK. För han gör nämligen aldrig en dålig match. Även om hela laget underpresterar så ser han alltid till att ha gett allt när slutsignalen går och i försvarsspelet är han oumbärlig med sin inställning och kampvilja.

Och man kan ju inte ha ett lag som bara består av skyttekungar heller.

Nu är det matchfritt till på onsdag då Timrå möter Almtuna. Jag hade läst fel och trodde att det var länsderby mot Modo då men det dröjer ännu ett tag innan dess. Ända till 20/12 om jag sett rätt denna gång.

Därmed ska jag ta på jacka och skor och gå ut för att skrapa isen från bilen och sedan åka och handla mjölk och lite andra småsaker. Tror nästan att jag ska steka falkorv med potatis och senapssås till middag idag.

Ha  en fortsatt fin helg, kära ordbrukare i Moheda, Laholm, Överkalix och Frändefors. Vi ses igen!