Inte de minsta biverkningar från gårdagen då jag vaknade vid sjutiden imorse. Men det hade jag väl inte förväntat mig heller med tanke på att jag dels inte var ute särskilt sent och inte heller spolade i mig några kopiösa mängder starkvaror. Det underbart goda tjeckiska ölet Staropramen drack jag till maten efter att ha druckit en likadan medan jag och en kompis väntade in resten av sällskapet. Fyra stycken blev det innan jag tackade för mig och åkte hem med halvtiobussen. Jag drack alltså gott och åt nästan ännu godare.

När jag fick menyn i handen hörde jag hur flera i gänget berömde pepparsteken och tänkte beställa det, jag också. Men så såg jag att några rader därunder stod ett konstigt namn som jag glömt men det var grillad oxfilé plus en halv hummer. Snåljåpen inom mig surnade dock till vid priset som var 329 kronor. Pepparbiffen kostade "bara" 289.

Som tur var tog jag mitt förnuft till fånga och insåg att när man går ut så sällan som jag gör så behöver man väl inte snåla på fyrtio kronor hit eller dit. Det är ju småpengar i sammanhanget. Så jag beställde oxfilén.

Hummern var nog den minsta hummer jag sett men det behövdes inte större heller när jag hade en maffig köttbit, stekt potatis och pepparsås dessutom.

Och gott var det. Fenomenalt gott!

Och trevligt hade vi det också. Mina två gamla skolkamrater var på väg att bryta upp, de också, när jag gick för att hinna med bussen. Kvar blev då två fyrtioplussare och två som är några år yngre än jag. Så jag hoppas att deras kväll fortlöpte i samma gemytliga stil och att ingen av dem föll ur ramen eller råkade ut för några missöden.

Tror dock att en av dem, den yngste på förrådet, kanske inte mådde lika bra som jag när han vaknade idag. För han hade grundat rätt duktigt hemma hos en annan arbetskompis och var lätt sluddrig i talet redan när vi satte oss till bords. Men, som sagt, jag kan bara hoppas att allt gick bra.

För säkerhets skull lät jag dock madame Citroen stå på sin P-ruta ända till 14-tiden då jag gjorde mig en sväng till Lidl för att fylla på mat till sonens kattoxe samt fylla på lagret av smörgåsmat med skinka och salami.

Tvättat har jag också hunnit med så nu har vi rena strumpor, handdukar ochh skjortor igen ett tag.

Madamen förresten... Löste ut henne från fordonskliniken igår och jag börjar tycka att regering och riksdag ska ta och införa ett högkostnadsskydd även för gamla bilar. Hon är ju tonåring (15) gubevars och alla vet ju att såna kan vara lite lynniga och oberäkneliga. Men nu är hon i alla fall laglig att köra i ett år igen. Lyktglasen blev nästan som nya efter poleringen och de övriga småfelen är också fixade. Det kostar att ha bil, både gammal och nytt.

Nu har jag, i och för sig, aldrig ägt en ny bil. Den nyaste jag har haft var min allra första. En ljusbrunmetallic Ford Taunus som var två år gammal då jag köpte den 1976 med färskt körkort på fickan.

Efter det har det visst bara gått utför och de bilar jag köpt eller bytt till mig har alla varit runt tio år gamla eller mer. Madamen har jag nu haft i 3½ år och det kommer att göra ont i hjärtat den dag vi ska skiljas åt för trots att hon krånglat mer och kostat mer i reparationer än någon annan bil jag haft så är kärleken ändå stark och jag trivs fortfarande alldeles utmärkt i hennes mjuka famn med ratten i händerna.

Det blev ju ingen Eurojackpot igår heller så nästa vecka är den uppe i nästan en hel miljard. Och skulle jag vinna den så kommer jag helt säkert att köpa mig en ny bil. Men då behåller jag madamen ändå. Köper eller hyr ett fint garage åt henne där hon kan få bo och så kommer jag dit och kör en sväng då och då. Givetvis ska hon servas, besiktas och repareras  utan minsta gnäll om "dyrt" från min sida. Hon är ju familjemedlem och såna ska man vara rädd om.

Inte heller travet gav några förmögenheter denna vecka. Fick ju visserligen 24 kronor för en rad med fem rätt. Som så ofta förr var det mina "spikar" som sprack. Jag måste bli bättre på att välja ut de säkra vinnarna om jag ska kunna hoppas på större vinster på travet. Eller övergå till att helt lita på Harry Boy. Det är frågan om inte det ger större vinstchanser. För att arbeta sig till rikedom är inte möjligt när man närmar sig pensionen och inte tjänar såna summor att man kan lägga undan 15000 eller så i månaden.

Nej, jag vore nöjd om jag kunde vinna tillräckligt för att bli skuldfri. Då skulle jag pensionera mig senast om ett drygt år då jag fyller sextiotre. Har kollat och räknat på nätet och det tycks vara så att det finns någon sorts brytpunkt där för det var stor skillnad mellan att gå vid 63 mot 62.

Det senare fyller jag ju om en månad räknat från imorgon. Och om jag visste att jag fick jobba som nu hela vägen till 65 så skulle jag nappa direkt. Men mina dagar på förrädet är nog räknade nu, misstänker jag. Jag ska dock göra vad jag kan för att hänga kvar så länge det går.

Nu ska jag gå och titta på vad som återstår av "Så mycket bättre". Tycker inte att det är lika kul att se i år när det bara handlar om de som varit med redan. Men TV 4 kanske hade slut på idéer eller så kanske inte tillräckligt många av de som ansågs intressanta att ha med ville vara med...

Ha en fortsatt fin helg, kära ordbrukare i Vappersta, Karlholmsbruk, Sangis och Vedevåg!

En arbetsvecka snart klar. Bara imorgon kvar innan vi åter har helg och givetvis ledigt för mig och alla andra som jobbar dagtid. Veckan har varit lite upp och ner, kan man säga. Till att börja med så tog jag kontakt med hyresvärden och undrade om ingen snart ska komma och göra rent fläktkanalerna över spisen. Jag bodde hos samma hyresvärd mellan 2004-06 också och på den korta tiden vet jag att jag två gånger fick brev med en fullmakt som skulle hängas på ytterdörren där jag godkände att sotaren fick gå in med huvudnyckeln för att just rengöra fläktkanaler.

Men någon gång mellan 2006-2011 ändrades lagen om att sotarna själva skulle schemalägga besöken hos kommunens innevånare utan man får själv beställa hem dem. Fastighetsägaren är alltså ansvarig för att rökkanaler och skorstenar är i skick så inte brandfara uppstår.

Och på de nästan 9 år som jag bott i den här lägenheten har jag inte fått ett enda sådant brev. Inte heller har någon ringt på när jag varit hemma för att komma och göra rent. Problemet aktualiserades då jag själv rengjorde det ytliga filtret och det började droppa ner fett på spishällen. Då kikade jag upp och allt jag såg var brunt. En tjock beläggning runt hela kanalen så långt man kunde se. 

Men i måndags skickade de till sist hit en vaktmästare som bytte alla filter och gjorde rent. Och jag misstänker att det är samma sak med hela deras fastighetsbestånd. Jag tror att de missade att skapa rutiner för det när lagen ändrades så antagligen är det ungefär lika skitigt i alla deras lägenheter. Men nu är det i alla fall rent hos mig och jag ska fråga mina grannar om det är likadant hos dem att ingen varit där och rensat på evigheter.

Så nu är frågan vad som gäller för öppna spisen som jag varit så glad åt i alla år. Törs jag elda i den alls? Eller blir det skorstensbrand om jag tänder en brasa? Får nog ringa värden en gång till...

Sen i tisdags kom nästa trauma. Jag satt här och surfade i godan ro då plötsligt skrivbordslampan blinkade till på samma gång som datorn tvärdog. Jag gjorde flera fruktlösa försök att starta den men den var svart som en novembernatt. Eller som sonens katt.

Så det blev att leta fram min gamla laptop från tidig jura-period och försöka veva igång den. Efter mycket väntan på uppdateringar gick den till sist att använda. Men den var ju segare än knäck. Allt gick i sslow motion och jag blev halvt vansinnig ganska snart över att allt tog så lång tid. 

Men igår fick jag en tanke i huvudet och mindes arbetskamraten Micke från förra årtiondet som råkat ut för ungefär samma sak. Han hade fått för sig att försöka med att byta strömkabeln och då hade hans dator klickat igång. Det hade alltså blivit någon sorts kortslutning i kabeln eller kontakterna.

Så jag drog fram databurken ur hyllan under skrivbordet och drog ur strömkabeln. Luktade på den för att känna om den luktade bränt men det gjorde den inte. Så jag satte den bara tillbaka och såg till att den satt i ordenttligt innan jag tryckte på den lilla startknappen. Och, kan ni tänka er, datorn startade liak fint som den gjort i ett par år nu.

Vet inte om vibrationer från fläktarna kan få den att glida ur så att det blir sämre kontakt eller om sonens katt varit på upptäcktsfärd en gång för mycket bakom datorn och lyckats trampa för hårt på den. Funkar gör den igen och det gjorde mig alldeles fantastiskt glad eftersom jag slipper köpa en ny.

Särskilt med tanke på att imorgon ska madadme Citroen till verkstad för åtgärd av anmärkningarna från besiktningen så utgifter finns ju redan så att det räcker. Inte för att jag tror att det blir sååå dyrt men ett par tusenlappar måste jag nog hosta upp för att få henne laglig och fin igen.

Orosmolnet är lyktglasen på strålkastarna fram. De är liksom "mjölkiga" om ni förstår vad jag menar och det är det som ger en diffus ljusbild som bilprovningen slog ner på. Jag tror och hoppas att det är utsidan som är värst och då bör de gå att polera så de blir klara och fina igen. Annars måste de bytas och då rusar priset i höjden. Spritt nya från citroenfabrikerna i Frankrike går loss på 4 500 kr/styck. Men att jag betalar niotusen för att fixa dem finns ju inte på kartan utan då får jag väl köpa bättre begagnade från någon bilkyrkogård. Från någon madame som inte behöver dem längre.

Men oavsett vilket så tänker jag avsluta veckan med lite stillsamt krogröj tillsammans med mina tillfälliga(?) arbetskamrater på förrådet. Vi började prata för en månad sen om att gå ut och äta tillsammans och bad vår chef att försöka utverka de så kallade trivselpengarna som företaget ännu inte avskaffat. 500 kronor per anställd och år.

Men beskedet dröjde så till slut beslutade vi att gå ut och käka en bit och dricka lite gott därtill oavsett om företaget betalade eller ej. Så bord är bokat till imorgon kväll och idag kom beskedet att chefen ovanför vår chef hade gett bifall till en middag men då ska hela hans avdelning vara med. Och det blir i dececmber.

Så morgondagens festligheter sker på egen bekostnad men jag tänker unna mig det ändå eftersom jag nästan aldrig går ut och roar mig mer än någon enstaka lunch på resturang med något eller några av mina barn. Jag ska unna mig något gott att äta och låta några kalla stora starka skölja min strupe också. Det får väl kosta en femhundring eller så då, det kan inte hjälpas. Turligt nog bor jag på ett ställe som kanske har traktens bästa bussförbindelser så jag behöver inte slösa på att åka taxi när krafterna sinar och det blir dags att åka hem. Sista bussen på fredagnätter tror jag går lite efter klockan två på natten och då är jag säkerligen i säng för länge sen.

Mina "nattsudd" blir inte lika sena som då man var en ung och fager yngling och kunde hålla igång tills solen gick upp.

Men allt har ju sin tid och jag är så nöjd med att få äta och dricka gott i glada vänner lag i ett par timmar och sedan åka hem och sova. Och jag är ju inte ensam om att vara till åren heller. Två damer i gänget är årsbarn med mig och gick på samma skola i högstadiet och med den ena var jag dessutom klasskamrat under de tre första skolåren i det tidiga sextiotalet. Misstänker att inte heller dessa två stannar ute hela natten.

Se där, än en gång har jag totat ihop ett långt inlägg av nästan ingenting. Av saker som väl egentligen inte intresserar någon annan än mig själv. Men som jag sagt förut; Det står var och en fritt att läsa eller låta bli så du som läste ända hit får faktiskt skylla dig själv. Det var ditt val, inte mitt.

Icke desto mindre tackar jag dig som läste. Men nu ska jag inte störa mer utan invänta slutet på dagens V64-omgång på min närmaste travbana, Bergsåker innan sängen. Bara så jag får konstatera att jag inte blev miljonär ikväll heller.

Å andra sidan satsade jag ju bara 36 kronor så förhoppningarna är inte jättestora. Men en liten extraslant att festa för imorgon vore ju inte fel...

"Det gick åt helvitte..." säger Lars Ekborg i klassiska monologen "Bunta ihop dom" av Beppe Wolgers från min barndom. Den är gammal men fortfarande rolig även om jag kanske inte skrattar riktigt lika mycket som jag gjorde då. Minns att jag köpte den på vinylsingel och den var så lång att man måste vända på skivan efter ungefär halva tiden. När jag kom hem spelade jag upp den för mormor men ångrade mig ganska snart. Hon skrattade så hon började hosta och blev illröd i ansiktet. Hon fick knappt åt sig luft och jag blev orolig att jag kanske gett henne hjärtsnörp eller nåt. Särskilt de där sekvenserna som var en aning ekivoka med den tidens mått fann hon hysteriskt roliga.

"Åt helvitte" gick det även för GIF Sundsvall trots verkligt tappert försök att vinna borta mot AIK. Något man inte gjort sedan 1988 gick inte igår heller.

Det är liksom symtomatiskt för lag som haft det tungt länge att man inte har marginalerna med sig. Det sprang omkring 11 st gulklädda giffare som försökte allt man kunde men deras stukade självförtroenden gjorde dem lite för försiktiga lite för många gånger och AIK kunde till sist göra 1-0.

Då kraftsamlade "Norr-landslaget" och lyckades kvittera stockholmarnas ledning. Och nu vädrade man morgonluft för som tabellen såg ut just då skulle man tagit en kvalplats.

Men det gick ju som det brukar för lag i motgång - man gjorde ett misstag på fel ställe och vips hade AIK gjort 2-1. Hade GIF fått in ett ledningsmål hade de t.o.m hängt kvar utan kval. Men förlust blev det och adjöss till allsvenskan efter fem raka säsonger.

Nu får de slicka såren ett tag och därefter börja rita upp planen för hur man ska komma tillbaka dit klubben och supportrarna vill att man ska vara - i allsvenskan. Men med den ekonomi de har och framför allt de minskade intäkter som följer med en degradering till superettan kan det kanske bli svårt att gå tillbaka upp direkt. Jag misstänker att de tvingas göra en lite mer långsiktig plan. 

Man kommer självklart att tappa de flesta av dem som har utgående kontrakt och säkerligen själva vilja göra sig av med några dyra importer. Att ha 4-5 spanjorer på avbytarbänken har ingen klubb råd med i superettan.

Jag har inge principiellt emot utländska spelare i svenska lag men jag är så gammamodig att jag tycker att tar man in spelare från resten av världen så ska det vara spetsspelare. Såna som är i stort sett givna i startelvan. Reserverna kan hellre bestå av lokala eller åtminstone regionala och yngre spelare.

Så vi lär få säga hejdå till David Batanerros magiska vänsterfot, till egna produkten Peter Wilson (som var skolkamrat med min yngste son en gång i tiden) och säkerligen några till.

Men... motgångar är ju till för att överkommas. Och för att lära sig av för framtiden. Så jag förutsätter att GIF snarast tillsätter en haverikommission som får analysera vad man gjorde fel detta år. När det gick så bra ifjol och vi hade en spelartrupp som med råge borde räcka för en mittenplats i tabellen.

Själv ska jag trösta mig med Timrå IK som spelar hemme mot Karlskrona i eftermiddag. Förra gången de möttes nere i Blekinge var det Timrå som vann och jag hoppas att historien upprepar sig.

Förmiddagen har jag ägnat åt att tillaga en stor gryta fransk kalops eller Boeuf Bourguignon som det heter på franska. Till den blir det hasselbackspotatis smaksatt med vitlök och ett glas rödtjut i första pausen i matchen.

Jag kan verkligen rekommendera att strö på granulerad vitlök när ni gör hasselbackspotatis nästa gång. Så idag håller jag garanterat vampyrerna borta för det är fem klyftor pressad vitlök i själva grytan också.

Sen är min ledighet slut och imorgon är det arbete som gäller igen. Men det känns faktiskt ganska bra för om inte annat så träffar jag ju mycket mer folk än jag gjort under de senaste tio dagarna.

Och jag vet ju att jag bara behöver jobba drygt 2½ vecka innan jag åter får en längre ledighet än bara helgen.

Såvida man nu inte tycker att jag är redo att gå tillbaka till ordinarie sysselsättning. Men jag tror nog att de lyssnar på vad sköterskan på sömnkliniken sa när jag var där förra veckan. Nämligen att jag måste bereda mig på att det kan ta några veckor och ibland månader innan man får full effekt från snarkmaskinen. Vi gjorde ju lite justeringar då pch det kan nog hända att det behöver göras fler längs vägen.

SÅ jag tänker nog försöka klamra mig fast vid mitt rehabjobb så länge det går. För jag märker ju att jag mår bättre av att sova på nätterna hela tiden. Så med lite tur har vi passerat jul och nyår innan jag ska gå tillbaka till mitt vanliga  arbete och de som är kvar av arbetskamraterna. Vet att 2-3 stycken redan har lämnat och ersatts av nya förmågor.

Därmed avslutas dagens funderingar och jag ska ge mig iväg och köpa hem potatis till närmaste tidens behov.

Ha en fin söndag, kära ordbrukare i slott och koja i vår vackra värld!