Det går åt rätt håll nu. Jamen, mörkret har ju kulminerat och vi går åter mot ljusare tider. Vintersolståndet är över och nu blir det en aning ljusare för varje dag. Julen står för dörren och jag vet nu att jag ska fira den med mina söner. 

Äldre dotern som bor i Stockholm firar med sambons släktingar och lilltjejen med en f.d arbetskamrat. Men grabbarna firar med mig. Yngstingen bor ju här så det faller sig liksom naturligt. Store sonen bor i samma hus men vill tillbringa kvällen med flickvännen så vi har beslutat att äta vår jullunch vid 13-tiden så hinner man stöka undan mat och annat innan Kalle Anka. Imorgon, som är dan-före-dan ska jag tvätta plus laga köttbullar och koka senap.

Handla måste jag också göra så jag har en skinka att griljera imorgon kväll.

Men sedan är det mesta klart och jag kan njuta julens stillhet medan vi plockar i oss prinskorvar, sill och Janssons frestelse. Några kalla pilsner lär få skölja min strupe tillsammans med den obligatoriska OP Andersson som är lika självklar som skinkan på julbordet.

Kalvsylta är också gott på julbordet liksom revbensspjäll och rödbetssallad. Några goda ostar ska också få plats liksom sill i olika former och smaker.

Men... åren har lärt mig att det inte spelar så stor roll vad som finns och inte finns på julbordet. Det går bra ändå!

Man måste nästan ingenting när det gäller maten. Om alla gäster får vad just de vill ha så funkar det med betydligt färre fat än de flesta ställer fram. Därför känner jag mig lugn inför det julbord jag kommer att servera.

Jag vet ungefär vad mina söner gillar och inte gillar och eftersom det stämmer ganska bra med vad jag själv vill ha så är jag ganska lugn inför firadet-. Och det räcker bra för mig. Varför försöka överträffa fantasier som ändå inte finns?

Därmed tillönskas de kära ordbrukarna en riktig Gd Jul och ett Gott Nytt År!