Jag tycks vara inne i ett stim just nu. Från att ha haft 8-20 besökare per dag får jag pllötsligt 50-60 och t.o.m mer vissa dagar. Man undrar ju om det är någon slumpgenerator i det stora högkvarteret som hängt sig och skickar alla som slumpar runt just till mig. För jag har väl svårt att tro att folk helt plötsligt upptäckt hur geniala inlägg som just jag skriver och därför kommer tillbaka ideligen.

Inte heller har det någon betydelse om jag producerat något nytt eller ej för under den gångna veckan gick flera dagar utan att jag skrev ett enda ord men ändå höll besökarantalet i sig på denna för mig skyhöga nivå.

Så jag antar att nu gäller det att vara ödmjuk och inte få hybris bara för att jag fått ett uppsving när det kommer till antalet besökare per dag. Det beror säkert på någon tillfällighet bara. Snart är jag säkert tillbaka på min vanliga nivå.

D.v.s 8-15 besökare per dag och en liten skara trogna som även kommenterar ibland.

Och jag är ju nöjd med det. Har sagt det förr och säger det igen - jag skriver inte för någon annan utan mest för mig själv. För att jag tycker om ord, tycker om att skriva. Hur många som läser är egentligen av underordnad betydelse.

Samtidigt kan jag inte neka till att det är lite smickrande om fler väljer att läsa mina oviktigheter. Visst sväller egot en aning då jag ser att 64 istället för 14 har läst mina texter.

Lördagen går mot sitt slut nu och endast söndag återstår innan det åter är dags att stiga upp vid halv sex för att packa matväskan och åka till "gruvan". En söndag som kommer att tillbringas till stor del i tvättstugan.

Sen ska jag kolla upp när Sverige spelar sista matchen i Channel One Cup i Ryssland och försöka hinna se di svenske mot tjeckerna. Såg gårdagens match mot Ryssland men missade dagens mot Finland eftersom den gick så tidigt (redan vid nio imorse).

Annars... så har det varit V75-tävlingar på min närmaste bana, Bergsåker, idag. Och hade jag bara prickat in fem fler vinnare än jag lyckades med så hade jag varit miljonär vid det här laget. Sju rätt betingade nämligen nästan fem miljoner kronor på toton idag. Två rätt har ingen någonsin blivit rik på. Ska vara  på Dagens Dubbel då...

Därmed får det duga för idag. Ha en fortsatt härlig lördagkväll tillsammans eller var för sig, kära ordbrukare i Väckelsång, Tibro, Östanskär och Lidensboda. Vi ses igen! När andan faller på...

Fredag den trettonde går mot sitt slut utan att några allvarliga incidenter inträffat. Åtminstone inte för mig. Tvärtom skulle jag väl snarare säga eftersom Timrå spelade ut Karlskrona på hemmaisen ikväll och vann med klara 5-1.

Siffrorna kan ju ljuga lite ibland men om jag säger att Timrå dessutom vann skottstatistiken med 29-8 så förstår väl alla att det handlade om spel mot ett mål i stort sett.

Så då har man alltså (nästan i alla fall) överlevt ännu en fredag den trettonde utan större missöden. På jobbet var det en helt normal fredag även om vi fick många leveranser som skulle läggas ut på rätt hylla/fack så vi hittar dem lätt när någon kommer och vill ha ut dem från oss. Men det gjorde ju bara att tiden gick snabbare än när det är stiltje.

Vid tvåtiden beslutade jag att nyttja lite av all plusflex jag samlat på mig och gå hem lite i förväg. Efter en snabb dusch ställdes kosan mot Birsta och godisjätten Candyworld där jag handlar råvaran för mitt missbruk, nämligen snus.

510 kronor tar de för en stock (tio dosor) General lössnus, extra stark. På min närbutik här hemma vill de ha 62 kronor per dosa. Alltså tjänar jag 11 kronor för varje dosa om jag handlar på CW istället.

Det låter ju egentligen som småpengar men om man istället säger att jag spar 110 kronor per stock så låter det genast som en betydligt bättre slant.

Nej, man är och förblir en småhandlare. Det är lika bra att erkänna på en gång. Någon storfräsare är man inte och lär aldrig bli. Om nu inte Eurojackpoten tickar in förstås...

Men den sannolikheten är så försvinnande liten att den nästan inte finns. Ändå gör den ju det om man har spelat. Och jag har ju en stående rad sedan några år så jag får väl kolla av den innan jag kryper ner under täcket och spänner fast grimman runt skallen.

Sov gott, kära ordbrukare i Vuollerim, Skags Udde, Tjörn och Österbybruk. Vi ses igen! När andan faller på...

Bromsade in och mellanlandade här ett slag innan sängdags. Kanske blir det ett inlägg, kanske inte. Beslöt mig för att låta fingrarna dansa på tangentbordet för att se om de kan skapa något värt att publicera eller inte.

Arbetsveckan lider mot sitt slut. Bara fredag kvar nu innan man får sin efterlängtade helg. Som ju också försvinner i ett nafs. Den går oftast så fort att man knappt ens hinner med.

Fredag den trettonde imorgon men jag tillhör inte dem som låter det bekymra mig. Jag diskriminerar inga datum eller veckodagar, tycker alla dagar är de andra ungefär lika och tror inte på gammalt skrock.

Lägger t.ex nycklar på bordet ibland och är inte rädd för att gå under en stege Såvida det inte står en människa på den med en färgburk eller verktyg som jag riskerar att få i skallen.

Inte heller bekymrar jag mig så värst om jag skulle råka ha sönder en spegel. Och om jag skulle spotta tre gånger för att en svart katt korsar min väg skulle golven här hemma snart bli ganska ofräscha eftersom sonen kattoxe är svartare än en natt i en kolkällare

Idrottsmän sägs dock vara lite mer skrockfulla än gemene människa. Finns många som tror att de t.ex måste knyta högerskon före vänster för annars går matchen åt pipan. Tänkte lite på det imorse faktiskt medan jag skrudade om till arbetsuniformen. Hade ställt fram båda skyddsskorna på träbänken framför skåpet men högerdojan råkade ramla ner på golvet. Tänkte någonstans att jag skulle ta på skon på vänster fot innan jag plockade upp den andra men det kändes liksom fel så det blev högerskon först ändå. Inte på grund av någon tro på tur eller otur utan bara för att jag tydligen är inrutad till att göra så. Och visst är vi lite som korna där, vi går gärna till samma bås varje gång. Råkar det sedan sitta någon annan på den plats där vi brukar sitta i personalrummet säger vi förstås ingenting utan sätter oss någon annanstans. Detsamma upplever jag när jag tagit av arbetskläderna och går för att duscha innan jag åker hem och det står någon annan i "min" duschkur. Jag ställer mig förstås i någon av de åtta andra duschar som finns och säger givetvis ingenting. Men om vi är riktigt ärliga så känner vi ändå en vag irritation över att någon rubbar våra cirklar på det viset.

Vanor och rutiner är förstås både på gott och ont. På gott därför att de förenklar tillvaron, vi slipper tänka utan kan göra som vi gjort i alla tider eller åtmnstone sedan ganska lång tid.

Å andra sidan tror jag att det är nyttigt att utmana sin hjärna i det lilla. Att medvetet välja en annan plats i fikarummet eller vid sitt eget köksbord än där man alltid sitter vidgar ju faktiskt världen en aning. För då märker vi ju ganska snabbt att vi inte dog av det. Eller att tvinga sig att ta på vänster sko före den högra fast man alltid gör precis motsatsen.

Kanske man skulle testa det redan imorgon bitti. Fast.... törs man det? När det är fredag den 13;e...?

När jag går och lägger mig ikväll, om någon timme eller så, är det ett helt år tills jag vaknar. Eller?

Jo, men det måste det ju vara för då jag lägger mig är jag sextioett och imorgon bitti blir jag sextiotvå. Och det är ju en skillnad på ett år. Några Nobelpris blir det inte i år eftersom jag redan ifjol förkunnade för familj och släkt att jag slutat fira födelsedag. I alla fall i bemärkelsen att barnen, syrran med make m.fl ska komma med presenter och jag ska bjuda på tårta. Födelsedag är roligt när man är barn och tonåring. Man kan säga att födelsedag är roligt så länge det är positivt att bli äldre. Då borde det väl egentligen sluta att vara roligt när man uppnått den sista av milstolparna som är förknippade med åldersgränser. Då borde det upphöra efter 20 som är åldersgränsen för att få handla på systemet.

Innan har man ju flera såna där milstolpar. Sju är ju året då man börjar skolan, tio är tvåsiffrigt, Vid 13 blir man tomåring och får köra moped när man fyllt femton. Lätt motorcykel och traktor kan man väl fortfarande få körkort för vid sexton års ålder och vid 18 blir man myndig och får rösta och ta körkort. 

Efter 20 finns liksom inga såna åldrar att längta till. Och efter sextio inser ju varje någorlunda klok människa att man ju har det mesta av framtiden bakom sig. I vart fall känns det inte intressant att göra någon stor affär av sina födelsedagar.

Men visst ska jag väl ändå fira lite diskret. I det lilla, liksom. Jag ställer mig inte precis och gräddar pannkakor eller steker fiskpinnar den dagen utan kanske tar yngstingen med mig ut på lokal och äter något gott utan att ruinera mig.

Stadens äldsta asiatiska restaurang Ming Palace funderar jag på att besöka och få mig ett skrovmål med deras Nasi Goreng. Som inte har sin jämlike på något annat asiatiskt ställe jag har provat. Och jag har provat åtskilliga. Både lokala men även i andra städer som Stockholm, Uppsala, Gävle och Härnösand. Många har varit goda men ingen har nått upp till den klass som man har på Ming Palace här i min hemstad. Så om någon av er, ordbrukare, som inte bor här råkar komma till Sundsvall och bli sugen på Nasi Goreng så ska ni gå Esplanaden söderut från stora torget tills ni kommer till ett blått hus. Där ligger Ming Palace och där finns förstås massor av annat gott att välja på också.

Idag har jag varit på mitt tredje återbesök på sömnkliniken och tillsammans med sköterskan tagit fram lite taktik för att vässa effekten av snarkmaskinen ännu några snäpp.

Innan jag äntligen kom in där första gången hade jag nog hoppats lite på att allt skulle gå till sig på någon vecka eller så men sjuksystern jag träffat de senaste två gångerna sa till mig att det bara är naturligt att det tar lite tid innan man får livsgnistan tillbaka på allvar. Jag är tillfreds med det nu men undrar så smått när min arbetsgivare ska börja bli otålig och kräva endera resultat eller att jag ska gå med på permanent omplacering.

Men jag ligger lågt så länge ingen säger nåt. Inser att jag är priviligierad som får sova på nätterna och ändå ha kvar full lön som skiftarbetare på samma gång som jag är ledig mycket mer än andra daggående.

Och imorgon bitti är det arbete som gäller igen. Precis som hela veckan ut och även nästa. Ledig dock dagen före julafton och det kan säkert behövas. De två vardagar som sedan återstår av året ska jag visserligen arbeta men då ska jag vara i portvakten och slipper klä om till blåställ, skyddsskor och hjälm. Januari inleds sedan med nästan en hel vecka ledigt och den veckan ser jag fram emot. Både för ledighetens skull men även för känslan att allt ståhej med jul och nyår är över.

Därmed känns det som om jag behöver "göra kväll" lite tidigare än jag oftast brukar så jag tackar för att du läste och önskar mina ordbrukare en härlig natt tillsammans eller var för sig i Lindome, Valdemarsvik, Ramvik och Järkvissle.

Har just lämnat TV-soffan efter att ha svettats och lidit i tre perioder. Det skilde nio poäng mellan Timrå och Vita Hästen från Norrköping inför kvällens drabbning, nu skiljer det tolv. Men skillnaderna på isen var marginella och om något lag stundtals blev utspelade så var det i så fall mitt lag. Östgötarna krigade i varenda närkamp över hela isen. Men det gjorde ju faktiskt Timrå också även om det ofta såg ut som omhemmalaget var några snäpp snabbare, starkare och bättre. 

Men det gick som det så ofta går. Att klass slår motivation. Jag kan lova att varenda spelare i bägge lagen kunde vrida ur sina tröjor när matchen var slut för det var intensivt från första nedsläpp tills slutsignalen ljöd genom Himmelstalundshallen i Norrköping. Och då hade alltså Timrå lyckats bärga ännu en blytung trepoängare. Så facit från den här lilla bortaturnén (2 matcher på rad) är ju med beröm godkänt efter två raka segrar.

Och i övermorgon är det dags igen. Då på hemmaplan mot Södertälje som finns i nedre änden av tabellen. Lätt match? Skulle inte tro det. Alla lag i den serien kan slå alla, utom kanske Björklöven då som ser ut att spela i en klass för sig. Och om man åker in på en skridsko och tror att man ska vinna enkelt så kommer man att gå på nitar flera gånger om.

Så jag hoppas verkligen att mina rödvita hjältar är på tårna på torsdag kväll då pucken släpps. Är de det så bör de vinna men inte utan hårt arbete som ikväll och i lördags i Kristianstad.

På jobbet har det varit två väldigt stillsamma dagar. Av någon anledning som ingen vet. Stegräknaren i min "aj-fån" brukar stå på c:a sextusen steg då jag kommer hem efter jobbet men idag hade jag bara gått lite drygt 4500 och igår kom jag inte ens över 4000. Så risken finns att helvetet brakar loss imorgon bitti då alla upptäcker hur mycket som saknas i deras hyllor och vill få det levererat.

Å andra sidan går ju tiden fort när man har nåt att göra. Det är ingen höjdare att sitta på rumpan och vänta på jobb heller. För det mesta av de där andra uppgifterna som man kan fördriva tiden med har vi ju redan gjort för den här veckan. Men... alltid kan man väl hitta nåt skrymsle till att städa upp i...

Det är tur att jag har trevliga arbetskamrater och att det dyker upp besökare som ska hämta saker som gärna pratar bort ett par minuter om ditt och datt.

Förhandlingarna om organisationen på mitt ordinarie arbetsställe tycks vara på väg mot lösning också och även om jag ogillar företagets senaste plan så är den bättre än de tidigare förslagen de kommit med.

Det är ju inte riktigt klart ännu men det ser ut som om vi förlorar ett skiftlag och därmed återfår rätten till sommarsemester. Då förlorar vi även det s.k befattningstillägget på 1500 kr som var en del av uppgörelsen när vi gav upp semestern för snart tio år sedan.

Det betyder också att vi tvingas ta in och lära upp 8-10 vikarier inför varje sommar. Som ska läras upp för att klara de enklaste sysslorna medan ordinarie personal (som inte har semester) får sköta det som är mer avancerat.

De har också tänkt sig att vi ska ha två chefer istället för en per skiftlag och det ska bli intressant att se hur de ska lösa arbets- och maktfördelningen mellan dem.

Fler chefer och färre på golvnivån... Nja, jag är skeptisk, som doktor Dängroth i gamla fina Lorry från 90-talets TV brukade säga.

Skeptisk eller inte så är det hög tid att krypa i säng och hänga på sig grimman. Hoppas kunna behålla den på en hel natt som omväxling. Jag ska på återbesök nästa måndag och då hoppas jag endera få lite tips och råd eller också att de ställer ner trycket på apparaten lite grand. Det känns som om det är det som ställer till det för mig. De ställde ner den förra gången men jag tror att den ska sänkas en bit till. Första dagarna jag hade den gick det ju hur bra som helst. Sedan ökade de trycket och det funkade inte alls. Därför ställdes den ner förra gången jag var där men jag misstänker att hon som justerade inte ställde den hela vägen tillbaka till där vi började.

Så... sov gott, kära ordbrukare, med eller utan snarkmask i Örbyhus, Vårgårda, Skinnskatteberg och Sprängsviken.

Vi ses!

Nu har skåningarna runt Kristianstad bevisat att det finns lika dumt folk där som här. Efter förra matchen, lagen emellan, utsattes ju deras buss för stenkastning av någon eller några inteligensbefriade individer.

Idag har lagen mötts igen nere i Skåne och imorse då chauffören kom till sin buss hade några svagsinta typer bevisat att skåningar kan bete sig precis lika illa som idioterna här på Sveriges midja. Ja, precis, det hade kastat sten på bussen och krossat rutor. 

Efter incidenten vid förra mötet gick genast både föreningens och supporterklubbens företrädare ut och fördömde tilltaget liksom 99,9 % av alla andra som bor och verkar här. En Timråsupporter på annan ort startade dessutom en imsamling för att få in pengar att åtminstone hjälpa till att betala självrisken för skadorna.

Det kanske blir samma sak nu fast med ombytta roller, det vet jag inget om. Men i vilket fall som helst så skakar jag bara på huvudet åt denna bottenlösa dumhet som tycks finnas hos en del människor.

Men... det viktiga för mig var förstås att Timrå fick revansch på Kristianstad och vann matchen. Skåningarna är ju nykomlingar i serien och jag måste erkänna att jag inte trodde särskilt mycket på dem innan seriestarten. Men de kommer säkert att ha god marginal till nedflyttningsspöket när våren kommer. För de spelar en riktigt fin hockey med högt tempo och är dessutom fysiskt starkare än de flesta nykomlingar man sett genom åren. Att Timrå vann berodde nog mest på att man har fler spelare som är duktiga på att hantera puck i hög fart.

På tisdag väntar ännu en bortamatch för TIK. Då i Norrköping mot Vita Hästen och jag gissar det är där kvällens bussresa slutar för övernattning där i två nätter. Tror knappast man åker nästan hundra mil hem till Timrå för att sedan åka femtio mil söderut igen på tisdag. Vita Hästen slår man inte heller med ena handen på rygen men kan TIK spela som idag så borde det kunna bli ännu en trepoängare.

Ljusstakar och stjärnor sprider ljus från nästan alla fönster i granskapet över en värld som fortfarande är vit av någon centimeter snö på marken. Det räcker bra för min del. Jag vill ha snö när det är vinter och det är det väl i december Men jag begär bara såpass att det blir lite ljusare ute.

Kommande månad väntar tre fulla arbetsveckor (40 tim). Måndagen i julveckan är jag ledig men det är också den enda vardag jag är ledig eftersom helgerna infaller på vardagar i år. Men så länge man vill fortsätta att betala mig för skiftarbete som jag ínte behöver göra så får de väl göra det. Jag klagar inte även om det kommer att kännas lite surt om jag möter mitt skiflag på morgonen när de går hem för att ha frivecka.

Men det är smällar man får ta!

På tal om december, förresten... Det finns ju mer som lyser upp tillvaron en aning nu. Utom adventsstjärnor, snö och Timråvinster, menar jag. Husguden Lundell har lagom till jul släppt en ny låt.

Stockholm i december heter den och jag tycker själv att den är riktigt, riktigt bra. Mäster kan ännu vid sjuttio års ålder minsann. Bjuder därför på en lyssning nedan. Håll till godo!