Ja, jag erkänner, jag har fastnat i Farmen-träsket än en gång. Och det trots att jag fortfarande har fullt upp att hålla isär vissa av deltagarna. Vad jag sett av dem hitintills har gett mig uppfattningen att årets grupp kanske är lika mindre spretig än många tidigare upplagor. Inte lika många som verkligen sticker ut den här gången. Men det kan ju förstås bero på att fler spelar smart och ligger lite lågt från början.

Två damer har redan valt att lämna av egen vilja och när det gäller Sussie, den första som åkte hem, kan jag säga direkt att det inte förvånade mig det minsta. Det märktes från dag ett att ögonfransar och naglar var så viktiga för henne att hon knappast skulle stå ut särskilt länge. Nummer två av avhopparna har jag glömt namnet på men att hon gav upp förvånade mig mer. Tyckte att hon verkade vara väldigt jordnära och trygg men uppenbarligen blev hemlängtan för stor.

Och det är väl klart att vem som helst längtar tillbaka till civilisationen när man plötsligt hamnar i 1800-talet och ska klara sig utan datorer, mobiler, cigaretter, snus och andra njutningsmedel.

Men om man inte är beredd att avstå allt det så kan man ju också fundera över varför man anmäler sig till en såpa som just Farmen.

Har kollat på Torpet också via datorn och där fick idag de två stukade killarna damsällskap. En av dem är ju sådär "tuppig" som jag brukar kalla unga killar med lite för stort och lite för klent underbyggt självförtroende. En sån där som anser det självklart att just han är Guds gåva till den kvinnliga delen av folket. Tjejerna som anslöt från Farmen-gänget tog dock ner båda grabbarna på jorden direkt de kommit fram genom att tala om för dem att ingen på Farmen ville ha dem tillbaka.

Vad mer som förvånade mig var att Patrik (som åkte ut igår mot Jens) gav Momma en vecka till som storbonde. Jag hade förväntat mig att han skulle sätta sin motståndare från tinget i förarsätet eftersom han var så full av respekt för den som besegrat honom. Momma var ju den som utsåg honom till förstekämpe med motiveringen att han verkat så arg på sistone.

Men det är som det är och jag fortsätter att med spänning följa fortsättningen. Kanske får jag nya favoriter och nya hatobjekt längs vägen mot halvmljonen men just nu är det norrlänningen Jens som har mina sympatier.

Arbetsdag har det varit idag och det är det imorgon också. Därför klipper vi här och avslutar så jag kan gå och lägga mig för att orka upp vid halv sex och göra ännu en dag på förrådet. 

Sov gott, kära ordbrukare, i Fjärdhundra, Vibyggerå, Skallböle och Karlholmsbruk. Vi ses!