Kollat på Farmen igen och även på Torpet via datorn. Anette valde sin kökskompis med det märkliga namnet som ny storbonde.Haroon heter han i förnamn och det är väl inte märkligare än Staffan eller Yngve. Men folk som heter Haroon, Mustafa eller Ali brukar sällan heta Johansson i efternamn. Men kanske är han adopterad som liten och föräldrarna lät honom behålla sitt förnamn, vad vet väl jag?

Anyway... så visade han sig vara en väldigt mjuk storbonde som helst ville lägga ansvaret för utnämningarna av gårdskämpe och förstekämpe på övriga farmare. Han sa till dem att de var välkomna att komma och prata med honom om sina tankar om vem som förtjänade att gå upp i tinget eller möta en torpare i tvekamp. Och jag måste faktiskt hålla med flera av de andra farmarna som tyckte att det var ett fegt och svagt ledarskap.

Jag tycker att.... Om man accepterar och tar på sig en roll som ledare så måste man också agera som en ledare. D.v.s fatta sina egna beslut och motivera dem med egna ord. Samt att försöka hitta rätt personer för rätt uppdrag.

Men Haroon gjorde ett väldigt mjukt intryck, i alla fall på mig, under sin första dag som storbonde. Kanske växer han in i rollen under veckan som kommer, kanske inte.

Spin-offen, Torpet, såg jag via CMores streamingtjänst och där hände väl inte så mycket idag utom att de två manliga torparna fortfarande verkade ganska bittra medan damerna har en mer positiv attityd. Ser fram emot fortsättningen under kommande vecka...

Arbetsdag idag och samma sak imorgon men därefter är det ledigt veckan ut. Passar väl på att njuta eftersom jag redan vet att i februari får jag endast en halv dag ledigt utöver lördagar och söndagar då alla daggående är lediga.

Hur länge jag blir kvar på förrådet återstår fortfarande att se. Mitt senaste möte med sömnkliniken ställdes ju in p.g.a sjukdom hos deras personal. Och hon som är min ordinarie cef har inte kallat till något nytt rehabmöte.

Men jag väljer att "gilla läget"! Knogar på de timmar jag ska varje vecka och månad och gör mig ingen som helst brådska att återgå till ordinarie arbete. Just idag var det mycket lugnare än måndagar brukar vara och jag måste nog säga att det blev rätt långtråkigt eftersom dagen var ovanligt lugn för att vara en måndag.

Därmed ska jag uppsöka min kudde för ett nära samtal och önskar mina kära ordbrukare en angenäm natt tillsammans eller var för sig. Någon gång, förr eller senare, dyker jag säkert upp igen som en ubåt när du minst anar det. Tills dess - ha det gott i Skänninge, Örsundsbro, Mattmar och Jönåker. Vi ses!