Alla inlägg under januari 2020

Av Göran - 10 januari 2020 21:15

Så har det börjat igen då. Ett av mina favoritprogram på TV - Talang i TV4. Programmet där precis vad som helst kan komma in på scenen och vad som helst kan hända. Ikväll fick vi t.ex se en grönmålad häxa sjunga skiten ur hela juryn, en kemist som lekte med flytande kväve på scenen och ett elvaårigt kärlekpar som var där för att tjejen skulle sjunga för juryn och tittarna. Som stöd hade hon med sig sin jämngamle pojkvän och enligt egen utsago hade de varit ett par i nio år. Sedan de var två år då alltså. Tja, det får väl vara hur det vill med den saken men att de var väldigt fästa vid varandra rådde det inget som helst tvivel om. De flesta gick vidare ikväll men jag gissar att juryn kommer att strama upp sin bedömning en aning under seriens gång.

Det jag tycker är så roligt med just "Talang" är att det inte går att gissa vad som ska komma in på scenen härnäst. Samma är det i motsvarande program i andra länder. T.ex i den amerikanska upplagan "America´s got tallent" och jag ger er två exempel...

Den här gillade jag högt och rent liksom nästa klipp som visar en mycket ung buktalerska...


Det finns en uppsjö av klipp på Youtube. Bland annat den brittiska upplagan där Susan Boyle knockade både juryn och hela Storbrittanien med sin version av "I dreamed a dream" från Les Miserables


Det har gått några år sedan dess men Susans framträdande är fortfarande ett klickmonster på "tuben".

Kanske dyker det upp en ny Susan Boyle eller Paul Potts innan den svenska säsongen är över eller så kanske det dyker upp något helt annat och nytt som ingen av oss kunnat föreställa sig. DET är vad jag älskar med Talang!

Hade väl egentligen inte tänkt att skriva nåt överhuvudtaget men jag blev så upprymd efter kvällens show att jag inte kunde låta bli. Sov gott, svenska folk! Var ni än är!

Vem behöver lyckopiller så länge det programmet finns?

Av Göran - 8 januari 2020 10:35

11 år! Så gammal har den här klena ursäkten till blogg hunnit bli nu. Mestadels har det varit roligt och i  de perioder då det inte varit det har jag heller inte skrivit något under några veckor. Så kommer det, med all sannolikhet, att fortsätta så länge vi finns, jag och bloggen.

Vad har det då gett mig att sitta här och författa en massa meningslösheter, som väl är vanligare än de riktigt spirituella inslagen här. Tja, framför allt ett gäng trevliga människor som jag fått kontakt med via kommentarsfältet.

Några har försvunnit längs vägen men jag har inte helt gett upp hoppet att de kanske ska komma tillbaka till slut. Bloggare som Gubbfan, Bitterhalvan, Virr-Anna, Orion och Zeunerts m.fl skulle alltså glädja mig lite extra att få kommentarer av igen. Men å andra sidan dyker det ju emellanåt upp nya förmågor så det är väl med bloggen som med livet - människor kommer in i ens liv och andra försvinner ut ur det.

Just kommentarerna tycker jag är det kanske allra bästa med att blogga. Visst får jag mothugg ibland och då och då är det någon som faktiskt får mig att ändra min ståndpunkt med sina kommentarer. Ros och ris, alltså. Men det är ju precs så det ska vara. Så jag tar väldigt gärna emot många fler kommentarer.

Har lovat mig själv att också jag ska bli lite bättre på att kommentera andras bloggar. Särskilt om jag gillar det jag läser för beröm är så mycket nyttigare än motsatsen.

Sitter ofta och slumpar omkring och det finns ju en hel del bloggar som får mig att undra om skribenterna har "alla koppar i skåpet". Men eftersom jag försöker leva efter devisen; Lev och låt leva så skriver jag aldrig negativa eller elaka kommentarer hos dem. Hur tokiga deras texter än må se ut i mina ögon.

Jag har t.ex väldigt svårt att förstå varför man vill ägna en blogg helt och hållet åt sina egna och familjens toalettbestyr. Vad man gjorde där, hur mycket, hur ofta och hur länge samt hur det kändes. Dag efter dag, år efter år.

Men då är det ju så praktiskt ordnat att man bara trycker en gång till på slumpknappen så hamnar man hos någon som skriver om hundar, hårdrock, porslinsmålning eller om sin Gudstro.

Likaså har jag svårt att riktigt förstå mig på den där damen som lägger ut 10 nästan identiska bilder på sina nakna bröst och resten av kroppen nästan naken också.

Men de och alla andra som inte intresserar mig får ju också finnas och skriva samt lägga ut vilka bilder de vill. Jag slumpar bara vidare då jag ramlar in hos dem. Och det är ju just det som är det fina. Finns ingen anledning att reta sig på dem.

Det jag annars stör mig mest på är ju rasistiska bloggar och kommentarer. Jag svarade en gång kommentatorerna på en sådan blogg och blev själv översvämmad med besökare den dagen. Många av dem talade om för mig vad de skulle göra med såna som jag den dag de har tagit makten i landet, andra berättade att det är lätt att ta reda på var jag bor. Så den sortens kommentarer har jag nästan helt slutat med. Och OM jag ändå kommmenterar rasisters ord så gör jag det anonymt i så fall. Inte för att jag är rädd för dem utan bara för att jag vill slippa deras hot.

Onsadg råder över landet och om en stund ska jag åka till "gruvan" och köra ett pass i gymmet. Måste komma igång ordentligt nu. Känner mig ganska pigg och alert efter två raka nätter med obruten sömn i 6-7 timmar. Både igår och imorse hade jag "grimman" fortfarande på mig när jag vaknade vid sjutiden. Så jag håller kanske på att bli van vid snarkmaskinen.

Annars har jag väl inga speciella planer för dagen. Måste byta en strålkastarlampa på Madame Citroen och det ska bli spännande att se om jag klarar av det eller om jag åker till min bildoktor och ber om hjälp. Tillverkarna har ju lyckats krångla till det där som var så skitenkelt på en Volvo 240 att en enarmad apa antagligen klarat av det. På en sådan bytte man H4-lampa på mindre än en minut. Jag har t.o.m sökt på nätet efter tips och hittade faktiskt flera små filmer på youtube som visar hur man gör på just en sådan bil som jag har.

Det ser inte jättevårt ut även om man måste koppla ifrån och lyfta ut batteriet. Men jag har liksom händer som inte är gjorda för den där sortens saker. De är mycket bättre på att skriva strunt på tangentbordet.

Att sedan det som kommer ut på skärmen inte är av särskilt hög klass är ju inte händernas fel. De skriver ju bara det som hjärnan säger åt dem att skriva.

Därmed tackar jag för idag och för de gångna elva åren då mina ordbrukare stått ut med mig. Ha en underbar onsdag i Jönåker, Laholm, Bergnäset och Hjoggböle. Eller var ni nu finns...


Av Göran - 7 januari 2020 22:11

Fem dagar kvar av den ledighet som jag kunde inleda året med tack vare att mitt ordinarie skiftlag bara jobbar 96 timmar den här månaden. Nu börjar jag på måndag och ska sedan arbeta två 40-timmars veckor och därefter 2 dagar i vecka fem innan jag åter får ett par dagar utöver lördagar och söndagar.

Precis i den vevan har vår arbetsgivare sagt att skiftgången ska läggas om. Så var jag hamnar sedan vet jag inte i dagsläget. Inte heller är det klart vilket schema som ska gälla så jag har i dagsläget ingen koll på hur jag kommer att jobba under årets storhelger. Det jag dock vet att är jag får fyra veckors semester under perioden juni-augusti.

Facket försökte driva att semestern skulle läggas ut på två semesterperioder eftersom nästan ingen vill ha semester första veckorna i juni eller sista veckorna i augusti. Men det får vi hacka i oss. De tror att vi ska klara sommaren på 6-7 vikarier per skiftllag. Med två perrioder behöver vi minst 11-12 pers. Ett annat problem med tre semesterperioder är att vi får ingen tid till att utbilda de nya. Skolorna slutar ju inte förrän någon vecka in i juni och det är därifrån vi brukar hämta sommarjobbarna. Jag är alltså tämligen säker på att väldigt mycket kommer att gå åt h-e under den kommande sommaren p.g.a det stora kompetenstappet under semestrarna.

Så till hösten lär väl företaget komma och vilja ändra tillbaka till sexskift igen. Men i så fall så hoppas jag att vi säljer oss fruktansvärt dyrt. För då kan de inte köra över oss som de gjort nu. Nu har vi ett avtal där vi satt semesterlagen åt sidan men går vi tillbaka till det gamla så måste de komma överens med oss innan det kan ändras  eftersom de då vill förhandla bort semesterlagen. Och en lag är mycket starkare än ett avtal.

Dessvärre är jag lite rädd att det blir tvärtom. Att de flesta jublar över att få tillbaka sexskiftet. Och därmed går med på vad som helst. Men går det som jag tror så har vi ett gyllene läge att krama ur dem lite pengar eller andra förmåner eftersom de måste få oss med på tåget för att ändra tillbaka.

Nåja, den dagen - den sorgen. Som så många gånger förr har jag redan nu fastnat i Farmen-träsket i år igen. Och efter tre dagar tycker jag mig börja se vilka latmaskarna är, vilka som inte riktigt pallar med och vilka som kommer att gå långt. Har inte lärt mig namen ännu så jag väntar ett tag med att skriva om mina tankar. Men det kommer!

Annars har jag kollat på Timrå-Västervik i hockeyalssvenskan på TV och kommit fram till att Västervik måste vara ett av seriens sämsta lag. De kommer upp hit och möter ett håglöst Timrå som ser tröga ut och slår bort enkla passningar stup i kvarten. Ändå slår Timrå dem med 5-1. Utan att anstränga sig nämnvärt.

Ja, ja, en seger är ju en seger. Tre poäng är tre poäng oavsett hur man erövrar dem. Nästa match går på lördag mot Almtuna och jag tror knappast att de är bättre än Västervik. Så det borde ju vara tre enkla poäng då också.

Fast... det kanske var så de tänkte ikväll. Att det skulle bli en lätt match, att de bara behövde ställa ut skridskorna. Kanske var det underskattning som låg bakom men trots det så var smålänningarna aldrig riktigt nära.

Så nu gäller det att ta fram blåställen och jobba hårt för varje poäng om man vill vara med när det ska kvalas till SHL framåt mars-april.

"Mars-April"! Visst låter det vackert? Särskilt april. Mycket vackrare än januari i alla fall. 

Och vintern är fortsatt mest grågrön. Enstaka små klattar snö kanske det finns på skuggiga ställen men i stort sett är det barmark. Fem plusgrader mitt på dagen idag då jag åkte för att fylla på råvaran för mitt missbruk, nämligen snus. Vet att jag har skojat om den globala uppvärmingen men det är förstås det vi ser nu. Visst lär det komma både snö och kyla innan det är färdigt men nog har vintrarna i genomsnitt blivit bra mycket mildare mot hur det såg ut när jag växte upp på sextio- och sjuttiotalet. Januari utan snö kan jag inte minnas att vi någonsin hade då.

Nu ska jag runda av och gå och borsta tänderna så jag kanske får behålla dem ännu några år. Sedan ska jag hänga på mig "grimman" och lägga mig på kudden.

Sov gott, ni också, kära ordbrukare i Hästveda, Lövånger, Skattungbyn och Ytterlännäs. Vi ses!

Av Göran - 6 januari 2020 11:48

Är det någon mer än jag som tycker att vägbelysningen, generellt sett, har fått rejält sämre standard mot förr under de senaste tio åren? Jag retar mig mer och mer på att man försämrar och helt tar bort gatlyktor. På flera ställen i min hemstad har man plockat bort de gamla stolparna, breddat gångbanorna och satt upp små stolpar som lyser upp för gående medan det är becksvart på körbanan. Ok, jag fattar väl att man vill spara på strömmen  både av ekonomiska skäl och miljöaspekterna. Men när det börjar gå ut över trafiksäkerheten blir jag bekymrad. Det är inte såååå himla länge sedan man på många ställen bytte ut de gamla lamporna med vitt ljus mot de modernare med gul/orange ljus eftersom vetenskapen hade räknat ut att från de nya var det mycket mer ljus som nådde hela vägen ner till marken.

På vägen från mitt hem och in emot stan sitter det gula lampor de första kilometrarna men i höjd med min arbetsplats (som ligger mitt emellan ungefär) har man byggt om f.d  E4 och gjort just det jag nyss beskrev.

Är inte trafiksäkerhet viktigt längre? Idag när man kommit så långt med det energisnåla LED-ljusen borde man kunna lysa upp mycket mer än förr för samma eller mindre summa.

Men det är väl som med allting annat, fotfolket ska klämmas åt så att det allmännas slantar räcker till att sänka skatter och annat ännu mer åt de stackars miljonärerna. Läste för ett tag sedan att det finns familjer i t.ex Djursholm utanför Sthlm som bara ifjol fick sänkta skatter och andra förmåner motsvarande över 200 000. På samma gång som vissa kommuner inte har råd att ge gamlingar som får mat från hemtjänsten en syltklick till pannkakan på torsdagarna.

Samtidigt som de privatägda äldreboendena räknar på hur många gånger man kan tvätta och återbruka en kronikerblöja. Eller att skolbarnen inte får mjölk till maten längre. Det finns, eller fanns åtminstone i slutet av 90-talet kommuner där endast grundskolan hade fri skolmat. Gymnasieeleverna fick betala alltså. Min ena brorsdotter valde ett gymnasieprogram som inte fanns i hemkommunen (där skolmaten ännu var fri) utan fick plats på annan ort. Där hon var den enda på skolan som inte behövde betala eller ta med mat eftersom hemkommunen stod för det.

Jag vet ju att jag tillhör den bortskämda generationen där gratis skolmat var en självklarhet liksom fria läroböcker som man fick nya och inte behövde ge tillbaka. Men nu verkar det här landet mer och mer gå mot att bli en blek kopia av USA. Där, i borgerlighetens paradis, gäller det att du väljer rätt föräldrar redan från början. Som har råd att sätta dig i en bra skola. Det finns kommunala skolor med de flesta av dem är mycket sämre än de privata eftersom skatt är ett så fult ord där också. I samma paradis kostar det pengar att köra på motorväg, att färdas genom vissa tunnlar och över vissa broar. Broavgiften har vi ju fått här också men jag orkar inte gnälla mer om den.

I samma paradis är det fortfarande så att de flesta arbetare och fattigt folk har väldigt dålig tandhälsa eftersom man behöver höga inkomster för att ha råd att gå till tandläkaren. I samma land dör varje år tusentals människor av något så trivialt som blindtarmsinflammation. Hos oss får du fortfarande hjälp på sjukhus för en överkomlig peng men bor du i Trump-land och inte har privat sjukförsäkring så slutar det ofta med döden p.g.a brusten blindtarm.

Så jag fattar inte riktigt vad det är som är så märkvärdigt med deras system. Högre utbildning kräver också att du har föräldrar som kan pröjsa för skolavgifterna på college och universitet har inte kreti och pleti råd med där borta.

Ändå tycks fler och fler viija hade det så här hos oss också hellre än att betala skatt. Amerikaner blir chockade när de hör om vårt skattetryck men om man tänker på vad man får för det tycker jag inte att det är något att gnälla om.

Jag hörde också för något år sedan någon med månadslön på 100 000  beklaga sig att han/hon måste ge nästan 35000 till det allmänna varje månad. Men.... då har man ju ändå 65 lax kvar och om man bara snålar en liten aning kan jag tycka att det borde gå att leva hyfsat på. Jag och säkert de flesta av mina ordbrukare lever ju på avsevärt mindre än så. En välbeställd släkting till mig gnällde härom året över sin restskatt. Hon hade gjort lite aktievinster och fick skatta för det. Och sa att.... "Restskatt må väl vara men när det blir så mycket att man måste ta ut från banken för kunna betala". Jag avstod från att ta någon diskussion eftersom jag visste att det var meningslöst. Vi har inte riktigt samma livsåskådning och värdegrund.

Och det var ju inte så att restskatten gjort henne fattigare än innan aktieutdelningen utan bara att ökningen av hennes förmögenhet blev lite mindre. Det går fortfarande ingen som helst nöd på henne.

Nej, solidaritet är något som verkligen är på väg bort. Knappt man hör ens Vänstepartiet prata om det längre.

Och gapet mellan de bäst och sämst ställda i landet bara ökar hela tiden. Den som är intresserad kan gå in på SVT-play och leta reda på "Dokument inifrån - Lönesänkarna" så får ni kanske en tankeställare hur ni egentligen vill ha det. VIlken sorts samhäller vill vi ha?

Har vi nått botten då? Nej, det tror jag inte alls. Tvärtom är jag rädd att nästa gång vi går till val så får vi en statsminister som heter Åkesson understödd av åtminstone M och KD. Folk är missnöjda med framför allt sossarnas högervridning och tycks tro att SD ska ta oss åt andra hållet. Det kommer de INTE at göra, det lovar jag er.

Under de åtta borgerliga åren fram till 2014 röstade de med moderaterna i så gott som varje fråga som handlade om försämringar för de som står längst ner i hackordningen. Likaså i alla frågor som handlade om att stärka arbetsgivarnas makt och försämra löntagarnas villkor och inflytande. I mina ögon är de ett löntagarfientligt parti som står på arbetsgivarnas och miljonärernas sida. Och då blir det liksom lite absurt när jag vet att de har sitt största stöd där S och V tidigare varit självklara att rösta på. Bland såna som du och jag!

Men jag är ju bara en gammal relik från en förlorad värld. Från en svunnen tid som aldrig kommer tillbaka. Men jag tror ändå inte att SD skulle skapa någon Sörgårdsidyll om de fick makten. Solidaritet är mossigt numera, nu är det egoismen som regerar. 

Dags att runda av kanske eftersom jag har lite ärenden att uträtta. Ska iväg och handla lite och försöka undgå att bli alltför uppskörtad av luriga krämare som inte heller drar sig för att kram ur mesta möjliga av ens surt förvärvade slantar. Men jag är på min vakt numera. Hela tiden!

Gå inte på bluffen, du heller, kära ordbrukare. Och protestera varje gång du får vänta i telefonkö i mer än fem minuter. De ska jävlarimej serva oss som ju faktiskt föder dem! Ha det!


Av Göran - 3 januari 2020 21:22

Antar att det hör till åldrandet att man plötsligt får nya krämpor som man inte vet vad det är. Jag vaknade imorse och så var ju den dagen förstörd. Nejdå, jag skojar, men jag hade ont som f-n i höger underben. Och när jag inspekterade mitt ben såg jag att det såg ut som två blåmärken och en kraftig rodnad på större delen av vadben och skenben.

Det vänstra benet saknade blåmärkena men var nästan lika rött. Det gjorde dock inte ont alls som högerpåken.

Min första tanke var att jag fått en blodpropp i benet och det skrämde mig ganska rejält. Jag vet ju liksom inte vad man ska bli orolig för och vad som bara är strunt på området.

Så jag ringde vårdguiden 1177 där jag till sist blev framkopplad till en mycket rar och trevlig sköterska. Hon lugnade mig en aning och sa att det troligen var något annat men rekommenderade att jag sökte upp min vårdcentral så de kunde titta på det och avgöra hur nära döden jag var.

Så jag skyndade mig att ringa dit och knappa mig rätt genom menyerna för att få dem att ringa tillbaka till mig. Det gjorde jag utan dröjsmål och fick veta att de skullle ringa upp mig strax efter klockan ett på eftermiddagen.

Förmiddagen segade sig fram eftersom jag var lite rädd att det var något allvarligt men jag överlevde ju tills de ringde. Bara några minuter senare än de sagt.

Jag beskrev mitt lidande så gott jag kunde för den mycket deltagande sköterskan och hon sa till slut att hon skulle kolla om det fanns någon möjlighet att någon läkare kunde ta emot mig redan idag.

Sedan blev det dödstyst i flera minuter innan hon kom tillbaka och frågade när jag kunde komma. Jag sa genast att jag kunde vara där på mindre än tio minuter och sedan fick jag en tid kl. 13:30.

Tja, de är väl förstås överhopade av arbete tänkte jag och tackade genast ja till den tid som erbjöds.

Klev sedan i skorna och hängde på mig jackan och gick ut till bilen som startade lika snällt som Madame Citroen alltid gör. Motorvärmaren inkopplad eller inte!.

Framme vid vårdcentralen förvånade det mig att bara en enda bil stod på deras parkering. Ofta brukar det vara svårt att hitta P-plats där men idag kunde jag välja och vraka

Likadant när jag kommer in och går fram till luckan i receptionen. Inte en människa så långt ögat når och ändå lät det som om de hade häcken full när jag ringde...

Väntrummet var också tomt och jag väntade bara i ett par minuter innan en vänlig kvinnlig läkare kom och hämtade mig för att göra undersökning. Efter lite provtagning och koll av blodtryck, blodsocker och sänka fick jag diagnosen Rosfeber. En bakteriell infektion som hävs med antibiotika vilket läkaren snällt nog skrev ut så jag kunde åka vidare till apoteket och hämta den.

Hon trodde att det berodde på att jag har vanvårdat mina fötter så hemskt. Djupa sprickor i bägge hälarna plus nageltrång på båda fötterna och säkert både fotsvamp och nagelsvamp.

Anledningen (eller ursäkten) varför jag gjort det är ju att det är så förtvivlat svårt att nå dessa delar av min kropp på grund av min övervikt. Men nu har jag lovat mig själv att från och med imorgon ska jag ta ett rejält fotbad varje dag och försöka fila bort förhårdnarna på hälarna. Jag ska också boka mig en tid på en fotvårdsklinik och kosta på mig en helrenovering av mina fötter. Så då får det väl kosta dryga 600 kronor då. Jag får väl avstå från något annat istället och på så sätt hitta pengarna att betala med.

Jag har lärt mig av min f.d svärmor att bästa sättet att mjuka upp förhårdnader är att sätta fötterna i så varmt vatten man klarar av och hälla i grönsåpa plus en näve salt. Så det ska jag göra från och med imorgon.

Härlig hockeykväll igår med svensk seger över värdnationen Tjeckien i junis-VM. Inte fullt lika härligt ikväll dock med ett Timrå IK som föll i förlängning mot Västerås och därmed gjorde att vi tappade två poäng gentemot Modo som vann på sin hemmaplan ikväll. Inte bra men ännu återstår en hel del serielunk innan allvaret börjar framåt mars och april. Innan dess hoppas jag ha helrenoverat mina stackars gamla fötter till ett skick som åtminstone motsvarar fyrtiofemårsåldern eller så...

Sköt om er, kära ordbrukare, i Laholm, Ödeshög, Träskböle och Påskallavik. Så ingen annan måste gör det...

Av Göran - 1 januari 2020 12:14

Så har vi då nått mitten av första dagen på det alldeles nyfödda året 2020. Hur säger man det gentligen? Tvåtusentjugo? Eller tjugohundratjugo? Näää, jag kan fortfarande inte säga tjugohundra utan att det känns fel. Tjugotjugo har jag också hört att en del säger.Men det blir onaturligt för mig.

Inte en tillstymmelse till träkeps lider jag heller av. Det var stillsamt igår på flera sätt. Började med att följa med sonen till hans mamma som bjudit in oss på middag. Jag agerade då även taxi åt min f.d svärföräldrar som börjar bli ganska skröpliga och det där med bilkörning är ett passerat kapitel för dem. Hämtade upp dem direkt utanför deras port och släppte av dem framför porten där exfrun bor. Vi åt fläskfilé med potatisgratäng och damerna plus sonen drack gott vin. Ex-svärfar har så många mediciner att han inte vill ta risken att dricka alkohol så han och jag samt min tama husmekaniker (som också var inbjuden) drack alkoholfri öl till maten. Det hade jag aldrig prövat innan men som måltidsdryck var det ju alldeles utmärkt.

Strax före åtta på kvällen ville exets föräldrar åka hem så då åkte även sonen och jag hem till vårt efter att ha kört dem hem. Hann med att se Grevinnan och betjänten och fast jag sett den hur många gånger som helst så tycker jag att det är en aldeles genialisk liten film. Älskar när James går sista varvet med flaskan och stannar vid Sir Tobys plats och blänger surt och länge på den besvärlige gästen som tydligen aldrig var nöjd med tilldelningen utan ville ha en skvätt till. Gillar också när han missar tigerhuvudet och stannar upp ytterligt förvånad liksom när han dricker ur blomvasen. Samt förstås slutrepliken; "Well... I´ll do my very best! Good night!"

Minns faktiskt ännu första gången jag såg den. Då var det inte på nyårsafton utan under julhelgen eller möjligtvis i mellandagarna. Det då tvåkanaliga TV-monoipolet hade kastat in den i tablån helt oannonserad i ett glapp som blivit mellan två program. Ganska sent, gissar jag, eftersom bara jag och farsan satt vid TV;n. Då presenterades den som "Tigermattan" och både min far och jag hade ont i magen efteråt av skratt. Tror att det var 1973 eller möjligen -74.

Trodde i förväg att fyrverkeriandet skulle minska med de nya reglerna men jag tyckte nog att det var minst lika mycket som vanligt. Vackra stjärnfall i all ära men de där förb... smällarna kan jag vara utan. De har ju varit förbjudna redan sedan flera år men nog fasen pangar det runt knutarna ändå varenda nyår, påsk och Valborg.

Synd om alla husdjur som blir vettskrämda. Det gäller dock inte sonens svarta kattoxe. Han sket fulllständigt i oljudet utanför. Tittade visserligen upp ett par gånger vid de värsta knallarna men somnade om varje gång.

Nu börjar det bli dags att åka till Willys och skaffa hem lite mjölk och några andra saker. Det blir något vardagligt idag fast det är storhelg. Efter allt frosseri kan t.o.m makaroner och falukorv smaka väldigt bra. Det kan bli det eller också något annat vardagligt.

Men innan dess ska jag tota ihop ett litet system på travet (V86) som går på Bergsåker här i stan plus på Solvalla. Fyra lopp på varje bana och jag har haft tur där mer än en gång. Så håll tummarna att rätt hästar springer fortast ikväll och fyller ut hålen i min efterjulsfattiga börs.

Sköt om er, kära ordbrukare i Gråträsk, Österfärnebo, Kilafors och Surahammar. Så ingen annan måste göra det...

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6 7 8
9
10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards