Dagen som gått var lite mer intressant än igår. Plus att jag fick ett mail från min ordinarie chef som tog udden av min irritation över att ha flyttats till ett annat skiftlag. Det visade sig att det där bara är en bokföringsteknisk grej som chefens chef gjort av någon anledning som jag inte ens kan gissa. Hon som jag kallat min ordinarie chef kommer fortsätta vara det. 

Men verksledningen hade strulat till det med placeringen av vikarier. När man får ett vikariat så måste det gälla för en fysisk person. Det måste finnas ett namn på den man ersätter på anställningskontraktet. Och den som vikarierar för mig hade, av någon anledning, placerats på ett annat skiftlag och därför måste de bokföra även mig på det skiftet.

MEN... den dag de (och förhoppningsvis även jag) anser att jag är rehabiliterad nog för att återgå till mitt vanliga jobb så kommer jag att återvända till samma gäng som jag jobbat med i nio år. På gott och ont. Fast mest gott eftersom jag vet hur det fungerar där och kan hierarkin. Det är ju alltid lättare att jobba med de som man vet hur de funkar och hur de jobbar. Fast inte värre än att man lär sig nya arbetskamrater ganska fort.

Det finns dock en sak jag är ganska nöjd att slippa med bytet. På det andra skiftlaget finns ett helt gäng övertygade SD-anhängare. Säkert röstar en handfull av mina arbetskompisar också med dem men ingen är öppen med det.

Annars har jag gjort min första rond idag och börjar så smått att greppa mina nya arbetsppgifter även om jag har massor kvar att lära mig. Även på labbet är min tillfälliga chef kvinna och mycket yngre än jag. Hon är dessutom inte bara kunnig och kompetent men också väldigt sympatisk och lätt att ha att göra med.

Hon följde med mig på ronden och förklarade massor som jag säkert glömt imorgon bitti men jag har ju mina anteckningar som stöd. Dem ska jag ta med mig på torsdag och göra om ronden. Då till fots. Idag åkte vi bill eftersom Ida (chefen) har så mycket att göra att vi inte hade tid att promenera. Fabriksområdet är drygt en kilometer långt och man får kryssa en hel del på bredden av det också för att täcka in allt.

Imorgon ska jag fråga hur hon tänker sig att jag ska kunna ha kontakt med alla avdelningschefer som jag måste jaga då inte sorteringen av avfall sker som den borde. På mitt temporära kontor finns en gammal fast telefon men den fungerar inte eftersom företaget bytt ut sin telefonväxel och lagt ner fast telefoni. Så de blir nog tvingade att förse mig med en tjänstetelefon alternativt ersätta mig för att använda min privata mobil. Det sistnämnda vore nästan bäst eftersom jag är van vid "aj-fån" nu och nästan inte har någon erfarenhet av androidtelefoner. Men å andra sidan kan väl inte skillnaden vara så himla stor.

Imorgon ska jag också gå på rehab-gympan igen. Och fortsättningsvis är målet att delta i den varje vecka. Och då kvällen kommer är det dags för akt 4 i "Slaget om Västernorrland". Eller "Surströmmingsderbyt"!

Hockeyallsvensk match mellan Modo och Timrå, alltså. Timrå vann senast lagen möttes i Ö-vik och lyckas vi med det igen så är vi bara tre poäng bakom Modo i tabellen. För inte så länge sedan skilde det tolv poäng...

Och jag är full av hopp efter att ha sett de två avslutande perioderna mot Karlskoga igår. Då spelade Timrå som man gjorde under en period i höstas innan man drabbades av skador och sjukdomar som decimerade spelartruppen. Nu är dock de flesta tillbaka i speldugligt skick och det ska bli såååå spännande!

Spännande börjar det att bli på Farmen också. SIsta dagarna har min favorit till slutseger, Jens, börjat visa sitt rätta ansikte. Att han är en kämpe av sällan skådat slag har han visat redan, flera gånger. Men att han var en sådan inbiten taktiker att han planerat och dragit upp riktlinjer för sitt deltagande i flera månader innan det började förvånar mig en hel del. Momma åkte ut i tinget igår och fast jag retat mig på hans kaxighet många gånger måste jag säga att det tycks ha blivit lite tråkigare på Farmen sedan han åkte hem. Även om jag tyckte att han latade sig lite för mycket så saknar man honom ändå. 

Sen.... undrar jag lite över relationen mellan kaxige Simon och "lillpojken" Fredrik. Ingen aning om någon av dem är gay eller bi men visst verkar Fredrik vara lite förälskad i Simon? Det blir nästan barnsligt ibland när han ränner efter Simon som en hundvalp men sådär blir ju vem som helst när man är riktigt kär.

Jag kan ha hur fel som helst men så har i alla fall jag uppfattat Fredriks uppvaktande av Simon. Och SImon verkar ju inte precis ha något emot det heller. Han verkar snarare lite smickrad över uppmärksamheten. Ikväll sjöng ju Fredrik till och med en gammal Beatleslåt som vaggsång för Simon så vi får väl se vart det leder. Om det alls leder någonstans...

Hur det än må vara med det så önskar jag dem båda lycka till både med tävlingen och med sina liv framöver. Med eller utan varandra.

En natt och en arbetsdag återstår dock innan dess och därför säger jag godnatt till mina kära ordbrukare i Hissmofors, Anderslöv, Mellansel och Överkalix. Vi ses! "Om Gud vill och pjäxer´n håll´!"