Dagen som gått var lite mer intressant än igår. Plus att jag fick ett mail från min ordinarie chef som tog udden av min irritation över att ha flyttats till ett annat skiftlag. Det visade sig att det där bara är en bokföringsteknisk grej som chefens chef gjort av någon anledning som jag inte ens kan gissa. Hon som jag kallat min ordinarie chef kommer fortsätta vara det. 

Men verksledningen hade strulat till det med placeringen av vikarier. När man får ett vikariat så måste det gälla för en fysisk person. Det måste finnas ett namn på den man ersätter på anställningskontraktet. Och den som vikarierar för mig hade, av någon anledning, placerats på ett annat skiftlag och därför måste de bokföra även mig på det skiftet.

MEN... den dag de (och förhoppningsvis även jag) anser att jag är rehabiliterad nog för att återgå till mitt vanliga jobb så kommer jag att återvända till samma gäng som jag jobbat med i nio år. På gott och ont. Fast mest gott eftersom jag vet hur det fungerar där och kan hierarkin. Det är ju alltid lättare att jobba med de som man vet hur de funkar och hur de jobbar. Fast inte värre än att man lär sig nya arbetskamrater ganska fort.

Det finns dock en sak jag är ganska nöjd att slippa med bytet. På det andra skiftlaget finns ett helt gäng övertygade SD-anhängare. Säkert röstar en handfull av mina arbetskompisar också med dem men ingen är öppen med det.

Annars har jag gjort min första rond idag och börjar så smått att greppa mina nya arbetsppgifter även om jag har massor kvar att lära mig. Även på labbet är min tillfälliga chef kvinna och mycket yngre än jag. Hon är dessutom inte bara kunnig och kompetent men också väldigt sympatisk och lätt att ha att göra med.

Hon följde med mig på ronden och förklarade massor som jag säkert glömt imorgon bitti men jag har ju mina anteckningar som stöd. Dem ska jag ta med mig på torsdag och göra om ronden. Då till fots. Idag åkte vi bill eftersom Ida (chefen) har så mycket att göra att vi inte hade tid att promenera. Fabriksområdet är drygt en kilometer långt och man får kryssa en hel del på bredden av det också för att täcka in allt.

Imorgon ska jag fråga hur hon tänker sig att jag ska kunna ha kontakt med alla avdelningschefer som jag måste jaga då inte sorteringen av avfall sker som den borde. På mitt temporära kontor finns en gammal fast telefon men den fungerar inte eftersom företaget bytt ut sin telefonväxel och lagt ner fast telefoni. Så de blir nog tvingade att förse mig med en tjänstetelefon alternativt ersätta mig för att använda min privata mobil. Det sistnämnda vore nästan bäst eftersom jag är van vid "aj-fån" nu och nästan inte har någon erfarenhet av androidtelefoner. Men å andra sidan kan väl inte skillnaden vara så himla stor.

Imorgon ska jag också gå på rehab-gympan igen. Och fortsättningsvis är målet att delta i den varje vecka. Och då kvällen kommer är det dags för akt 4 i "Slaget om Västernorrland". Eller "Surströmmingsderbyt"!

Hockeyallsvensk match mellan Modo och Timrå, alltså. Timrå vann senast lagen möttes i Ö-vik och lyckas vi med det igen så är vi bara tre poäng bakom Modo i tabellen. För inte så länge sedan skilde det tolv poäng...

Och jag är full av hopp efter att ha sett de två avslutande perioderna mot Karlskoga igår. Då spelade Timrå som man gjorde under en period i höstas innan man drabbades av skador och sjukdomar som decimerade spelartruppen. Nu är dock de flesta tillbaka i speldugligt skick och det ska bli såååå spännande!

Spännande börjar det att bli på Farmen också. SIsta dagarna har min favorit till slutseger, Jens, börjat visa sitt rätta ansikte. Att han är en kämpe av sällan skådat slag har han visat redan, flera gånger. Men att han var en sådan inbiten taktiker att han planerat och dragit upp riktlinjer för sitt deltagande i flera månader innan det började förvånar mig en hel del. Momma åkte ut i tinget igår och fast jag retat mig på hans kaxighet många gånger måste jag säga att det tycks ha blivit lite tråkigare på Farmen sedan han åkte hem. Även om jag tyckte att han latade sig lite för mycket så saknar man honom ändå. 

Sen.... undrar jag lite över relationen mellan kaxige Simon och "lillpojken" Fredrik. Ingen aning om någon av dem är gay eller bi men visst verkar Fredrik vara lite förälskad i Simon? Det blir nästan barnsligt ibland när han ränner efter Simon som en hundvalp men sådär blir ju vem som helst när man är riktigt kär.

Jag kan ha hur fel som helst men så har i alla fall jag uppfattat Fredriks uppvaktande av Simon. Och SImon verkar ju inte precis ha något emot det heller. Han verkar snarare lite smickrad över uppmärksamheten. Ikväll sjöng ju Fredrik till och med en gammal Beatleslåt som vaggsång för Simon så vi får väl se vart det leder. Om det alls leder någonstans...

Hur det än må vara med det så önskar jag dem båda lycka till både med tävlingen och med sina liv framöver. Med eller utan varandra.

En natt och en arbetsdag återstår dock innan dess och därför säger jag godnatt till mina kära ordbrukare i Hissmofors, Anderslöv, Mellansel och Överkalix. Vi ses! "Om Gud vill och pjäxer´n håll´!"

Dag ett på mitt nya jobb är avklarad men jag kan väl inte säga att jag lärt mig särskilt mycket. Har läst instruktioner och styrkort så att ögonen nästan gick i kors. Men även hunnit med att gå på rehab-möte med min numera före detta chef. Eftersom det är hon som varit med under hela resan så föreslog hon att hon skulle fortsätta att följa min rehab fast hon inte längre är min närmaste chef. Vilket jag sa ja till.

På min fråga varför jag tvingats byta skiftlag hade egentligen ingen av deltagarna något svar utan det var mest svammel om att  den som fått vikkariat för mig jobbade på ett annat skiftlag. Men det köper jag förstås inte utan sa att det mest naturliga är väl att den som vikarierar för mig på min ordinarie plats självklart borde jobba på mitt gamla skiftlag.

Jag vet att vid den här sortens förändringar kan några människor tvingas byta plats med varandra utifrån kompetenskrav men det är knappast orsaken till min flytt. En av arbetskamraterna från förrådet går också på rehab-plats och honom hade de också flyttat på. Företaget har inte heller förhandlat dessa ändringar med facket som de är skyldiga att göra.

Inkompetens kallas det när folk som kallar sig chefer agerar utan att veta vad de gör. Eller hur de borde agera för att följa interna regler och policies. 

Jag fick dock veta vem som var ansvarig för flytten och den mannen är svåger med avdelningschefen. Behöver jag säga mer än så?

En annan sak som retar mig en aning är att nu får jag inte längre räkna timmarna som mitt skiftlag arbetar utan så länge jag går på rehab ska jag jobba vanlig dagtid. 40 timmar per vecka, alltså!

Detta eftersom vi inte längre jobbar sexskift och har semester precis som vanligt folk. Jag får dock behålla OB-tilläggen och de följer det skiftlag jag tillhör.

Slut alltså med lediga vardagar då och då. Men det är väl bara att hacka i sig, tänker jag...

Dagens stora glädjeämne är väl Timrås klara seger över Karlskoga i hockeyallsvenskan. Efter en jämn förstaperiod då värmlänningarna faktiskt kunnat leda med både ett och två mål kom andra perioden då Timrå gjorde 1-0.

Det följdes sedan upp med en rejäl utsplning i den tredje perioden och Timrå kunde ståta med tre friska poäng och hållen nolla för målvakten Viktor Brattström.

Nu väntar Modo på bortaplan på onsdag och Tiimrå kunde väl inte ha skaffat sig bätre utgångsläge än att vinna med 4-0 mot serietrean (innan matchen, alltså). Vinner vi där så skiljer det bara tre poäng mellan lagen i tabellen och Timrå har i så fall alla chanser att gå förbi länsgrannen i norr och knipa andraplatsen i serien.

På mitt nya jobb ska jag imorgon gå min första rond för att kolla av alla avfalls-stationer. Lära mig var de finns och vilket avfall som ska slängas i vilken container. Har läst på idag så gott jag kunde men morgondagen lär ge mer bett på könet. Oj, förlåt... Kött på benen, ska det förstås vara!

Så håll tummarna, kära ordbrukare, i Väckelsång, Morkarla, Ödeshög och Vikmanshyttan att jag klarar av att lära mig det. Hur som helst så ses vi igen! När andan faller på...

Helg råder över Sverige och världen. Några måste förstås jobba ändå inom industrin, vård och omsorg, transportsektorn och några andra områden. Men jag är fri som fågeln precis som vanligt på helger sedan dryga året tilllbaka.

Och jag får väl medge att det känns lite lyxigt att sitta här och knacka ner ord på ett tangentbord samtidigt som jag tjänar OB-tillägg från min arbetsgivare. Har haft en lugn dag utan så många måsten. Det enda jag egentligen åstadkommit av någon nytta var väl att skära ingredienserna och tillaga en värmande gulaschgryta i vintermörkret. Willys hade ju den goda smaken att erbjuda jättefin högrev för bara 39;90kr/kg. Den, tillsammans med massor av paprika, lök och vitlök frästes i gjutjärnspannan innan de åkte ner i slow-cookern ihop med en lång radda olika kryddor i fyra timmar för att sedan avnjutas med kokt ris.

Det recept jag använder föreskriver egentligen potatis som ska koka med i själva grytan den sista timmen men jag var mer sugen på ris idag. Och det funkar ju alldeles utmärtkt, det också. Två kompletta matlådor samt en med bara gulasch i blev det också.

Men jag får kanske krympa mina lunchlådor en aning framöver eftersom jag tror att mina nya arbetsuppgifter kommer att leda till mycket mer stillasittande. Jag får väl köra hårdare pass i gymmet istället. Fyra stycken, om än ganska beskedliga pass, har det blivit den senaste veckan. Men jag föredrar faktiskt att smyga mig igång lite i sänder istället för att gå ut stenhårt och få ont överallt så jag inte orkar träna på veckor. Nej, lugnt och fint i starten och sedan öka dosen lite i taget passar mig bättre.

Annars... sitter jag här och skiter totalt i Mello-spektaklet. Kanske ser jag finalen längre fram i vår, kanske inte. Men jag tycker att det där jippot har blivit alldeles för stort och pågår alldeles för länge för att jag ska orka engagera mig. Och då ska ni ändå veta att det skrevs av en som för länge sedan såg fram emot Melodifestivalen i månader innan den gick av stapeln. Men det var på den tiden då vi hade EN svensk tävling där vinnaren gick till stora Eurovisionfinalen.

För någon vecka sedan snubblade jag över en nätsajt där det fanns listor över tävlingsbidragen från alla år genom hela mello-historien. Och häpnade över hur många låtar och artister jag inte kom ihåg. Några mindes jag när jag läste namn och låttitlar men med tanke på hur intresserad jag var på den tiden är det konstigt att så många fallit ur minnet. "Ska vi plocka körsbär..." kan jag fortfarande nynna stora delar av liksom "Hallå hela pressen" och "Det gör ont" men vem minns "Lady Antoinette" idag eller "Oh, Juicy"? Eller "Ola mä fiola"?

Den sistnämnda tror jag att vi låter stanna kvar på minnenas bakgård liksom flera av Family Fours bidrag genom åren. Claes-Göran Hederström ("Banne mig") fick ingen lång karriär inom musiken, några år bara. Och vart tog Mona Waessman och Inger Öst vägen? Eller Hadar Kroberg? Vem har hört talas om honom i modern tid?

Nåja, de kanske lever sina liv på helt andra vis än att kuska land och rike runt och spela på krogar och logar och trivs med det. Och som jippot har svällt ut idag så är väl chansen än mindre att dagens deltagare (utom kanske någon enstaka) är ihågkommen ens om fem år.

Nej, lite slött och stillsamt bloggande med ett glas rött på sidan om passar mig bättre än glittershowen i TV. 

Någon på jobbet sa i veckan att man nu tydligen har exporterat konceptet till USA. Att varje delstat ska ta ut sin representant som sedan får tävla mot resten av denna gigantiska nation. Fast jag vet inte säkert om det är så.

Men roligt vore det förstås om DE tar efter något från oss istället för tvärtom.

Nu tror jag att jag ska surfa runt på "tuben" en stund. Där finns massor som är mycket mer intressant och underhållande än mellon. Ha en fortsatt fin helg, kära ordbrukare i Åre, Lövstabruk, Hägernäs och Vivstavarv!

Vi ses! När andan faller på...

En av min ungdoms favoritartister, Ola Magnell, har lämnat jordlivet idag. Tror att det var 1975 som jag upptäckte honom. Han hade ett säreget sätt att sjunga på den tiden, gick liksom upp i falsett ibland och påminde nästan lite om M.A Numminen när det gäller rösten. 

Men Ola kunde sjunga "riktigt" också vilket man hör på klippet från youtube nedan. Den här låten är lite mer sentida. Jag gissar att den är 15-20 år gammal ungefär. Och jag gillar den så därför får den symbolisera Olas stora låtskatt här.

Jag valde mellan ett antal låtar att lägga ut här för att hedra hans minne. Som Kliff, Skomakarvals, Vällingklockan eller Ungmön dansar. Men det fick alltså bli Sisyfos. Du som ännu inte upptäckt Ola Magnell kan göra det på Youtbe eller Spotify.

Han hade rötterna i proggrörelsen där i 70-talets första år men skrev sällan renodlat politiska texter. Ola var mer poet än debattör. Så.... Vila i frid, Ola!

Idag har jag gjort min näst sista arbetsdag på förrådet. Åtminstone för den här gången. Kanske kommer jag tillbaka dit nån gång, kanske inte. Köpte en smarrig butterkaka och en burk pepparkakor att bjuda på till niofikat för att liksom tacka arbetskamraterna för den tid som varit.

Sen jag kom hem har jag tillagat och ätit rödspätta med potatis och hemlagad remouladsås. Och konstaterat att det är en maträtt man borde äta oftare. Imorgon tror jag att det blir taccos eftersom det var så länge sen sist.

Igår var det hockeykväll men den fick avnjutas framför datorn eftersom CMore hade någon sorts problem med utsändningen från Karlskrona men att streama matchen funkade okej. Och inte bara seger för Timrå med  5-1 gladde utan Modo förlorade också vilket gör att det nu bara skiljer sex poäng mellan lagen. Ganska mycket, det också, i och för sig men man känner liksom ändå att chansen finns även om det är ett långskott.

Ingen hockey idag, såvitt jag vet, men väl ett nytt avsnitt av Farmen som jag ska se så snart jag svamlat klart här.

Nu har jag gjort det så jag önskar mina kära ordbrukare en underbar torsdagskväll. Om inte i Vedbaek (som Hasse & Tage sjunger i sin hyllning till torsdagkvällar) så kanske i Hjo, Lit, Å och Ö.

(Jodå, både Å och Ö finns det orter som heter här i Medelpad. Å ligger i Njurunda och Ö i Borgsjö i Ånge kommun)

... några saker som jag inte hade en aning om igår. Först fick jag veta att jag blivit "trejdad" som det heter när hockey- och fotbollsspelare byter klubb under pågående säsong. När jag läste mina jobbmail imorse fick jag veta att jag får byta skiftlag. Men inte varför. Det ska jag försöka ta reda på på måndag då jag ska på rehab-möte med min snart före detta chef. I och för sig är det väl ingen katastrof, jag hamnar på samma skiftlag där jag jobbade efter att jag lämnade dagtidsjobb för nio år sedan och känner väl de flesta där ganska väl. Inte på något av gängen finns det någon som jag är nära vän privat med men på skiftlaget jag lämnar finns en eller två som jag inte kommer att sakna när jag väl ska återvända till skiftgång.

När avtalet om förändring av vår skiftgång var underskrivet sa man från företagets sida att endast ett skiftlag skulle upplösas, övrig personal skulle stanna där vi var. Det har man alltså backat ifrån nu i och med flytten av mig och även en annan man som också har rehab-jobb på förrådet.

Min första reaktion var oro över hur det ska bli men den släppte jag rätt snabbt. Jag har bytt omgivning några gånger under mina år i företaget och visst har det känts osäkert och tagit emot lite innan. Men när man har varit i den nya omgivningen i ett par månader brukar man ha hittat sin plats och sin roll. Så just nu tänker jag att "den dagen den sorgen"! För vad jag vet just nu kommer jag att fortsätta på rehab ett tag till åtminstone.

Dock inte på förrådet där jag varit i drygt ett år nu. Idag var jag kallad på ett möte med chefen för lab och miljö och där erbjöds jag ett vikariat för en anställd där som är föräldraledig till någon gång efter sommaren. Jobbet handlar om att koordinera och övervaka vår avfallshantering och att vi följer de lagar och interna regler och rutiner som finns. Det är till stor del ett skrivbordsjobb och jag behöver bara ta på arbetkläderna de dagar jag ska ut och rondera våra avfallsstationer för olika saker. Det ska hållas koll på att rätt skräp ligger i rätt container och när man ser att det börjar bli fullt beställer man hämtning av externa  firmor.

Jag funderade inte särskilt länge innan jag gick med på att göra ett försök för att se om jag duger till det. Så på fredag gör jag sista dagen på förrådet och på måndag morgon kan jag sova en haltimme längre om jag vill eftersom jag inte behöver skruda om från topp till tå innan jag börjar jobba.

Jag tänkte att det är ju inte alla som får chansen att lära sig något helt nytt vid 62 års ålder så något slags intryck måste jag väl kanske ha gjort på personalchefen för det var han som hade föreslagit mitt namn. På nya jobbet får jag en ganska ung kvinnlig chef som jag ännu bara känner till utseendet men det känns positivt. En ännu yngre tjej på kanske 25 blir min arbetskamrat plus en man som kanske är 10 år yngre än jag.

Så vi får väl se hur länge jag får stanna där. Och hur länge jag själv vill det. Men jag går i alla fall in i det med en positiv attityd. Förhoppningsvis är det inte så mycket stillasittande som jag först befarade utan jag kanske får chansen att röra på mig lite mer än vissa dagar på förrådet då det är stiltje där.

Än en gång har jag sett Farmen i förväg via CMores hemsida men jag ska inte avslöja något utifall du som läser vill titta ikväll halv åtta. Så dags sitter jag framför en annan kanal och följer Timrås bortamatch mot Karlskrona. 

De måste spela ganska mycket bättre än de gjorde senast mot Tingsryd om de ska få med sig några poäng för KHK är ett starkare lag än Tingsryd enligt min mening. Men.... om drygt fyra timmar vet vi hur det gick...

Till nästa gång vi ses; Sköt om er lagom mycket, kära ordbrukare i Väckelsång, Påarp, Malung och Moliden. 

Var inte så förtvivlat rädda om er! Lev!

Nu vet vi hur det gick. Ja, i tinget på Farmen, menar jag. Jens valde Johan som andrekämpe och Johan valde inte kunskap utan styrka. Jens hade visserligen sagt till honom innan att han inte förväntade sig några fördelar p.g.a sin handskada men jag blev ändå förvånad. Kanske, kanske har Jens mörkat läkningen av sin skada. Kanske var han i bättre form än de andra trodde. Eller så är han, som jag tror, en riktig jävla kämpe som klarar av att förtränga smärtan under själva tävlingen. Och ville kanske visa det för gruppen inför kommande ting och kämpeval. Tror ingen av grabbarna vågar ta honom som andrekämpe från och med nu i alla fall.

Nästa veckas förstekämpe kan väl knappast bli någon annan än den joddlande undersköterskan som får abdikera som storbonde imorgon. Vet inte var han hittar sångerna han sjunger rätt som det är men bli inte förvånade om han snart ställer sig och framför Thore Skogmans "Rökt gök med lök" eller någon annan sån där gammal pärla som nästan alla glömt för länge sen. Ikväll sjöng han om en joddlande höna i alperna så var beredda på lite vad som helst.

Måste säga att jag, trots allt, känner en viss empati med honom efter att han vänt de andra mot sig. För det skiner ju liksom igenom att han (eller åtminstone verkar vara) en genomsnäll människa. Jag gissar att han, helt enkelt, är konflikträdd som så många andra människor. Och den egenskapen har nog aldrig bidragit till några större framgångar i den här sortens tävlingar. Fint ändå att se att det fanns EN som förbarmade sig lite och åtminstone pratade med honom.

Men jag är säker på att han står i tinget nästa söndag om han inte blir gårdskämpe och får möta en torpare. 

Det beror förstås på vem som blir storbonde. Men jag sätter nog en slant på att Johan endera väljer Momma eller också sin baneman i tinget, Jens. Och båda dessa väljer nog någon annan till gårdskämpe för att få sätta Haroon som förstekämpe. Sen är det ju andrekämpen som väljer tvekamp och jag har ingen aning om hur stark eller hur bra på att såga Haroon är. Inte heller vet jag något om hans kunskaper i skötseln av en gård.

Hoppas bara att folket på Farmen inte är så långsinta att de fryser ut honom totalt, det vill jag slippa se.

Nåja, en ny veckan börjar imorgon och då får vi också se vem som kanske får chansen att ta sig tillbaka från Torpet.

Nu vet vi, eller åtminstone jag och mina kolleger bland TIK-supporters, hur det gick för Timrå mot Timgsryd. Det blev tre poäng men utan att övertyga särskilt mycket. Det ska vara en klasskillnad mellan de två lagen men det syntes det inte mycket av i fredags kväll. Men så länge vi vinner och tar full poäng ska jag inte gnälla så mycket. Nu väntar Karlskrona nere i Blekinge på onsdag kväll och kan man vinna där också så ser tabellen rätt mycket trevligare ut.

Modo förlorade dessutom senast mot Mora så Timrå närmade sig dem med tre poäng. Det skiljer dock fortfarande nio pinnar så sannolkheten att man kan gå ikapp är inte jättestor. Men kanske är det inte nåt att sikta på heller för då får man möta Björklöven i seriefinalen och dem tror jag varken Timrå eller Modo slår i bäst av sju. Och jag tror inte heller att lagen från SHL (just nu Leksand och Oskarshamn) rår på Umeå-laget som ser fruktansvärt starka ut i år.

Så... går det som jag tror så blir det minst ett norrlandslag till i SHL till hösten och Skellefteå får spela länsderbyn igen. Skulle dessutom Timrå eller Modo också ta sig tillbaka ser SHL riktigt rolig ut efter sommaren.

Min lilla minisemester är över och imorgon bitti är det åter dags att vika sig ur lakanen och stiga upp för ännu en arbetsvecka. Det ska bli roligt! Säger vi...