Ännu en arbetsvecka har gått i mål. Men om ni tror att jag krigade ända in i kaklet så tror ni fel. Dagen var nästan oförskämt stillsam. På anmodan av fabrikens huvudskyddsombud har jag fyllt i en arbetsskaderapport efter min vurpa för en dryg vecka sedan. 

Egentligen tyckte jag att det var onödigt eftersom jag inte skadade mig i fallet men tänkte å andra sidan att om jag gör det så slår jag ju ändå ihjäl ett par minuter som annars skulle ha ägnats åt slösurfande eller möjligen att spela Solitaire eller Quizkampen på min aj-fån.

Makten har börjat strama åt regelverken i landet. Både regeringen, arbetsgivarna och andra har börjat begränsa vår frihet av rädsla för Coronaviruset. Igår togs karensdagen i sjukförsäktingen bort och idag har de bestämt att kravet om läkarintyg från åttonde sjukdagen också slopas tills annat sägs. 

Och det är väl inget att säga om det. Våra grannländer har gått mycket längre för att försöka hejda smittan. 

Min arbetsgivare, ägarna i Ryssland alltså, har sagt ifrån att ingen anställd i koncernen får resa utomlands i tjänsten och vid inrikes resor ska tillstånd inhämtas från högsta ort. D.v.s oligarkerna i Moskva.

Nu rör det ju inte mig eftersom inga resor är planerade för min räkning annat än de jag gör 2 gånger per vecka men då håller jag mig innanför stängsel och taggtråd så de resorna räknas nog inte.

Min chef hade planerat att åka till Irland en vecka eftersom hennes sambo fyller jämna år i dagarna men de hade beslutat igår att ställa in den trippen. Detta mest för att de var rädda att hamna i karantänförvar där och inte komma hem som planerat till deras 2-årige lille son.

Men det finns hopp ändå, gott folk. I Kina, som sägs vara födelselandet för detta eleka virus, sjunker numera antalet nya fall för varje dag som går. Sverige har nog en bra bit kvar innan vi "peakar" och det vänder nedåt igen.

Men jag oroar mig inte för egen del. Det tjänar ingenting till! Det är som jag sa häromdagen - Endera får jag det eller så får jag det inte. Och får jag det inte så är det ju inga problem.

Och OM Jag får det så kommer jag endera att överleva eller så gör jag det inte. Och i båda fallen tjänar det ju inget till att gräma sig efteråt. Endera har man fått lite utökat immunförsvar eller så får man flytta till en etta med jordvärme. Mörkt och fuktigt men det är väl det enda stället där ingen klagar och nästan ingen flyttar därifrån.

Min lillstumpa (27 i november) är dock ganska övertygad om att hon lider av Corona. Ont i halsen och svår hosta och feber så idag fick pappsen åka till ICA och hämta de varor hon beställt och förbetalt via nätet

Så idag fick jag användning av kunskaperna från mitt allra första jobb. Det jobb jag fick då jag var 13 och gick i sjuan och blev springpojke på ICA-butiken i kvarteret där jag bodde. Då körde jag ut varorna på en gammal postcykel och vintertid på en specialbyggd sparkstötting om det var snö och is på gatorna.

Idag lastade jag in kassarna i baksätet på Madame Citroen och körde hem dem till dotra så hon slapp gå ut. Och så att andra slapp att möta henne och kanske smittas. Oavsett det är Corona eller bara en vanlig hederlig svensk gammadags bondförkylning.

Hemkommen kunde jag konstatera att sonen vänt på dygnet igen och inte var kommunicerbar. Så jag beslöt att skjuta upp dagens middagsplaner till imorgon. Hittade istället två kalla kokta potatisar i kylen plus ett par grillkorvar som tärnades ner och stektes till middag åt mig med ett stekt ägg som extra lyx. Och nog duger det också att vrida ihop en skit av, som man säger. Man kan ju inte äta rysk kaviar och oxfilé varje dag!

Värre är väl att Corona blåser mig på hockeyn ikväll. Förbundet har skjutit upp alla matcher för att undvika spridning av smittan efter att ett antal spelare i ett eller flera lag blivit sjuka de senaste dagarna.

Men, å andra sidan.... Då har jag ju det kvar! Kvar att se fram emot och längta till. Vi får väl se om Postkodmiljonären sänds som vanligt eller om det blir nåt annat på TV. Och Talang, hur blir det med det? Där har de ju ännu större publik...

Förhoppningsvis blåser detta över inom några veckor och om en tid kommer vi kanske att se tillbaka på den här tiden som en liten parentes i livet bara. Lite som de där perioderna när barnen var små och hade tandsprickning. De kändes evighetslånga medan de pågick men efteråt blev det bara små parenteser i minnena.

Om inte annat får man väl trösta sig med ett glas vin eller två. Och hjälper inte det så är det väl bara att staga sig med en rejäl whisky i varje ben och därefter lägga sig och låta naturen ha sin gång. D.v.s att man kollapsar och sover 8-9 timmar eller så. Det brukar inte behövas så mycket efter en hel arbetsvecka innan man slocknar som ett utblåst liljeholmens...

God fredag kväll på er, kära ordbrukare i Rätansbyn, Lindome, Åkersberga och Harstena. Ha en härlig helg om vi inte ses innan nästa vecka går igång.