Ur led är tiden. Så har domedagsprofeter ropat åtskilliga gånger genom världshistorien. Och nu skallar de ropen igen i spåren av pandemin över världen. Ännu har ingen mig närstående drabbats såvitt jag vet men det kanske bara är en tidsfråga. Satt en stund förut och surfade runt lite på "tuben" (Youtube för den som inte vet vad jag menar) och hittade Bert Karlssons vlogg (Visst säger man så om videobloggar?) där Mr Dansbandsmusk sitter i en soffa i sitt hem och ondgör sig över makthavarna i allmänhet och sossar och miljöpartister i synnerhet. Har inte sett den kanalen förut men tydligen lägger han ut inlägg var och varannan dag där han sitter och talar om för svenska folket vad som är rätt och fel. Dessutom kan man tydligen kommentera och det som skrivs läggs upp i en infälld ruta i bilden. Bert och hans kameraman läser så gott de hinner och svarar på några. I kommentatorsfältet flödar förstås hatet också och några människor tyckte att det var väldigt viktigt att tala om för världen att si och så många av dödsfallen i Stockholm drabbade svensk-somalier. Vad jag kan hålla med Bert om är väl att Sverige borde ha satsat mer på integration och sett till att de lärt sig svenska snarast möjligt eftersom han menade att det var okunskapen som gjorde att de inte hade förstånd att akta sig för smittan som många andra gör och gjort.

Som alltid när jag läser och ser sånt som retar mig eller gör mig upprörd tröttnade jag ganska fort och övergick till att söka inslag som får mig att tänka på lite annat för en stund. Och gissa vad jag snubblade över som jag inte sett och hört på rätt länge! 

Jag vet inte om jag har lagt ut den här filmen förut men om jag inte har det så ber jag om ursäkt. För den här musiken och framför allt just det här framträdandet borde vara en mänsklig rättighet att få se och höra.

Du som är i min ålder eller äldre kommer självklart ihåg sextiotalets kanske mest kända låt. Tror det var 1967 som den kom. Det året fyllde jag tio och började således i fjärde klass. Därmed kan jag tycka idag att det är underligt att den gjorde så starkt intryck på mig redan då. För det här är sannnerligen ingen tralldänga som man lär sig direkt.

Procol Harum hade några fler hits men i mitt minne hörde jag inte så mycket av dem varken före eller efter A whiter shade of pale. När jag, för några år sedan, hittade denna magnifika version från 2006 i Danmark på "tuben" minns jag att jag lyssnade flera gånger om dagen på den i säkert 2-3 veckor. Så varsågod och lyssna, titta och döm själva.

Nästan 40 år skiljer mot det ursprungliga orginalet men jag tycker faktiskt att Gary Brooker är en tiofalt bättre sångare i den här upplagan än på sextiotalet. Man blir lycklig av att både höra musiken och se musikerna njuta av sitt eget framförande. Alla som deltog vid den där magiska kvällen kan vara stolta över att varit med.

Och när vi ändå är inne på klipp som gör en glad så lägger jag ut en repris på det verkliga lyckopillret från Youtube. Den här VET jag att jag lagt ut för något år sedan men den duger gott en gång till. Dryga fem minuter av ren glädje och lycka i denna hyllning till Bruce Springsteen. Arrangerad och inspelad någonstans i Spanien om jag minns rätt.

Tänk att samla ihop så många glada amatörer och göra en sådan manifestation av sin kärlek till Springsteens musik!

Den som inte blir lycklig i hela kroppen av den videon är nog väldigt djupt olycklig i grunden. 

Den glädjen kände jag att ni kunde behöva, kära ordbrukare i Fjugesta, Ragvaldsnäs, Löddeköpinge och Långviksmon.

Härda ut! Det kommer en dag då vi får leva som vanligt igen. Låt oss hoppas att den inte är så långt borta!